Svenska kyrkan har det inte lätt just nu. Den försöker bli modern och tilltala dagens människor – men blir mest pinsam. I desperationen verkar den dessutom ha kastat bort mycket av vad den traditionellt stått för. Men det finns ljuspunkter, konstaterar Peter J Olsson, och ett av de mer oväntade är kanske ett mobilspel.
I en nyskriven bok om ”Finska inbördeskriget” (Natur & Kultur 2017) lyfter författarna Tobias Berglund och Nicklas Sennerteg vad de menar är en bortglömd del av både finsk och för den delen svensk historia. För det är delvis en svensk historia som ofta har förbisetts av historiker både från Finland och från Sverige av olika skäl, skriver Alexander Sanchez.
Internets utbredning har lett till en demokratisering av det offentliga samtalet – men i takt med att de digitala arenorna får större betydelse ökar också lusten att kontrollera dem. Peter J Olsson skriver om den hotade digitala yttrandefriheten.
Vatikanens ekonomiska tillgångar är omfattande, liksom strukturerna och hemlighetsmakeriet som omgärdar pengarna. Sten Niklasson gräver djupare i de påvliga finanserna och hittar skandaler, konkurser och maffiakopplingar.
Första hälften av 1400-talet innebar stora framgångar för påvedömet. Kyrkan leddes med kraft av ett antal högt bildade och litterärt begåvade påvar. Bland dem märks Eugenius IV, som beställde flera berömda verk av Donatello, Fra´Angelico och Pisanello, samt ämbetsbrodern Pius II, som i sina dagböcker ”Commentarii” framstår som renässanspåvarnas store humanist och en ledare med ovanlig andlig resning. Men efter Pius IIs död 1464 inleddes förfallet, berättar Sten Niklasson.
En resa till Island liksom inbjuder till en traditionell skoluppsats om vad man gjort på sommaren – fastän klimatet inte ens sommartid är så leende och varmt, definitivt inte i november. På en gång är det en resa bakåt i tiden, till ett mer småskaligt Sverige, men också till ett modernt turistparadis. Och ett sådant vet att bjuda på upplevelser man kommer ihåg, skriver Peter J Olsson.
En källa till kunskap om Vatikanens verksamhet är ”Annuario Pontificio”, den påvliga årsberättelsen. Det är en tegelsten, inbunden i rött klotband, som innehåller mängder av detaljer, namn och siffror rörande katolicismen i världen. Den är ungefär lika läsarvänlig som en telefonkatalog, men för den som gör sig besväret att bläddra i den, kan den ibland avslöja förbluffande ting, berättar Sten Niklasson.
Man kan kan man väl knappast föreställa sig fler ämnen som i lika hög grad borde kunna fascinera den bildade allmänheten som den fornisländska litteraturen. Därför är det glädjande att Mikael Males, universitetslektor i norrön filologi vid Oslos Universitet, i dagarna utkommit med en ny bok betitlad Snorre och Sagorna: De isländska källorna till vår äldre kulturhistoria (Dialogos förlag, 2017) C.J. Erixon har läst den