Hur ska vi förhålla oss till civilkurage i en era av otrygghet? Och vilket stöd ges till personer som trots riskerna försöker bistå i rättsliga processer? Frågorna dyker upp i mitt huvud när gärningsmannen ursinningt jagar mig utanför Dramaten en solig eftermiddag i fjol. Efterspelet följs av besvikelser – över mig själv och andra, men också hopp från oväntat håll.
Med tanke på kriserna i världen har många människor svårt att behålla hoppet. Det är dags för en ny form av optimism.
I mars i år uppdagades det att flertalet medlemmar i USA:s regering hade deltagit i en minst sagt anmärkningsvärd geopolitisk diskussion på den krypterade appen Telegram. En uppseendeväckande detalj i denna grupp är när USA:s vicepresident i denna chatt uttrycker ett tillsynes genuint förakt gentemot Europa och Europas geopolitiska intressen. Både Trump och Vance har uppenbarligen en väldigt negativ syn på det demokratiska Europa. De borde sluta vanvörda Europa och istället bejaka den mest framgångsrika världsdelen i vår civilisations historia.
Sverige Radios förre nordenkorrespondent Bengt Lindrot har skrivit en intressant bok. Budskapen i Homo Affectus – hur vi får ett mer sansat samtalsklimat och hur vi i Norden kan lära mer av varandra – kunde inte vara mer aktuella i dessa tider med tilltagande oro runt om i världen.
Konservatism porträtteras ofta idag som en idétradition långt ut till höger på de flesta politiska kartor. Det tycks vara en sfär som omfattas av respekt för lag och ordning, ekonomisk marknadsliberalism och värnandet av kulturarv. Just värnandet av kulturarv är kanske den tydligaste av dessa tre aspekter som särskiljer konservatism från andra ideologiska tankegods. Det allra äldsta kulturarvet vi har är onekligen naturen.
Under andra världskriget arbetade den unge advokaten Mitterand åt marskalken Pétain och dennes regering i Vichy som för nazisternas räkning skötte det tyskockuperade Frankrikes angelägenheter. När han såg vartåt det lutade i slutet av kriget, slöt sig Mitterand obekymrat till general de Gaulles exilgrupp i London och lyckades övertyga den om allvaret i sitt plötsliga lojalitetsbyte. Han misstroddes emellertid i ökande grad av de Gaulle, som i Mitterand såg en farlig politisk uppkomling med obegränsade ambitioner.
Den 26-28 maj deltog jag för tredje gången i Oslo Freedom Forum, en konferens med människorättsaktivister från hela världen som hålls årligen i Oslo och anordnas av The Human Rights Foundation. Fokus ligger på auktoritära stater, hur man bekämpar dem och hjälper de som är oppositionella.
Anders Ydstedt har i en anmälan av min bok En invasiv art gått till angrepp mot min analys av företagens roll ett det moderna samhället. Jag välkomnar en diskussion, men om den ska bli meningsfull, måste den bygga på en korrekt återgivning av motsidans argument.
Bland Rasputins alla fiender finns en, vars glödgade vrede har fått sjukliga proportioner. Det är prins Feliks Jusupov, en tjugonioårig homosexuell libertin, som tillhör en av Rysslands rikaste familjer. Tillsammans med några andra sammansvurna bestämmer sig Jusupov för att mörda Rasputin.
Långläsning: Enligt Tage Lindbom är Människoriket den helt dominerande potensen i Västerlandet efter 1945. Men vad är då Människoriket för slags verklighet? Finns det alls eller är det bara ett ord vi säger? Därmed är vi inne på en av de största frågeställningarna i den västerländska idéhistorien.