Jakob E:son Söderbaum: Liberalkonservatismens ideologiska urkällor i en bok på svenska

Den irländske politikern och skriftställaren Edmund Burke (1729–1797) har i ungefär 100 års tid internationellt betraktats som konservatismens lärofader. När Sverige nu har fått sin första konservativt lutande regering på 92 år – sedan Arvid Lindman avgick som statsminister 1930 – har den borgerliga tankesmedjan Timbro tagit tillfället att ge ut Burkes monumentalverk Reflektioner om franska revolutionen i svensk översättning.

I utgåvan ingår även för första gången på svenska Burkes pamflett Tankar och detaljer om knapphet. Det är en mycket väl vald text för Timbros del, eftersom den tydligt kopplar ihop Burkes idégods med marknadsliberalismens lärofader Adam Smiths. I viss likhet med hur nyliberalismen under 1900-talet har utformats som en ideologi mera trogen liberalismens källskrifter än 1800-talsvarianterna av liberalism, utvecklades liberalkonservatismen efter andra världskriget som en reaktion på konservatismens tidigare ideologiska yvighet, och gick in för att ta en renodlad utgångspunkt i Burke och Smith. Man kan alltså säga att det är liberalkonservatismens två ideologiska urkällor som Timbro nu ger ut i en och samma bok. Och liberalkonservatismen är som bekant det nuvarande regeringsbärande partiet Moderaternas officiella ideologi. Denna ideologi har representerats av politiker som Margaret Thatcher, Ronald Reagan och Gösta Bohman, och tänkare som Michael Oakeshott, Russell Kirk och Friedrich Hayek.

Låt oss titta närmare på innehållet i Timbros nya bok.

Konservatismens grundsten

Reflektioner om franska revolutionen är utan tvekan Burkes mest berömda verk, och har gått till idéhistorien som konservatismens källskrift. Den utkom 1790, bara ett år efter revolutionens utbrott. I termer av idéhistoriskt genomslag står den sig ganska väl i jämförelse med John Lockes Two Treatises of Government (1690) och Karl Marx Det kommunistiska manifestet (1848). Det skulle visa sig att Burkes publicerande av Reflektioner mest kom att applåderas av politiker inom Tories, partiet som framåt mitten av 1800-talet också bytte namn till The Conservative Party, snarare än inom hans eget parti Whigs där Burke tvärtom blev alltmer isolerad efter att ha utgivit denna bok. Burke var sålunda en politisk pionjär av betydande historiska mått.

Istället för att försvara den rådande ordningen, vilket det är en populär missuppfattning att Burke gjorde, ger han i Reflektioner uttryck för följande 20 st bärande idéer som sedan dess har vidareutvecklats inom den konservativa idébildningens olika förgreningar:  

  1. Förvaltarskapstanken: Ansvaret att efterlämna någonting minst lika bra som det vi själva har ärvt 
  2. Människors naturliga olikhet
  3. Människors naturliga ofullkomlighet
  4. Kontextbundenhetstanken: Att människan är präglad och beroende av sin kontext
  5. Att det finns vissa eviga värden
  6. Upprätthållandet av etik och moral
  7. Organismtanken: Att det naturliga samhället är en social organism
  8. Samhällsgemenskap
  9. Personligt ansvar
  10. Historiskt framvuxna institutioner
  11. Utveckling, och att utveckling och förändring är olika saker
  12. Att historiemedvetenhet är viktigt
  13. Försiktighetsprincipen: Att försiktighet är ett egenvärde
  14. De små gemenskapernas egenvärde 
  15. Frihet under ansvar
  16. En liten men stark statsmakt
  17. Värnandet av den sociala balansen 
  18. Motstånd mot politiska utopier
  19. Motstånd mot revolutionära tendenser
  20. Privat äganderätt

(I min bok Modern konservatism (Recito 2020) beskriver jag totalt 30 bärande idéer som bygger på Burkes verk i stort, och som har vidareutvecklats av senare tänkare i Burkes efterföljd.)

Reflektioner är skriven som ett mellanting mellan brev och retoriskt fulländat politiskt tal, där den röda tråden är ett allsidigt och välmotiverat Nej till Franska revolutionen och dess nybildade Nationalförsamlings politiska ideal. Burkes kritik riktar sig i huvudsak mot jakobinernas nedbrytande av civilisationen. Han vänder sig med motvilja och förakt mot deras pöbelanda, deras hån mot kulturell förfining och hat mot kyrkan, och deras angrepp på traditioner och kulturbärande institutioner. Burke formulerar här ett principiellt avståndstagande från revolution som ett verktyg för samhällsutveckling, och i dess ställe förespråkar han balanserandet av olika intressen mellan samhällets olika men sammanhängande delar, samt gradvisa reformer och kontinuitet i samhällsutvecklingen. Burke resonerar i termer av försiktighet och framhåller betydelsen av gränsdragningar för politiken.

På punkt efter punkt anknyter Burke här till sina tidigare teser och uttalanden i parlamentet, samtidigt som hans idéer nu kombineras på nya och tillspetsade sätt. Sett som verk utgör Reflektioner därmed också en god exposé över hela Burkes välutvecklade och sammanhängande politiska tankevärld. I och med detta blir hans Reflektioner också inkörsporten till en omfattande, detaljerad och – insåg man i den engelska samhällsdebatten framåt 1800-talets andra hälft – systematisk politisk åskådning. I sitt tänkande bygger Burke vidare på filosofer som Platon, Aristoteles, Cicero, Thomas av Aquino, David Hume, Montesquieu och Adam Smith. Här förenas naturrätt med traditionalism, modernt marknadsekonomiskt tänkande och litterär högre romantik.

