De flesta av våra upplevelser i naturen hänger samman med att någon sett till att göra dem möjliga. Vid sidan av naturupplevelsen infinner sig därför också ofta en känsla av tacksamhet. Det är förstås svårt för den genomsnittliga DN-läsaren att ta till sig, men det är så det är.
Frankrike faller ihop, Storbritannien har lämnat och Tyskland står bara och stampar. Det växer ett tomrum i EU:s mitt, så nu är det dags för oss i Norden att lägga småstatstänkandet bakom oss och ta initiativ. Bertel Haarder, mångårig minister i danska regeringar och tidigare president i Nordiska rådet, sparade inte på krutet under måndagens panelsamtal hos Sveriges ambassadör Hans Wallmark i Köpenhamn.
Arvs- och gåvoskatten har varit saligen avsomnad i tjugoår, och saknad av få. Men fortfarande väcks ibland tanken av pigga ungdomsförbundare och röda tankesmedjor. Argumenten är ofta ideologiska – det är helt enkelt orättvist att vissa har fördelar i livet bara på grund av vilka deras föräldrar är. Men vilka våra föräldrar är kommer alltid vara en av de mest grundläggande faktorer för vår möjlighet att nå framgång, och en av de svåraste att kompensera för.
Demokraterna vann stort i de tre viktigaste valen den 4 november: guvernörsvalen i Virginia och New Jersey samt borgarmästarvalet i New York City. Detta anses av många vara en viktig signal inför valen nästa år: det parti som vinner dessa tre val brukar vinna majoritet i representanthuset året därpå. Men, missnöjet med Trumps politik innebär inte att väljarna hade en övervägande positiv uppfattning om det Demokratiska partiet.
Valet av Zohran Mamdani till borgmästare i New York City sänder ett kraftfullt budskap – världen över. I själva hjärtat av den globala kapitalismen har en socialist vunnit.
Risken är stor att FN-insatsen i Haiti blir ”too little, too late”: att operationen blir underfinansierad och alltför passiv. Det går inte att stampa fram en sammanhängande plan för insatsen över en natt, men det går heller inte att komma ifrån att det brådskar, och FN-maskineriet är inte precis känt för sin snabbhet.
Det är gissningsvis inte många läsare som hört talas om den märklige vetenskapsmannen William Crookes. Men hans experimentella arbete med grundämnen, gav honom vid trettio års ålder en av många åtrådd plats i Englands förnämsta vetenskapliga sällskap, The Royal Society. Tio år senare var han nära att mista den.
Till skillnad från Stalin, beskriver Matthew, håller den ryske presidenten Putin inte sina närmaste män i skräck. Tvärtom. Han ger dem carte blanche att göra vad de än behagar.
Petterssons och Wennström beskrivningar av ”radikaliseringen” av näringslivet är snarlika. Båda är nostalgiska och överens om att utvecklingen nu går åt fel håll även om de har helt olika syn på vägen framåt.
Det behövs fler filmer som ”Aldrig ensam” – som både påminner oss om rashatets vansinne men också om hur stor skillnad en enda modig människa kan göra för medmänniskor i nöd.
