SD blir en del av regeringsunderlaget och vi är många som undrar vad som händer nu. Blir det början på slutet för demokratin? Eller fortsätter politiken ungefär som vanligt? Det är i alla fall den frågeställning som skribenten Amanda Broberg söker svar på i sin debutbok ”SD-land”. Men tyvärr uteblir de önskade aha-upplevelserna för läsaren.
Vi vill få fler att förstå hur framsynt Heckscher var i att framhålla betydelsen av marknadsekonomi och fria marknader. Med modernare terminologi skulle man kunna säga att boken är ett manifest för ”pro market” och en varning för ”pro business”- politik.
”Till och med det härliga privilegiet att halshuggas med svärd i stället för med bila har adelsmannen nu blifvit beröfvad, och kvar står föga mer än den afundsvärda förmånen att få arfs- och förmynderskaps-frågan behandlade af hofrätt i stället för af underinstans.”
I veckan lämnade M, KD, SD och L in en gemensam motion om att säga nej till att bygga höghastighetsbanor. Givet att partierna samlar en majoritet i riskdagen är det nu äntligen slut på de kostsamma planerna.
Kanske mest illavarslande och befängt är att utrikesministern, om man får tro de hänvisningar till de diskussioner som hon fört med företrädare för andra länders regeringar, tillåter spekulationer om huruvida Sverige ska få en rysktillvänd utrikes- och säkerhetspolitik med en regering som leds av Ulf Kristersson. Det är inte bara befängt utan ett direkt förtal som strider mot vad som är det uppenbara.
Det kommer finnas skäl att grotta ner sig i analyser över det svenska valet men det finns desto större skäl för den liberalkonservativa rörelsen att blicka framåt. Vid starten av nästa år övertar Sverige ordförandeklubban i EU och så småningom börjar förberedelserna inför EU-valet under 2024. Ett val som jag skulle hävda kommer få stor betydelse för Moderaterna.
Jag lärde mig igår en sak som ytterligare markerade hur fjärran vi är den tidens samhälle. JFK och Barry Goldwater hade inför valet 1964 kommit överens om att göra en gemensam valturné genom USA. De skulle tillsammans med sina familjer resa mellan delstaterna för att delta i egna partimöten och ett stort antal offentliga debatter.
En av Conrads levnadstecknare, Jean-Aubry, anser sig ha kunnat fastställa att merparten av det Conrad själv berättat om denna tid i romanerna Arrow of Gold och Mirror of the Sea var förankrat i verkligheten. Så, till exempel, ägde den märkliga händelse, då Conrad blev skjuten med en kula genom kroppen, verkligen rum i februari 1878.
Bokens undertitel är Enkelbiljett från utanförskapet och det är tydligt från start att författaren funderat en hel del på de reella orsakerna till de problem som växer i utanförskapsområdena och hur dessa – initialt – skulle kunna mildras och till slut lösas. Det första steget på vägen mot lösning är att korrekt analysera problemet – och här blir läsningen stundtals riktigt jobbig.
”Men vid gränserna till Texas och New Mexico och väster om Klippiga Bergen låg områden som tillhörde främmande nationer. Här mötte ett nytt problem. Mexico ställde sig till en början inte avvisande mot att amerikanare fredligt slog sig ned i dess gränsprovinser, och England inskred inte mot amerikanska forskningsexpeditioner och kolonister i det omtvistade Oregon. Det dröjde emellertid inte länge förrän tryck och mottryck alstrades.”
