Vårt parti behöver fler forum för idedebatt

GUNNAR HÖKMARK:
Vårt parti behöver fler
forum för idedebatt
venge behöver fornyas tankearbete infor framtiden. Vi far Svensk Tidskrift nu är i fård med att
och moderniseras. Att
nostalgiskt blicka bakåt
eller att forsöka återskapa
det som en gång varit
kan aldrig lösa dagens problem.
Istället behöver vi nu en öppen
diskussion for att hitta nya och trygga
vägar in i framtiden. För att ra med
alla goda krafter i det arbetet har vi
bjudit in till rundabordskonferenser
under våren – öppna for alla, oavsett
parti- och organisationstillhörighet –
om Sveriges fornyelse.
Nyfikenhet och öppenhet
Samtidigt behöver också vi som parti
utveckla och fordjupa vårt
aldrig slå oss till ro och tro att vi har
tänkt färdigt. Förändringarna
fornya tidskriftens
arbetsformer har
roll och
Vl moderater
kommer i en långt mycket snabbare anledning att hälsa detta med stor
takt än tidigare och vi måste ständigt tillfredsställelse.
vara beredda att med stor nyfikenhet
och öppenhet pröva nya ideer och Forum för samtal
nya lösningar. Därfor har vi t ex Jag ser flera fordelar med att Svenskt
nyligen startat processen for att på Tidskrift far rollen av ett självständigt
bred front diskutera innehållet i ett men närstående forum for samtal och
nytt partiprogram. diskussion om mer principiella och
långsiktiga frågeställningar. Inte minst
Viktig roll skulle Svensk Tidskrift därmed ha
Men v1 behöver även många andra stora möjligheter att fungera som
forum for tankemöda och ide- katalysator for nya spännande ideer
utveckling. Svensk Tidskrift har om hur fornyeisen och modernunder lång tid spelat en viktig roll for iseringen av Sverige ska gå till.
partiets idebatt. När kretsen kring
SVENSK TID S KIUFT 3
en europeiska
konserten kallades
den fredsperiod
som inträdde
1814-15, efter
Napoleonkrigen. Den europeiska
freden och stabiliteten upprätthölls
med ibland tämligen drakoniska
medel. Den orkestrerades av de
europeiska stonnakterna, vilka i stor
utsträckning styrdes av konservativa
regimer, beslutna att hindra inte bara
krig utan också förändringar av
samhällsskick och gränser. I längden
var det ett fruktlöst försök. Om.
förändringar hindras med våld
kommer de till sist att bryta fram på
ett desto våldsammare sätt.
Försöket att idag bygga ett
europeiskt säkerhetssystem med
ambitionen att omöjliggöra framtida
krig i Europa måste därför bygga på
acceptans av olikheter, särarter,
4
förändringar. Men ett drag
måste det ha gemensamt med
1800-talets system: För att
spela en konsert krävs alla
• avskräckte från angrepp
• innebar kontroll av potentiellt
revanschistiska länders utrikespolitik
• förhindrade krig mellan medinstrmnent orkestern, lemsstater (med Cypern-konflikten
politiska, diplomatiska, ekononilska och militära.
Efter (?) Bosnien-kriget är
detta uppenbart för de flesta.
slutsatsen av hur kriget uppkom,
eskalerade, fördes och avslutades
är inte som enligt detta för genren
typiska poänglösa och klicheartade påstående: ”Vi måste också
på nytt lära läxan att det inte finns
rent nlliitära lösningar på problem
som väsentligen är politiska” Gag vill
inte vara så obarmhärtig att jag anger
källan).
som ett litet undantag)
• garanterade medlemsländers demokratiska statsskick (eller innebar
åtminstone ett tryck på vissa att
utvecklas i demokratisk riktning)
• skapade en gynnsam miljö för
ekonomisk återhämtning och
tillväxt.
Ett gigantiskt uppdrag
Allt detta gäller än mer idag, men
förutsättningarna är sämre. Samhällena i öst är i snabb förvandling eller
sönderfall, kampen om socialismens
Påståendet är poänglöst, eftersom kvarlåtenskap är långt ifrån över,
ingen påstått motsatsen. Klicheartat
eftersom detta alltid gäller, alla
problem av denna art är politiska.
Militära insatser är aldrig annat än
medel. Militära medel utan politiskt
syfte är lustmord.
Vad vi bör lära av Bosnien är att
militära medel ofta inte kan undvaras,
att det är bättre om de sätts in tidigt
för att förhindra krigsutbrott, eller
om detta inte är möjligt, så tidigt och
resolut att de hindrar att våldet
trappas upp.
Ett skolexempel på förebyggande
är NATO:s tillkomst. Det visar också
på samspelet mellan olika medel och
på de nlliitära medlens gynnsamrna
effekt på andra områden. Den
militära alliansen
SVENSK TIDSKRIFT
chauvinism och revanschism växer.
Att rädda den del av Europa som
förhäljades av socialismen och som
drogs med i socialismens nederlag är
en gigantiskt uppdrag, som det västra
Europa även för sin egen skullmåste
delta i. Det innebär bl a på lång sikt
att hjälpa till att bygga samhälleliga
institutioner, att främja ekonomiskt
systemskifte, att öppna sma
marknader för de post-socialistiska
staternas produkter.
