Waldemar Ingdahl; En rättvise teori utan framtid


2003


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

En rättviseteori
utan framtid
l av Waldemar lngdahl
I takt med att fördelning blir en allt mindre del av politiken håller tiden
på att springa ifrån John Rawls politiska filosofi.
F
ILOSOFEN JOHN RAWLS, SOm förra året dog vid
81 års ålder, anses av många vara en av 1900-
talets mest inflytelserika filosofer. Han brukar
tillskrivas att ha återupplivat den politiska
filosofin som ide i den anglosaxiska traditionen, i en tid då den annars dominerades av behaviorism
och språkstudier. Rawls har lämnat efter sig mängder av
beundrare och lärjungar och hans tankar har format
mycket av dagens politiska samtal. Inte minst har Rawls
ideer gjort ett stort avtryck i svensk politisk filosofi. Hans
verk är viktiga standardverk på de flesta universitet och
högskolor, och har nått en stor spridning. Hans ideer ses
som så självklara att många tar upp dem som oomtvistliga sanningar, utan att riktigt vara medvetna om källan.
Då har man som filosof lämnat ett mäktigt arv efter sig.
Vänner till ett frihetligt samhälle, har dock goda
anledningar att vara på sin vakt mot stora delar av dessa
tankegångar.
Hela Rawls akademiska gärning fokuserades på en
enda ide, som han ständigt utvecklade, omformade, reviderade och expanderade. Denna ide är den om rättvisa
som lika möjligheter det vill säga synen att vad ett samhälles institutioner än må stå för, så måste de främst
åstadkomma en struktur i vilken alla individer får fri
tillgång till vissa grundläggande varor och tjänster.
Denna nya ide, som han förde fram i sitt magnum
opus ”A Theory of Justice” från 1971 hade två mål: först
att skapa en ram för normativa moraliska tankar, och
sedan att föra fram en politisk teori grundad på de moraliska överväganden som tagits fram ur denna ram. ”A
Theory ofJustice” var välgörande för sin tid. Dels så skakade den om den analytiska filosofin i den anglosaxiska
världen, och dels så ställde Rawls kantianska etik svåra
frågor till den utilitarism som dittills varit dominant
inom moralfilosofin.
SLÖJA AV OKUNNIGHET
För att illustrera sin teori, bad han sina läsare att utföra
det numer berömda tankexperimentet ”under en slöja
av okunnighet”. Läsaren skulle tänka sig att vara del av ett
samhälle utan att veta om man är en man eller kvinna,
välutbildad eller lågutbildad, rik eller fattig, frisk eller
sjuklig; avklädd sina egenskaper. Vilka principer skulle
man då välja som vägledande i samhället? I ”A Theory of
Justice” antas det att människor skulle vara riskaversiva
och satsa på att inte själva hamna på botten av samhället. Sålunda skulle alla grundläggande rättigheter fördelas jämlikt till alla, om nu inte en ojämlik fördelning
gynnade de sämst ställda.
Rawls bok väckte mycket debatt, och han möttes av
både teoretiska och praktiska invändningar. En av de
viktigaste frågorna handlar om individens rättigheter,
där Rawls skarpaste kritiker var Harvardkollegan Robert
Nozick- också han avliden i fjor- i verket ”Anarki, Stat
och Utopi”. Rawls teori skilde sig från många av de samtida utilitaristerna genom sin tyngdpunkt på individen,
och det öppnade också för kritiken av honom. Att vissa
får mindre kan inte uppvägas genom att andra får mer,
och en grupp människor kan inte använda en annan som
medel för att uppfylla ett mål, utan dessas samtycke
(denna princip är från början från Locke och har sedan
vidarebyggts av Kant).
Rawls är dock mer intresserad av individer som konsumenter. Rättvisa är, med hans synsätt, att människor
inte kan ha mindre än sin jämlika del av samhällets
gemensamma resurser. Nozick, och andra, menade att
människor inte borde ha mindre än det som de själva
kan förvärva på hederligt sätt, det vill säga att rättvisa
har att göra med produktion, och att det är viktigt för
mänsklig värdighet att den förvärvas av egen ansträngning- inte som ett passivt mottagande att konsumeras.
Till skillnad från Rawls, hävdade Nozick att ingen grupp
i samhället, vare sig den består av fattiga eller rika, får offras för ”det allmänna bästa”.
