Ingen vet säkert hur ett språk föds, men en rad teorier går ut på att grunden för språket är spontana uttryck för avsky, smärta, glädje, rädsla etc. Svenskan har ord som usch, äsch, aj, ack, oj, som uttryck för sådana känslor, och motsvarigheter finns i de flesta språk. Andra teorier menar att orden imiterar ljud i omgivningen. Svenska ord som bom, pang, smack, sörpla och slafsa kan vara exempel.
Livet i skymningsvärlden är fullt av oro och hänsynslöshet men också av pengar och makt. Den som klättrar en bit uppåt i hierarkin blir rik och kan tillåta sig saker som ingen med normala inkomster kan drömma om. Statusen ökar men ofta också oron för konkurrenter som i första hand hotar den egna försäljningen av droger och om läget blir allvarligare, även livet på både organisatörer och underhuggare.
I en ny skrift går Reinhold Fahlbeck igenom svensk lagstiftning i nyare tid och dess förhållande till religion. Fastän staten framträder som religiöst neutral rymmer den ett stort antal medborgare, för vilka deras religion är den överordnade normen, just den överordnade norm som samhället saknar.
Etruskerna tog snabbt till sig den grekiska kulturen, inklusive alfabetet. Och det var via etruskerna som romarna så småningom kunde bygga vidare på vad grekerna utvecklat. Efterhand slog romarnas språk, latinet, ut alla andra språk på den italienska halvön – utom grekiska som levde kvar i södern ända in i vår tid.
Förslag har framförts till Christian Braw att han borde skriva sina memoarer. Någon självbiografi har inte synts till än. Däremot har Braw publicerat en skrift med minnen och reflexioner från militära förhållanden: Fältprästens berättelser.
Även intressanta böcker kan ha brister som gör att läsningen skapar frustration. ”Rädd för sanningen” av Janne Josefsson och Mats Lerneby är en sådan bok. De tre spåren – livet och mammans öde, det moderna Sveriges oförmåga att på allvar ta tag i sina växande problem, och livet inom journalistiken – i huvudsak inom statens eget public service – är alla läsvärda men något saknas. Det är en mer konkret diskussion om åsiktskorridoren och public service.
Fortfarande blir vissa debattörer alldeles till sig för möjligheten att förenkla och förfula språket. Senast i veckan tog utsedda chefen för språkrådet Lena Lind Pallicki täten för dom-huliganerna, vilket visar att forskare kan vara mycket dumma även inom sitt område.
Seriefiguren Tintin var förvisso journalist, men han satt inte i den mysiga värmen på en redaktion och försökte rädda världen genom pompösa ledarartiklar och förakt mot oliktänkande.
Dagens Sverige identifierar sig som ett religiöst neutralt samhälle, det vill säga ett samhälle utan överordnade och gemensamma normer. De ”värdegrunder” som formuleras här och var saknar rättslig verkan. Hur skall ett sådant samhälle hålla samman, när man inte ens har gemensamma normer för vad som är rätt och fel?
