Kultur

Den irländske politikern och skriftställaren Edmund Burke (1729–1797) har i ungefär 100 års tid internationellt betraktats som konservatismens lärofader. När Sverige nu har fått sin första liberalkonservativt lutande regering på 90 år – sedan Arvid Lindman avgick som statsminister 1932 – har den borgerliga tankesmedjan Timbro tagit tillfället att ge ut Burkes monumentalverk Reflektioner om franska revolutionen i svensk översättning.

Det är annorlunda i landet där tunnelbanan aldrig kommer, kollektivtrafiken är gles och naturen inte är ett utflyktsmål utan något man har inpå knuten. Landet där bilen och den frihet den ger är en självklarhet och jakt och fiske en naturlig del av livet för väldigt många. I landet vars invånare ibland knappt känner igen sig i debatten som förs i riksmedia.

Det var jul år 1939. Den 30 november hade Sovjetunionen angripit Finland. Sedan dess hade trupptågen rullat från södra Sverige upp mot finska gränsen. De var fyllda av korttidsutbildade unga män, som aldrig åkt skidor och inte hade en aning om hur man klarar sig i trettio graders kyla. 1930-talets vintrar hade varit milda, och värnpliktiga utbildades endast under sommarhalvåret – allt enligt 1925 års försvarsbeslut. Det skulle ju aldrig mer bli krig, det var så riksdagsmännen tänkte.

Juletiden som en barmhärtighetens tid är en gammal sed, men kanske har den som starkast levt kvar just i norra Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Det är också runt jul som Skatteverket skickar ut slutskattebeskedet för företag – ofta med restskatt som följd.

Långläsning: Många har säkert betraktat den gipsbyst föreställande Beethoven som tillverkats i otaliga exemplar och kanske reflekterat över den store tonsättarens stränga uppsyn. Intressant nog företer en av Beethovens kollegor och stora beundrare så påfallande likheter med sin förebild, att man vid hastigt påseende skulle kunna förväxla de båda. Beundraren var Hector Berlioz, född 1803 i närheten av Grenoble.

Kritik mot Vänsterpartiet bemöts sällan med argument av de mest berörda. Det är mer populärt att kritisera budbäraren eller döma ut kritiskt analyserande texter som propaganda och ”more of the same”. Magnus Utviks bok ”Partiet som kom in från kylan – Från Zäta till Nooshi” har rönt ungefär detta öde.

Staten har vissa uppgifter. En av de mest grundläggande, även i en utpräglad nattväktarstat, är att se till att inte kulturarvet förfaller. Här ingår inte minst att ta vara på monument som påminner om vår historia. Kronobergs slottsruin vid Helgasjön utanför Växjö är ett bra exempel på ett monument som staten borde sköta enligt konstens alla regler. Just i det fallet är det dessvärre precis tvärtom.