Verket tål definitivt att läsas än idag. Burke förstod att jakobinerna – de politiska aktivisterna i Jean Jacques Rousseaus efterföljd – med sina idéer angrep hela den västerländska civilisationen. Reflektioner adresserar på så vis de stora politiska förändringsprojekt som började göra sig gällande under franska revolutionen och som har fortsatt att känneteckna och prägla hela västvärlden sedan dess. I Sverige märks Rousseaus arv än idag av mycket starkt bland Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, och i viss mån även hos Liberalerna (som även har en liberalkonservativ falang som nu dominerar).

Burkes ekonomisyn

I likhet med många andra konservativa tänkare skrev Burke knappt någonting rörande ekonomi. Detta har att göra med att konservativa i allmänhet är fokuserade på immateriella värden och anser det materiella vara sekundärt eller t.o.m. farligt att fokusera på.

I Reflektioner finns det bara enstaka ekonomipolitiska ståndpunkter, däribland värdet av att värna den privata äganderätten och att det är fel att driva självständiga människor att leva på allmosor. Det enda som Burke har skrivit specifikt om ekonomi är en liten pamflett vid slutet av hans levnad, år 1795. Denna ingår nu i Timbros utgåva med titeln Tankar och detaljer om knapphet. Här visar Burke klar förståelse och sympatier för sin tids nya tankar om marknadsekonomi och frihandel, formulerade av Adam Smith.

I Tankar och detaljer om knapphet beskriver Burke utan omnämnande av Smith hur dennes teorier om marknadsekonomin fungerar i praktiken i dåtidens jordbruksbaserade handelsekonomi. Han gör detta både utifrån egna ingående studier i ämnet och på basis av sina erfarenheter som jordbrukare på den gård där han bodde nära Beaconsfield. Burke förklarar hur marknader fungerar i termer av produktion, utmaningarna med naturens oberäkneliga fluktuationer, betydelsen av lokala förutsättningar runtom i England, och han gör även jämförelser med vissa andra länder. Här beskrivs förutsättningarna för handel och marknadsmekanismerna för utbud och efterfrågan, inklusive hur pris och kvalitet på olika varor förhåller sig till varandra. Burke beskriver hur alla huvudsakliga yrkesroller i dåtidens samhälle tjänar sina pengar i förhållande till varandra. Samtidigt betonar han att ingen kan känna till tillräckligt om allt detta för att vara lämpad att styra det, hur farligt det är med statlig styrning, vikten av låga skatter, och hur fundamentalt viktigt det är för samhällsekonomin och det allmänna välståndet att den fria marknadens krafter får verka oinskränkt. Det framgår också att det vi idag kallar välfärd enligt Burke på intet vis är statens uppgift, och han varnar för att ett socialt skyddsnät tillhandahållet av staten kan göra folk osjälvständiga inför statsmakten – men han anser också att hjälpa de fattiga är alla kristnas ansvar. Vidare förordar Burke att alla medborgare måste respektera en social hierarki med både rika och sämre bemedlade. Han förklarar att olika människor är olika produktiva, olika hederliga, att olika människors arbetsinsatser därför får olika värde, och han motsätter sig att de mer kapabla hålls tillbaka från att göra en betydligt större insats för hela samhällets gagn än vad de mindre kapabla förmår. Burkes syn på staten och marknaden leder honom här till anti-centralistiska slutsatser och kritik av alla former av monopol med specifikt undantag för kapitalbildande aktiviteter.

I slutet av samma pamflett framhåller Burke också, sex år efter Franska revolutionens utbrott och kort efter att Maximilien de Robespierres skräckvälde hade fått sitt slut (med giljotineringen av Robespierre själv), att revolutionen inte hade varit oundviklig. Det borde ha varit möjligt att komma tillrätta med problemen i Frankrike utan revolution. Grundproblemet hade enligt Burke varit ett alltför starkt centralstyre med alltför omfattande makt runtom i samhället – det allomfattande bourbonska envälde som var den historiska förelöparen till det vi idag kallar totalitarism.

Den nya svenska utgåvan

I Catarina Kärkkäinens förord ramas dessa två skrifter in i en välskriven biografi om Burke med perspektiv på hans samtid och en viss exposé över hans övriga tänkande.

På det hela taget är det mycket glädjande att Timbro lyfter fram konservatismens lärofader Edmund Burke. Det bidrar till att belysa den tredje dimension av samhällsdebatten som konservatismen utgör jämte liberalismen och socialismen. Det förstärker möjligheten till en mer intellektuellt inriktad politisk debatt om vad den nya regeringen under statsminister Ulf Kristersson (M) gör. Och det öppnar en verktygslåda med uppdaterade ideologiska verktyg mer i linje med liberalkonservativa föregångare som Gösta Bohman och Arvid Lindman än vad de mer liberalt lutande borgerliga regeringar använt sig av i Sverige sedan 1976. Kristersson har själv hänvisat till Burke när han tidigt kommenterade att den SD-nära tankesmedjan Oikos dragit igång som uttalat konservativ tankesmedja.

Edmund Burke finns alltså idag i hjärtat av svensk politik.

Jakob E:son Söderbaum är författare till boken Modern konservatism – filosofi, bärande idéer och inriktningar i Burkes efterföljd (Recito 2020)