Ny serie i Svensk Tidskrift: Medielandskapet genomgår stora förändringar och en av de kanske mest omdiskuterade frågorna rör skärpunkten mellan journalistik och opinionsbildning. Den gamla ordningen, med en ledarsida längst fram i papperstidningen med tydlig partibeteckning och vattentäta skott till den oberoende journalistiken, tycks obönhörligen vara på väg ut. Frågan är vad som kommer i stället.
Ungefär så ser jag på ledarsidornas uppgift. Det är att skapa öar av analys och fast mark för den som vill höja blicken över samtidens trivialiteter. Så ännu mer nu än tidigare. Vi lever i en tid som kan beskrivas med August Strindbergs formulering: Folk reflekterar inte längre, de har känningar.
Efter andra världskriget skulle världen aldrig bli som förr: så mycket hade gått förlorat, så mycket ondska hade omsatts i storskalig handling. På något sätt behövde man försöka läka och bygga upp Europa igen. De konservativa såg att den västliga kapitalismen var oöverträffad i att skapa tillväxt, men också att den kunde, och behövde, kombineras med ett kristet försvar för det mänskliga livet och värdigheten.
Så var det dags igen. Kina känner sig förolämpat av uttalanden som japanska politiker har gjort. I det här fallet är det den nya japanska premiärministern, Takaichi Sanae, den första kvinnan på sin post, som fick frågan i ett parlamentariskt utskottsförhör vad som skulle hända om Kina invaderade Taiwan. Hon svarade att det skulle kunna vara ett agerande som hotade Japans överlevnad. Underförstått skulle Japan därmed kunna hamna i en situation där landet var tvunget att försvara sig.
Många läsare har säkert hört talas om Murphy´s lag som innebär att om något kan gå åt fanders, så kommer det att göra det. Men ganska få torde ha stött på Zipf´s lag som säger att det vanligaste ordet i ett språk förekommer dubbelt så ofta som det näst vanligaste ordet, tre gånger så ofta som det tredje vanligaste och så vidare. Det uppges att denna lag gäller de flesta språk, från sanskrit till modern franska.
Westbergs syfte är att presentera konservatismen så som den ser på sig själv. Det handlar alltså inte om en kritisk granskning eller en bearbetning, inte heller om ett politiskt program utan om konservatismen som en idérörelse.
Vi är nog många som har svårt att förlika oss med att tanken att Italien för inte så länge sedan var en fascistisk diktatur i allians med Hitlers Tyskland. Det skaver. Inte minst när man tänker på raslagarna och judarnas situation. Anders Carlbergs bok ”Mussolini mot Hitler – Judarnas öde i fascismens Italien” reder på ett mycket pedagogiskt och grundligt sätt ut begreppen.
Välkommen till ett samtal om lärdomar från Gösta Bagges Frihet eller socialism inför nästa år val.
”Julens budskap, om glädje och frid
Om de yttersta tingen i svårbedömd tid.
Ett juloratorium för skapelsen.
Till människor en god vilja.
Även det minsta ljus som är tänt lyser mer, än det största ljus utan låga.”
Donald Trumps fredsplan för Gaza tyckte jag var riktigt begåvad. Den var uppenbart utarbetat av proffs. 28-punktsplanen för Ukraina är emellertid dess raka motsats. En dikeskörning. Inte nog med att den går med på alla ryska krav. Den inkluderar dessutom texter som verkar vara direkta avskrifter av ryska propagandablad.