Under lång tid övervägde Rawls den kritik som ”A
Theory of Justice” fått. Slutligen svarade han 1993 med
boken ”Political Liberalism”. Den innehöll en tämligen
radikal omstrukturering av motiven för rättviseteorin i ”A
lSvensk Tidskrift l2003, nr l III
Theory of Justice”. I sin nya bok försöker Rawls istället
finna skälen för politiska principer i en gemensam kultur.
Den underliggande ansatsen är att det faktum att människor ofta skiljer sig åt i sina åsikter om vad som utgör
det goda livet är moraliskt betydelsefullt. Moderna, västerländska samhällen innehåller individer och grupper
med tämligen olika uppfattningar om ”det goda”, och
samfälldhet går inte att uppnå utan en hel del tvång,
vilket Rawls ansåg att man borde försöka undvika.
Problemen uppstår dock när Rawls börjar analysera
det ovanstående. Då denna pluralism nog kommer att
förbli en viktig del av samhället, borde man försöka
uppnå politiska uppgörelser som grundar sig på en samutan enbart hur väl de kan vinna majoriteter. ”Political
Liberalism” innehåller inte några argument om varför
vi inte skulle acceptera icke-demokratiska styrelseskick,
förutom att de inte samlar en majoritet just i dag.
Demokratin blir en utgångspunkt. Inte något som
man, likt i tidigare politisk filosofi, ser som ett objekt
vars moraliska grunder skall undersökas. Så blir också
Rawls tvungen, för sin modells skull, att tona ned de
ganska stora skillnaderna i synsätt om vad som utgör
demokratins grundvärderingar i dagens samhälle.
Att som Rawls separera vår moral från våra politiska
åsikter, är inte möjligt. Det är ju ur vår personliga moral
vi finner grunden för våra politiska övertygelser.
”Rawls i huvudsak
Värderingar i samhället är ju heller
så inte tydliga som Rawls vill ha
dem. Snarast är vällogiken i många
människors politiska åsikter inte
alltid så väl utarbetad, och de innehåller ofta många värdekonflikter.
materialistiska perspektiv,
med välfärdskonsumtion
Därför är de breda konsensusstämmighet av värderingar mellan
de synsätt som redan existerar i det,
och som kan bedömas ha goda
möjligheter att fortsätta vara del av
samhället i framtiden. Men vilka
synsätt skulle det kunna vara? Vilka
värden skall räknas? De som accepterar de grundläggande premisserna
i den västerländska demokratiska
traditionen, menar Rawls. Det bygger på att de flesta i samhället kan
acceptera dessa premisser, varur
växer en stabil politisk situation
som vinner medborgarnas tilltro.
Genom detta resonemang (som har
SOm Överordnat perspektiv lösningar vi kan uppnå i politiska
och med nationalstaten
frågor egentligen ganska få. Utifrån
detta borde demokratin arbeta, och
göra det bästa av: konsensus i
samhället sker mycket sällan. Sålunda
borde samhället vara öppet för tolerans och mångfald. Alternativet är
faktiskt det som Rawls sade sig vilja
som grund, blir mindre
intressant.”
väckt frågan om det inte är ett cirkelresonemang) kör
han sedan åter sitt tankeexperiment om ”okunnighetens
slöja” och får fram samma rättviseprincip igen.
MAJORITETEN HAR RÄTT
I ”Political Liberalism” lämnar Rawls helt och hållet
tankar om slutgiltiga värden utanför den politiska filosofin. Enligt denna syn skall inte politiken göra några
bedömningar om en viss moral eller ideologi är sann.
Kravet för att uppnå rättvisa är inte längre vad som är
sant, utan vad som är resonligt. Detta innebär, vilket
påpekats av vissa kritiska röster, att man övergett syftet
med politisk filosofi och istället hamnar i dagspolitik,
för att uppnå politiska mål man bedömer som viktiga.
Men då kan man inte längre söka efter moraliska ideal att
normativt föreslå samhället. Det skulle ju kunna lägga
hinder i vägen i letandet efter samförstånd angående
principer och handlingssätt, om man börjar ifrågasätta
dessas grund eller giltighet.
Provokativt, skulle man kunna hävda att Rawls inflytande på den politiska filosofin, faktiskt åstadkommit
just detta. På sina håll har den bara blivit en slags riktlinje
för köpslående och förhandlande. Man ser inte längre
principer och ideologiska program som relevanta, försöker inte utröna om de är praktiska eller moraliska,
IIJ lSvensk Tidskrift j2oo3, nr 1 l
undvika, att vi tvingar på andra våra åsikter.
