GUNNAR HÖKMARK: Vårt parti behöver fler forum för idedebatt venge behöver fornyas tankearbete infor framtiden. Vi far Svensk Tidskrift nu är i fård med att och moderniseras. Att nostalgiskt blicka bakåt eller att forsöka återskapa det som en gång varit kan aldrig lösa dagens problem. Istället behöver vi nu en öppen diskussion for att hitta nya och trygga vägar in i framtiden. För att ra med alla goda krafter i det arbetet har vi bjudit in till rundabordskonferenser under våren - öppna for alla, oavsett parti- och organisationstillhörighet - om Sveriges fornyelse. Nyfikenhet och öppenhet Samtidigt behöver också vi som parti utveckla och fordjupa vårt aldrig slå oss till ro och tro att vi har tänkt färdigt. Förändringarna fornya tidskriftens arbetsformer har roll och Vl moderater kommer i en långt mycket snabbare anledning att hälsa detta med stor takt än tidigare och vi måste ständigt tillfredsställelse. vara beredda att med stor nyfikenhet och öppenhet pröva nya ideer och Forum för samtal nya lösningar. Därfor har vi t ex Jag ser flera fordelar med att Svenskt nyligen startat processen for att på Tidskrift far rollen av ett självständigt bred front diskutera innehållet i ett men närstående forum for samtal och nytt partiprogram. diskussion om mer principiella och långsiktiga frågeställningar. Inte minst Viktig roll skulle Svensk Tidskrift därmed ha Men v1 behöver även många andra stora möjligheter att fungera som forum for tankemöda och ide- katalysator for nya spännande ideer utveckling. Svensk Tidskrift har om hur fornyeisen och modernunder lång tid spelat en viktig roll for iseringen av Sverige ska gå till. partiets idebatt. När kretsen kring SVENSK TID S KIUFT 3 en europeiska konserten kallades den fredsperiod som inträdde 1814-15, efter Napoleonkrigen. Den europeiska freden och stabiliteten upprätthölls med ibland tämligen drakoniska medel. Den orkestrerades av de europeiska stonnakterna, vilka i stor utsträckning styrdes av konservativa regimer, beslutna att hindra inte bara krig utan också förändringar av samhällsskick och gränser. I längden var det ett fruktlöst försök. Om. förändringar hindras med våld kommer de till sist att bryta fram på ett desto våldsammare sätt. Försöket att idag bygga ett europeiskt säkerhetssystem med ambitionen att omöjliggöra framtida krig i Europa måste därför bygga på acceptans av olikheter, särarter, 4 förändringar. Men ett drag måste det ha gemensamt med 1800-talets system: För att spela en konsert krävs alla • avskräckte från angrepp • innebar kontroll av potentiellt revanschistiska länders utrikespolitik • förhindrade krig mellan medinstrmnent orkestern, lemsstater (med Cypern-konflikten politiska, diplomatiska, ekononilska och militära. Efter (?) Bosnien-kriget är detta uppenbart för de flesta. slutsatsen av hur kriget uppkom, eskalerade, fördes och avslutades är inte som enligt detta för genren typiska poänglösa och klicheartade påstående: "Vi måste också på nytt lära läxan att det inte finns rent nlliitära lösningar på problem som väsentligen är politiska" Gag vill inte vara så obarmhärtig att jag anger källan). som ett litet undantag) • garanterade medlemsländers demokratiska statsskick (eller innebar åtminstone ett tryck på vissa att utvecklas i demokratisk riktning) • skapade en gynnsam miljö för ekonomisk återhämtning och tillväxt. Ett gigantiskt uppdrag Allt detta gäller än mer idag, men förutsättningarna är sämre. Samhällena i öst är i snabb förvandling eller sönderfall, kampen om socialismens Påståendet är poänglöst, eftersom kvarlåtenskap är långt ifrån över, ingen påstått motsatsen. Klicheartat eftersom detta alltid gäller, alla problem av denna art är politiska. Militära insatser är aldrig annat än medel. Militära medel utan politiskt syfte är lustmord. Vad vi bör lära av Bosnien är att militära medel ofta inte kan undvaras, att det är bättre om de sätts in tidigt för att förhindra krigsutbrott, eller om detta inte är möjligt, så tidigt och resolut att de hindrar att våldet trappas upp. Ett skolexempel på förebyggande är NATO:s tillkomst. Det visar också på samspelet mellan olika medel och på de nlliitära medlens gynnsamrna effekt på andra områden. Den militära alliansen SVENSK TIDSKRIFT chauvinism och revanschism växer. Att rädda den del av Europa som förhäljades av socialismen och som drogs med i socialismens nederlag är en gigantiskt uppdrag, som det västra Europa även för sin egen skullmåste delta i. Det innebär bl a på lång sikt att hjälpa till att bygga samhälleliga institutioner, att främja ekonomiskt systemskifte, att öppna sma marknader för de post-socialistiska staternas produkter. Men får att detta skall vara meningsfullt måste en del akuta problem lösas: Miljö- och hälsokatastrofer mötas, samhällena skyddas mot inrikes banditer och fredliga länder mot grannar. rovgmga Allt detta måste ske en sammanhängande och genomtänkt