Mats Fält: Nooshi är toppen – på isberget

Nooshi Dadgostar hade en omöjlig uppgift i gårdagens partiledarutfrågning i SVT. Hon skulle försvara och förklara de ständigt återkommande exemplen på antisemitism och stöd för terror i sitt parti.

Vänsterpartiet har helt uppenbart inte ens försökt hålla rent från åsikter som borde vara bannlysta i varje demokratiskt parti. Det är först när media lyfter de värsta exemplen som partiet orkar eller vågar ta tag i problemen. Dadgostar vet att terrorhyllningarna har ett betydande stöd både i medlemsleden och bland de väljare som är beredda att ge partiet sitt stöd den 13 september. Tidigare utrensningar har mötts av både högljudda protester och ytterligare avhopp från partiet.

Avhoppen i riksdagsgruppen och på ledande positioner ute i landet är bara toppen på isberget. De 25 personer som Expressen nyligen pekade ut var de mest uppenbara exemplen på övertramp – det finns många fler. De flesta behåller sina platser på partiets listor och sina positioner i partiapparaten.

I alla andra partier hade motsvarande agerande resulterat i interna krismöten, massuteslutningar och krigsrubriker i tidningarna. Av Vänsterpartiet förväntar man sig uppenbarligen att stödet för terror och hatet mot judarna är en del av inredningen. Liksom den otydliga inställningen till partiets historia som Stalins och Kremls representanter i Sverige.

I intervjun igår kväll kunde Dadgostar som vanligt inte heller reda ut om kapitalismen verkligen skall avskaffas. Hon låtsades dessutom inte känna igen Ung Vänsters texter om att ett kommunistiskt samhälle faktiskt är målet för verksamheten. Det var roligare att prata om elpriser och hyresstopp. Vilken tur att meningen om att ”Sverige är en liten men hungrig imperialistisk stat” strukits från partiprogrammet.

Samtidigt får man inte glömma bort det större sammanhanget. Hur har det blivit möjligt för Vänsterpartiet att tolerera ständiga övertramp utan att drabbas av hela samhällets fördömanden? Efter massakrerna i Israel 7 oktober har antisemitism och hat mot Israel normaliserats. Många reagerar mot ensidigheten och den judiska minoriteten hukar bakom låsta grindar bevakade av beväpnad polis, men samhället i stort har accepterat att ett språkbruk som borde höra hemma i 1930-talets Tyskland blivit vår nya vardag.

Lögnerna om folkmordet och svälten i Gaza upprepas ständigt som självklara sanningar.

Även vår nuvarande regering har närmat sig de mest radikala länderna Spanien, Norge och Irland i sin retorik och de ensidiga kraven på Mellanösterns enda demokrati. Det är inte alls bara Vänsterpartiet som lämnat sans och balans i debatten om situationen i Mellanöstern långt bakom sig. Dadgostars partivänner är värst i klassen men de är inte ensamma.

Det är inte bara vänsterpartister som utan att reagera förekommit i sammanhang där kartor utan Israel haft en hedersplats. Flera ledande socialdemokrater har gjort samma sak. En socialdemokratisk kandidat till kommunfullmäktige i Stockholm har strukits efter att – under flera år – ha uttryckt sig på samma sätt som de 25 på Expressens lista. SSU i Skåne var åtminstone tidigare en pinsam härva av extrem islamism och hat mot Israel. Socialdemokraternas förste vilde i riksdagen någonsin sparkades ut på grund av samröre med terrororganisationer. Centerpartiet har idag en Europaparlamentariker som också hade kunnat finnas med bland de 25. Henne har partiet inte ens försök flytta på. Partiledaren för Nyans var tidigare nära att bli riksdagsman för samma parti. Moderaterna har haft en riksdagsman med nära band till islamistisk extremism.

Det yttersta tecknet på att samhället inte tar den nya extremismen på allvar är polisens och övriga myndigheters passivitet. Lagarna tillämpas inte. Hatet mot Israel och judarna – ofta förklätt till ”antisionism” som i praktiken är samma sak – har fått ta över våra torg och gator. Öppet stöd till terrorism är uppenbarligen något som vårt samhälle numera accepterar. Busslinjer dras om för att ge plats och de som har en annan uppfattning gör bäst i att inte öppet visa sitt missnöje.

Vänsterpartiet är det värsta exemplet på hur långt ned vi har kommit på det sluttande planet men långt ifrån det enda. Det är ingen ursäkt men en viktig del av förklaringen.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun