Engelsmännen har länge odlat en ganska självbelåten bild av sig själva som en nation av överlägset civiliserade människor som med torr humor och ett stort mått av bulldogslik envishet överlever allehanda nationella problem, inklusive förlusten av ett imperium. I sällsynta stunder av självinsikt kan de medge att den genomsnittlige engelsmannen också präglas av oförlösta begär och emotionell ofullkomlighet.
Lindén frågar sig om han själv – eller bokens läsare – skulle ingripit och hjälpt judar under Förintelsen eller om judar förföljdes i vårt land. Svaret är att vi inte vet förrän det händer. En annan sak är att vi dock kan förbereda oss, öva upp förmåga vad gäller medkänsla och mod.
Säkerhetsläget är – som vanligt – sämre än på länge och valåret gör – som vanligt – allt för många lite dummare än vanligt. Just därför är kanske också behovet av vila, avkoppling och ett svalkande dopp större än vanligt.
Bland Margaretha af Ugglas många uppdrag finns ett som kanske inte blivit lika uppmärksammat som hennes gärning som utrikesminister eller hennes insatser för de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa. Som redaktör och ansvarig utgivare för Svensk Tidskrift satte hon under många år en tydlig prägel av öppenhet och frimodighet på en av Sveriges viktigaste idépolitiska tidskrifter.
Med bakgrund i akademi och journalistik spände Margaretha af Ugglas engagemang över vida fält, men allra mest handlade det om Europafrågan. Hon ville att hennes parti skulle bli ännu klarare i sitt arbete för att få Sverige ur dess europeiska utanförskap, och gjorde vad hon kunde för att driva på.
Som en del i vår serie Konservatismen och Marknaden gör vi utvalda delar av serien tillgängliga att lyssna på via Svensk Tidskrifts podd. Lyssna på Karl Gustel Wärnbergs essä Hur kristendomen skapade Marknadsekonomin här.
”För en icke-socialist ligger det nära till hands att säga: äntligen! Äntligen är förlåten riven. Äntligen är propagandafraserna bortsopade och det kommunistiska förtrycket framträder i all sin brutalitet. Vad kunskapen om Stalins häxprocesser inte lyckades åstadkomma, vad upproren i Ungern och Tjeckoslovakien inte ledde till, vad Solsjenitsyns böcker om Gulagarkipelagen inte förmådde, det har de polska arbetarnas utmaning och förkastelse av det kommunistiska systemet, den s k arbetarstaten, åstadkommit!”
På punkt efter punkt beskriver de en agenda som innebär att de reformer som följde på Lindbeck-kommissionens rekommendationer ska göras ogjorda. På nytt vill man införa en statlig investeringsbank samtidigt som man vill punktera den svenska kapitalmarknaden med nya skatter och begränsningar. Skatterna på arbete ska höjas i stället för att sänkas, med den ökade otrygghet det innebär för hushållen och den urholkning av arbetslinjen som följer.
Centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist meddelar att partiet stöder en S-ledd regering. Därmed tar partiet det definitiva rödgröna steget. Många ger sitt hopp till att C ska stoppa socialistiska idéer och till och med avancera liberala förslag. Men redan nu sällar sig Thand Ringqvist till vänsterns välfärdsagenda. Borgerliga väljare måste syna bluffen.
Astrid Lindgrens uppgörelse med skattereglerna handlade om ett system som slagit fel. I dag uppstår problemen när samma system möter en verklighet det inte längre är byggt för. Den svenska skatterätten utgår fortfarande från att det är uppenbart var en människa hör hemma – en rimlig utgångspunkt i en värld där människor faktiskt gör det, men i dag lever allt fler sina liv i flera länder samtidigt.