NAT!ONALSTATENS RÄTT
I ”The Law of the Peoples” från 1999 byggde Rawls ut
tankarna från ”Political Liberalism” till en internationell skala. Efter vilka principer för rättvisa skall olika
länder förhålla sig till varandra? Rawls svarar att på internationell nivå bör man inte tillämpa distributiv rättvisa.
Om ett land följer en klok politik och blir rikt och ett
annat följer en oklok politik och blir fattigt, bör det inte
ske en omfördelning till det fattiga landets fördel. Detta
är ett stort avsteg från hans tankar på det individuella
planet.
Varför detta avsteg? Det underminerar ju grunden
för hans eget system. Om-givna resurser inte bestämmer
hur väl ett land lyckas över tiden, varför skulle de då
bestämma det för en individ? Varför behövs omfördelning inom nationen, oavsett om individerna har handlat
klokt eller oklokt?
Ett mycket viktigt antagande underbygger nämligen
alla Rawls resonemang om moral och politisk filosofi:
individen är starkt länkad till sin politiska hemvist, människor måste dela sina jämlikars öden. Den moraliska
grunden för ett samhälle, anser han, är en brett omfattad förståelse av politiska förpliktelser, av rättigheter och
skyldigheter. Sålunda kan, och bör, politiska institutioner uttrycka värden bortom att bara låta människor leva
i fred och samarbeta endast när detta motiveras av deras
egenintresse.
Men de flesta människor befinner sig i dag i politiska
samfälligheter med människor de inte känner, inte kan
identifiera sig med, och de upplever sig inte ha fler skyldigheter mot dem än rent anständigt beteende. Detta är
en utveckling som har-accelererat de senaste åren. Många
nationalstater har ju dessutom rätt godtyckligt ritade
gränser, och spontant uppvuxna samhällen och gemenskaper har splittrats av olika statsbildningar.
Det blir otydligt varför den politiska filosofin skulle
sammanfalla med just nationalstaten, och inte mer (hela
världen) eller mindre (individen eller dennes familj),
och Rawls ger inte mycket vägledning.
Vi värderar våra samhällen, våra statsbildningar, våra
gemenskaper och relationer till andra människor om vi
får möjligheten att välja att tillhöra dem och identifiera
oss med människorna i dem. Även om vi sedan väljer
att identifiera oss med människorna i en sådan gemenskap, är det i alla fall en öppen fråga vilken sorts ansvar
vi har gentemot dem, för moralisk identifikation är inte
nog för att kunna grundlägga alla de skyldigheter som
Rawls anser att vi skall ha till våra landsmän.
Tiderna förändras. Ibland till och med under stora
tänkares levnad. Så skedde med John Rawls. Iden om att
politiken är förvaltning och fördelning är inte lika stark
som för bara några år sedan. Andra frågor blir mer
aktuella, till exempel om upprätthållandet av ordning i
samhället, den globala politiken, om vilken politik som
främjar samhällelig dynamik, samt människosynens
intåg i den politiska filosofin (genom bioetikens och
neuroetikens landvinningar). Rawls i huvudsak materialistiska perspektiv, med välfärdskonsumtion som överordnat perspektiv och med nationalstaten som grund,
blir mindre intressant.
Han kommer att bevaras i eftervärldens minne för
sin egalitära rättviseteori, vilken gjorde honom till en
stor tänkare för sin tid, men nog inte för framtiden.
Waldemar Ingdahl (waldemar.ingdahl@eudoxa.se) är VD
för tankesmedjan Eudoxa och krönikör för Tech Central station Europe.
Besök vår frihandelsportal • Varför företräder inte Attac
i dag och anmäl dig till vårt
elektroniska nyhetsbrev.
• Går barnarbete och frihandel ihop?
• Måste Sverige bli fattigare för att
Indien skall bli rikare?
• Vad har u-länderna att vinna
på frihandel?
u-ländernas intressen?
• Förstör frihandeln miljön?
• Finns orättvis konkurrens?
• Bevarar socialklausuler fattigdomen?
• Hur mycket kostar protektionismen,
och hur mycket tjänar vi på frihandel?
• Varför är import bra?
lSvensk Tidskrift l2oo3, nr 1 lm