Monarkin är fantastisk. Det är en institution med en sannerligen unik dualitet. Samtidigt som den representerar historia, kulturarv och minnen från det forna Sverige har den likväl en tydligt framtidsinriktad inställning. “För Sverige i tiden” är inte en tillbakablick, utan snarare en ansats till framtidstro, en uppmuntran att slå vakt om vår nation och de institutioner som gagnar oss.
Sport framstår gärna som något spontant, kroppsligt och i någon mening frikopplat från ekonomi: prestationer på planen, publikens jubel och dramatiken i en direktsändning. Men modern idrott är i själva verket nära sammanvävd med marknadsekonomins förutsättningar. Exempelvis är den utrustning som används av såväl amatörer som professionella idrottsutövare ofta resultatet av betydande investeringar i forskning och utveckling, eller av värdeskapande insatser i form av varumärkesbyggande. I denna ekonomi spelar immaterialrätten en central roll.
Den amerikanske filosofen Thomas Nagel ställde i en berömd uppsats 1974 frågan: Hur är det att vara en fladdermus? Att verkligen, så att säga från insidan, veta hur det känns att vara en främmande art är besvärligt. Nagel landar i att det rentav är omöjligt. Det finns gränser för vad hur långt vi kan komma med ett objektivt utifrånperspektiv – den subjektiva inifrånupplevelsen undflyr oss.
Möjligen är Greta Thunberg den internationellt mest kända svenska personen just nu. Senast har hon deltagit i en seglats för att ge ”nödhjälp” till Kuba. Hon har också spelat in ett youtube-klipp som fått spridning där hon ger prov på bottenlös okunnighet om Kuba.
Finns det ett samband mellan stora fötter och argsinthet? Eller mellan buskiga ögonbryn och låg moral? Visserligen värjer sig säkert många mot föreställningen att en människas yttre skulle visa på inre egenskaper. Samtidigt accepteras utan större betänkligheter denna koppling i exempelvis litterära beskrivningar.
I år är det 50 år sedan Milton Friedman (1912-2006) tilldelades Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Friedman fick priset för ”insatser inom konsumtionsanalys, penninghistoria och penningteori samt för hans påvisande av stabiliseringspolitikens komplexitet.”
1996, april. Luften i San José bar på den där särskilda blandningen av kalifornisk optimism och elektrisk förväntan som infinner sig när ett teknikskifte anas i horisonten. Mässan Internet World Spring Expo var febrigt framtidsoptimistisk. Internetföretagen som ville ställa ut var så många att det även fanns montrar – eller snarare stånd – ute på trottoaren utanför mässan. Parkeringsplatser fanns det därför inga, men solen sken och stämningen var euforisk.
Churchills försök att definiera Ryssland på hösten 1939 är fortfarande relevant – en rebus insvept i ett mysterium inuti en gåta. Det handlar dock mer om hur svårt omvärlden har att förstå landet och dra konsekvenserna av denna analys, snarare än att just Ryssland skulle vara ett ovanligt utmanande studieobjekt. Härskarna i Moskva lever i samma värld som vi andra och det går dess värre inte att teleportera deras problematiska statsbygge till någon annan planet.
Det amerikanska politiska livet har alltid haft en särskild plats för den personliga berättelsen. I ett land byggt på myten om den enskilde individens möjligheter att forma sitt eget öde är självbiografin inte bara ett litterärt projekt – den är ett politiskt instrument.
Det var påven Johannes XXIII som skapade uttrycket aggiornamento som en bild av den romerska katolicismens modernisering – en tro för ”dagens människa”. Tanken på ”dagens människa” är problematisk, bland annat därför att ”idag” mycket snabbt blir ”igår”. I tanken på aggiornamento ligger också att ”idag” är bättre än ”igår”, och det förutsätter att det har skett en positiv förändring eller utveckling.