Därför fyller statssekreteraren Hans Gustaf Wessbergs postumt utgivna ”1808: kriget som sprängde riket” ett behov. Spänstigt och ledigt för han läsaren genom det dramatiska händelseförloppet, det som förvandlade vad som var kvar av mosaikmonarkin Sverige till en nationalstat, den som finländska historiker ibland benämner ”Lillsverige”, skriver Per Dahl.
Veckopoeten upplåter denna vecka sitt utrymme till en yngre förmåga – och ett omdiskuterat verk.
Det har i sammanhangen hört till att fnissa åt och förakta dansbanden. Töntigt har varit ett vanligt epitet. Denna folkliga kulturyttring har inte varit tillräckligt fin för den urbana akademiska eliten med blicken mot den stora världen, skriver Tony Gunnarsson.
Sällan har väl en bok om den stora försvarsalliansen varit mer aktuell. Oppositionens krav på en NATO-option debatteras både i riksdagens och på de stora tidningarnas debattsidor. Argumenten emot är ofta de som traditionellt använts av motståndarna – trots att situationen är helt annorlunda både politiskt och militärt, skriver Mats Fält.
Sätt upp mål för 2021 – mål som är tillräckligt stora för att motivera. Och var inte rädd för att inte nå ett mål, skriver Rainer Zitelmann.
Veckopoeten skaldar om ett farligt skådespel i maktens hjärta.
Om ett samtal om litteratur, änglar och syndare i Deir Madura skriver Christian Braw.
”I shall not waste my days in trying to prolong them”
Så uttryckte sig en man som under sitt fyrtioåriga liv hann med att vara luffare, sjöman, cowboy, guldgrävare, ostronfiskare, krigskorrespondent, lantbrukare, socialistisk agitator, långseglare och författare till ett antal romaner och otaliga korta berättelser om allt från kärlek till boxning. Han hette egentligen John Griffith Chaney, men är mera känd under namnet Jack London, skriver Sten Niklasson.
För de flesta länder som var direkt inblandade började andra världskriget på allvar först 1940. För Polen var det annorlunda. Redan i början av september 1939 invaderades landet av Tyskland. Storbritannien och Frankrike, som lovat landet sitt stöd, gjorde absolut ingenting för att rädda polackerna från undergång, skriver Mats Fält.