säkerhetspolitik. Den Europeiska Unionen har stor kapacitet på de politiska och ekomiska områdena. Så icke på det militära. EU:s predikament kan symboliseras av dess vitklädda observatörer ofta militärer men obeväpnade - de s k glass-försäljarna som var först på plats i Bosnien. EU har det primära intresset att stämrna i bäcken, kan reagera snabbt men har inga resurser. Europeiskt säkerhetssystem Vem skall då stå för den militära komponenten i säkerhetspolitiken? Om vi börjar med den långsiktiga stabiliserande uppgiften är svaret tämligen självklart: NATO. Det är den enda organisation som har ledningsstruktur och resurser till hands just nu. Och utvecklingen av ett större europeiskt säkehetssystem är något som måste komma igång snarast. Det yttre hotet är visserligen inte akut, men länder som Polen och Tjeckien har dyster erfarenhet av vad som händer när man väntar tills hotet blir tydligt. Och de mer interna hoten mot stabilitet är redan starka. Stämma i bäcken Vad beträffar uppgiften att hantera akuta kriser är det som ovan sagts viktigt att stämrna i bäcken, att ingripa "medan det finns någon fred att bevara" enligt ett något utnött men ändå träffande slagord. Det betyder emellertid inte att det traditionella receptet för PeaceKeeping, fredsbevarande operationer alltid är relevant. Principerna, parternas samtycke, opartiskhet, våld endast i självförsvar, är inte lätta att tillämpa om ingripandet skall ske när strider redan brutit ut, när det finns ett otal parter av varierande dignitet, när de stridande svälter ut och skjuter ihjäl varandras civilbefolkning som dominerande krigföringsmetod. FN-insatsen i Bosnien var också - motsats till vad försvarsminister Peterson påstått - till stor del fredsframtvingande, d v s skedde i kraft av stadgans kapitel VII. "Inskridande i händelse av hot mot freden, fredsbrott och angreppshandlingar". Bosnien-exemplet visar också att förutsättningarna för en internationell operation mycket snabbt kan karruna att ändras under resans gång. Erfarenheterna hittills är att FN inte haft kapacitet och flexibilitet för att kunna hantera konflikter som emanerar från sönderfallande länder och systern. En slutsats som brukar SVENSK TIDSKRIFT dras av detta är att FN - som nu skett i Bosnien - skall lämna dessa konflikter till regionala organisationer. Mot detta finns två viktiga invändningar: För det första skulle det innebära att FN abdikerade från den uppgift som var grunden för dess bildande, att vara en världspolis för att ingripa mot fridstörare. Observera att militära insatser endast nämns i kapitel VII, fredsbevarande operationer är en improvisation från det kalla krigets tid och finns inte nämnda i stadgan. För det andra skulle det öppna dörren för den ryska strävan att på nytt etablera stormaktsintressesfarer i Europa. Tröga beslutsmekanismer Icke desto mindre måste man ta hänsyn till att FN kan komma att blockeras av veto, att dess beslutsmekanismer är tröga och dess kommandostruktur ineffektiv, framför allt när det gäller att bestraffa brott mot resolutionerna på bar gärmng. Det finns därför goda skäl till att den Europeiska Unionen skaflår sig en militär arm som gör att den - samordnat med politiska och ekonomiska medel - kan ingripa tidigt och flexibelt, med allt från fredsbevarande insatser till regelrätta krigsoperationer. VEU är en tänkbar fonn för detta. Haken är att VEU inte finns som en 5 kommandostruktur med militära styrkor. Det har uttryckligen varit dess linje att inte dubblera NATO. VEU har i stället betecknats NATO:s europeiska del. Det lämpligt att stadfästa som syns detta en del militärer om våra truppers förmåga, visat sig berett att ta ytterligare ett steg framåt internationell solidaritet. Vi har all anledning att gå vidare. Det ligger i vårt intresse att EU:s Gemensamma förhållande. Det skulle också Utrikes- och Säkerhetspolitik, innebära att man far en koppling GUSP, kompletteras med försvarsmellan den långsiktigt stabiliserande samarbete av här antytt slag så fort NATO-utvidgningen och en som möjligt. europeisk krishanteringsförmåga. Ytterligare steg framåt Sverige har genom sitt deltagande i IFOR, bortsett från en del pinsamma uttalanden av försvarsministern och 6 säkerhetsgaranti Konfliktriskerna Europa är nämligen inte över med Bosnien. På många håll i det postsocialistiska området finns det potentiella SVENSK TIDSKRIFT våldsmän och gott om vapen till förfogande. Inte minst vårt närområde. BU-medlemskapet utmålas ofta som en säkerhetsgaranti i sig. Det är bara delvis sant. Visst kan det verka återhållande på aggressorer om det tilltänkta offret är EU-medlem. Men bara så länge den presumtive angriparen är vid sina sinnens fulla bruk. Av vad vi sett i Jugoslavien och det f d Sovjetunionen är emellertid förmågan till irrationellt beteende framträdande. Då gäller mer handfasta metoder för upprätthållande av internationell lag.