Men får att detta skall vara
meningsfullt måste en del akuta
problem lösas: Miljö- och
hälsokatastrofer mötas, samhällena
skyddas mot inrikes banditer och
fredliga länder mot
grannar.
rovgmga
Allt detta måste ske en
sammanhängande och genomtänkt
säkerhetspolitik. Den Europeiska
Unionen har stor kapacitet på de
politiska och ekomiska områdena. Så
icke på det militära. EU:s
predikament kan symboliseras av dess
vitklädda observatörer ofta
militärer men obeväpnade – de s k
glass-försäljarna som var först på plats
i Bosnien. EU har det primära
intresset att stämrna i bäcken, kan
reagera snabbt men har inga resurser.
Europeiskt säkerhetssystem
Vem skall då stå för den militära
komponenten i säkerhetspolitiken?
Om vi börjar med den långsiktiga
stabiliserande uppgiften är svaret
tämligen självklart: NATO. Det är
den enda organisation som har
ledningsstruktur och resurser till
hands just nu. Och utvecklingen av
ett större europeiskt säkehetssystem
är något som måste komma igång
snarast. Det yttre hotet är visserligen
inte akut, men länder som Polen och
Tjeckien har dyster erfarenhet av vad
som händer när man väntar tills hotet
blir tydligt. Och de mer interna
hoten mot stabilitet är redan starka.
Stämma i bäcken
Vad beträffar uppgiften att hantera
akuta kriser är det som ovan sagts
viktigt att stämrna i bäcken, att
ingripa ”medan det finns någon fred
att bevara” enligt ett något utnött
men ändå träffande slagord. Det
betyder emellertid inte att det
traditionella receptet för PeaceKeeping, fredsbevarande operationer
alltid är relevant. Principerna,
parternas samtycke, opartiskhet, våld
endast i självförsvar, är inte lätta att
tillämpa om ingripandet skall ske när
strider redan brutit ut, när det finns
ett otal parter av varierande dignitet,
när de stridande svälter ut och skjuter
ihjäl varandras civilbefolkning som
dominerande krigföringsmetod.
FN-insatsen i Bosnien var också –
motsats till vad försvarsminister
Peterson påstått – till stor del
fredsframtvingande, d v s skedde i
kraft av stadgans kapitel VII.
”Inskridande i händelse av hot mot
freden, fredsbrott och angreppshandlingar”. Bosnien-exemplet visar
också att förutsättningarna för en
internationell operation mycket
snabbt kan karruna att ändras under
resans gång.
Erfarenheterna hittills är att FN
inte haft kapacitet och flexibilitet för
att kunna hantera konflikter som
emanerar från sönderfallande länder
och systern. En slutsats som brukar
SVENSK TIDSKRIFT
dras av detta är att FN – som nu
skett i Bosnien – skall lämna dessa
konflikter till regionala organisationer. Mot detta finns två viktiga
invändningar:
För det första skulle det innebära
att FN abdikerade från den uppgift
som var grunden för dess bildande,
att vara en världspolis för att ingripa
mot fridstörare. Observera att
militära insatser endast nämns i
kapitel VII, fredsbevarande operationer är en improvisation från det
kalla krigets tid och finns inte
nämnda i stadgan.
För det andra skulle det öppna
dörren för den ryska strävan att på
nytt etablera stormaktsintressesfarer i
Europa.
Tröga beslutsmekanismer
Icke desto mindre måste man ta
hänsyn till att FN kan komma att
blockeras av veto, att dess
beslutsmekanismer är tröga och dess
kommandostruktur ineffektiv,
framför allt när det gäller att bestraffa
brott mot resolutionerna på bar
gärmng.
Det finns därför goda skäl till att
den Europeiska Unionen skaflår sig
en militär arm som gör att den –
samordnat med politiska och
ekonomiska medel – kan ingripa
tidigt och flexibelt, med allt från
fredsbevarande insatser till regelrätta
krigsoperationer.
VEU är en tänkbar fonn för detta.
Haken är att VEU inte finns som en
5
kommandostruktur med militära
styrkor. Det har uttryckligen varit
dess linje att inte dubblera NATO.
VEU har i stället betecknats
NATO:s europeiska del. Det
lämpligt att stadfästa
som
syns
detta
en del militärer om våra truppers
förmåga, visat sig berett att ta
ytterligare ett steg framåt
internationell solidaritet. Vi har all
anledning att gå vidare. Det ligger i
vårt intresse att EU:s Gemensamma
förhållande. Det skulle också Utrikes- och Säkerhetspolitik,
innebära att man far en koppling GUSP, kompletteras med försvarsmellan den långsiktigt stabiliserande samarbete av här antytt slag så fort
NATO-utvidgningen och en som möjligt.
europeisk krishanteringsförmåga.
Ytterligare steg framåt
Sverige har genom sitt deltagande i
IFOR, bortsett från en del pinsamma
uttalanden av försvarsministern och
6
säkerhetsgaranti
Konfliktriskerna Europa är
nämligen inte över med Bosnien. På
många håll i det postsocialistiska
området finns det potentiella
SVENSK TIDSKRIFT
våldsmän och gott om vapen till
förfogande. Inte minst vårt
närområde.
BU-medlemskapet utmålas ofta
som en säkerhetsgaranti i sig. Det är
bara delvis sant. Visst kan det verka
återhållande på aggressorer om det
tilltänkta offret är EU-medlem. Men
bara så länge den presumtive
angriparen är vid sina sinnens fulla
bruk. Av vad vi sett i Jugoslavien och
det f d Sovjetunionen är emellertid
förmågan till irrationellt beteende
framträdande. Då gäller mer
handfasta metoder för upprätthållande av internationell lag.