Allt färre svenskar har längre en naturlig relation till skogen, och det avspeglas i politiken. Likt kyrka och jordbruk har skogen blivit en kuliss, en projektionsyta i strävan efter ett idealiserat förflutet och idén om ett naturtillstånd i harmoni, skriver Amanda Wollstad.
“Något annat som ligger i julens absoluta kärna, oavsett om man bekänner sig till Team Tomten eller Team Jesus, är dess helighet. I en samtid som präglas av oförmåga att hålla isär fest och vardag, och som därför förlorar känslan för fest mer än tristessen hos vardagen, är julen fortfarande ganska unik. Julaftons status som en helt speciell dag är slitstark. Det är en dag som inte kan firas var som helst, med vem som helst eller på vilket sätt som helst.”
Det socialdemokratiska maktinnehavet hade varat så länge, och dominansen av utrikespolitiken varit så stor, att gränsen mellan partipolitiken och de nationella intressena hade suddats ut. Stundtals betraktades de som en och samma. Det som gynnade socialdemokratin ansågs också gynna Sverige, och landets intressen och politik betraktades som identiska med partiets, skriver Catarina Kärkkäinen.
Maktspel, helomvändningar och drivandet av frågor i strid med egna uppfattningar. Så kan svensk politik i dag lätt förenklat beskrivas. Det är svårt att finna statskonsten. Strategier väger tyngre än ideologier. Talas det om idéer gäller det ofta teorier om marknadsföring och kommunikation, inte om politiska idéer, skriver Per Selstam och Martin Tunström i förordet till Samtida röster om Konservatism.
Ett europeiskt juridiskt bindande direktivförslag om minimilöner vore förödande för den svenska partsmodellen. Varken EU eller staten ska lägga sig i lönebildningen, det reglerar arbetsmarknadens parter bättre själva, skriver Johannes Nathell och Theo Herold.
Förändringarna i finansiering för statens television och radio skulle garantera oberoende och kvalitetsmässig public service. Men kanske betyder den tydligare skattefinansieringen att public service-bolagen blir mer beroende av den politiska debatten, inte mindre, skriver Peter J Olsson.
Om ett samtal om litteratur, änglar och syndare i Deir Madura skriver Christian Braw.
”I shall not waste my days in trying to prolong them”
Så uttryckte sig en man som under sitt fyrtioåriga liv hann med att vara luffare, sjöman, cowboy, guldgrävare, ostronfiskare, krigskorrespondent, lantbrukare, socialistisk agitator, långseglare och författare till ett antal romaner och otaliga korta berättelser om allt från kärlek till boxning. Han hette egentligen John Griffith Chaney, men är mera känd under namnet Jack London, skriver Sten Niklasson.
För de flesta länder som var direkt inblandade började andra världskriget på allvar först 1940. För Polen var det annorlunda. Redan i början av september 1939 invaderades landet av Tyskland. Storbritannien och Frankrike, som lovat landet sitt stöd, gjorde absolut ingenting för att rädda polackerna från undergång, skriver Mats Fält.
