Knappt har nationaldagen passerats förrän det är dags för den svenskaste av alla dagar. Svensk Tidskrift flyr även vi modernitetens strid och larm för sill, nubbe och jordgubbar under skyddande lövverk, och råder våra läsare att göra det samma. Vi är åter för att kommentera samtid, dåtid och nutid den 26 juni.
”Sverige har en nationaldag.
Men Sverige har också under lång tid utvecklat en egen nationalårstid.
Sommarens plats i svenskarnas hjärtan är en del av Sverige.”
Samtidigt som nationalism betraktats med djup skepticism blir utländska besökare inte sällan förvånade över att den svenska flaggan vajar precis överallt, på offentliga byggnader men kanske framför allt i villaträdgårdar, parker och på festdukade bord.
”Edvard Thermamius har i en uppsats citerat en dansk resandes förvåning 1871 över att »Mange af Alnmen ikke kjendte det svenske Nationalflag». Kuststädernas invånare voro naturligtvis förtrogna med de svenska färgerna, och detsamma gäller dem som bodde i garnisonsorter eller i närheten av lägerplatserna, men många svenskar fingo nog blott en eller annan gång i livet en flagga för ögonen.”
Den tyska regeringens fristående ekonomiska rådgivare, ”Sachverständigenrat”, skrev i veckan ned prognosen för den tyska tillväxten till rekordlåga 0,5 procent och för 2027 räknar de med 0,8 procent. Detta är nästan en halvering mot förra året, då tillväxten var 0,9 procent. Tysklands problem är tyvärr även Sveriges.
Sverige är ett land som haft turen att leva i fred och frihet i över 200 år. Vi är också ett land som under Kalla Kriget stod i ständig beredskap att försvara den friheten, på bekostnad av freden om så var nödvändigt. Kostnaden var tidvis hög, framförallt svenska flygare betalade det yttersta priset för att vara redo att försvara sitt land. Nu är vi där igen.
Karl Gustel Wärnberg samtalar med Fredrik Sixtensson om hur kristendomen skapade marknadsekonomin, vilket också är temat för en essä av Karl Gustel Wärnberg i serien Konservatismen och Marknaden.
”Det var en annan tid, också militärt. Efter mission lämnade man in sin utrustning och åkte hem. Någon debriefing eller några avlastningssamtal var det inte tal om, oavsett vad man sett eller gjort under insatsen. Det var ordningen under många decennier av svenska missioner.”
Det var sunden som dominerade diskussionerna på mötet mellan Natos utrikesministrar i Helsingborg: Hormuz och det glittrande Öresund utanför konferenslokalens fönster. Men sprickan inom alliansen tycks ha minskat, i alla fall tillfälligt.
Att inte finnas i Stockholm kan vara en styrka som underskattas när det gäller mångfald. Här gör lokala ledarsidorna en viktig insats och förvånansvärt ofta är de ensamma och först med att uppmärksamma nya frågor.