Redaktionen

När vinsten ställs mot barnen och deras skolgång är det få som törs ta den förras sida. Eller som ens ifrågasätter logiken bakom uttalandet. Och att vinsterna tas ut av riskkapitalister som dessutom skickar ”miljoner” till skatteparadis i Karibien så sticker det rejält i ögonen. Retoriken är kraftfull: ”marknadsskolan” stjäl från barn och ger till de rika. Vi skulle få mer skola för pengarna om inte vinst togs ut. Men detta stämmer inte. Och det finns dessvärre ingen kraft i svensk politik som har vett och kunnande att försvara vinsten.

Ingångsvärdet var att Magdalena Andersson gick in i valrörelsen med ytterst starka förtroendesiffror och Socialdemokraternas valrörelse syns för en utomstående ha planerats för att hon statsmannalikt skulle stå som garant för säkerhet och fortsatt välstånd när andra partier ”käbblade” om dagsfrågor. Många svenskar fortsatte att ha stort förtroende för den sittande statsministern, men det räckte inte för ett segerval.

Arbetet med att lösa gemensamma problem på europeisk nivå pausar inte på grund av ett nationellt val eller en potentiellt segdragen regeringsbildningsprocess i något EU-land. Och tur är väl det.

Nooshi Dadgostar har försökt att göra något liknande. Den som tvivlar kan räkna hur många affischer som pryds av hennes ansikte jämfört med hur många som domineras av Vänsterpartiets budskap. Det här valet skulle handla väl så mycket om den kaxiga, charmiga och sympatiska partiledaren som om politik.

På längre sikt måste det stå klart att Sverige kommer att bli en helhjärtad medlem och inte ett land som är halvhjärtat eller till och med strävar emot de åtaganden som Nato bygger på. Ska vårt utanförskap på vägen till medlemskap bli så kort som möjligt måste Sverige ha en regering som är stark, samlad och överens i Nato-frågan. Det är därför nödvändigt att kräva Magdalena Andersson på besked om hon utesluter en regering med Nato-motståndarna V och Mp eller inte.