Print Friendly, PDF & Email

Sverige ska inte stödja diktaturen i Belarus

Av Lars Hjälmered & Hans Wallmark | 7 maj 2021



Allt fler reagerar mot det olämpliga i att Sverige indirekt stödjer regimen i Belarus genom att möjliggöra en affär i mångmiljardklassen. Statsrådet Anna Hallberg och Exportkreditnämnden (EKN) har varit kallade till riksdagen för att kommentera. Starkt kritiska frågor restes från många partier. EKN ska på ett kommande styrelsemöte nu i maj fatta beslut om huruvida myndigheten ska gå vidare. Det finns goda skäl att säga nej, skriver Lars Hjälmered och Hans Wallmark.

Handel är välståndsskapande. EKN fyller en viktig funktion. Samtidigt gäller det att svenska företrädare inte får vara aningslösa när det handlar om diktaturer eller länder där demokrati och mänskliga rättigheter är satta på undantag. Statliga bolag i dessa system är ofta verktyg i regimens händer. Ibland med udden riktad mot medborgarna och ibland för att möjliggöra korruption och att landets tillgångar snattas av maktens män.

En hel värld har följt den heroiska kampen för ett fritt Belarus. För Sverige är det extra viktigt då det handlar om en nation i vår omedelbara närhet. Frihet, fungerande marknadsekonomi och ett folk som ges rätten att fatta egna beslut ökar säkerheten och tryggheten i vår del av världen. Härskaren Lukasjenko våldför sig på sitt land och befolkningen. Sedan ett förfuskat presidentval förra året har människor i en omfattning ingen trott vara möjlig på ett fredligt sätt markerat. Många av de ledande politiska företrädarna som vågar trotsa regimen är kvinnor med Svetlana Tichanovskaja i spetsen.

Motståndet är hårt och brutalt. Folk fängslas och trakasseras. Det kommer rapporter om tortyr, övergrepp och våldtäkter. Misstankar finns även om att de inspärrade medvetet smittas med Covid-19 av en hänsynslös regim. Över 31 000 beräknas sedan augusti 2020 ha varit fängslade. Särskilt media och journalister har utgjort måltavlor med runt 500 reportrar som drabbats. Särskilt tongivande företrädare har drivits utomlands i exil eller helt sonika dumpas i ett annat land.

Till det kommer att protesterande kan förlora jobb eller beläggas med böter. Allt för att skrämmas och trycka tillbaka. Att demonstrera kräver således mod och att man vågar trotsa rädslan för svåra repressalier.

Samtidigt som den svenska regeringen med rätta fördömer det som sker i Belarus tycks det som att vårt land med den andra handen vill göra det enklare för Minskregimen.

Olika grenar av det statliga förtegskonglomeratet Minskenerego – Minsk Värmenätverk, Minsk Kabelnätverk och andra – uppges ha utsatts för ett hårdnande tryck att agera till förmån för Lukasjenkos agenda. Via bolagen kan politisk oliktänkande övervakas och de som bedöms agera fel sparkas. Så även chefer som inte utför order. Det är bolag likt dessa som en svensk statlig myndighets lånelöften kan gynna.

De turbiner EKNs garantier är tänkt att säkra ska användas till ett fossilt kraftverk som utgör en reserv för det Rysslandsbyggda Arstravets-kärnkraftverket. Det får anses lägga ytterligare lök på laxen då detta projekt är starkt ifrågasatt av grannländerna Litauen och Polen och betraktad som en stor risk. Dessa länder vägrar att befatta sig med någon som helst energiimport som kan kopplas till detta. Åter visas just att det ibland kan föreligga en stark koppling mellan energiförsörjning och säkerhetspolitik som även är fallet med gasledningen Nordstream II.

EKN måste ta till sig denna kunskap. Och regeringen borde ge myndigheten ett direktiv eller en instruktion om att även säkerhetspolitiska aspekter måste kunna beaktas. Sverige kan inte ha en utrikesminister som driver en linje mot Belarus och en utrikeshandelsminister på samma UD som möjliggör en helt annan hållning mot samma land. Ytterst handlar det om Östersjöregionens säkerhet och trygghet.

Lars Hjälmered (M) är Näringsutskottets ordförande och Hans Wallmark (M) är Utrikesutskottets viceordförande

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

Läs mer här

Samtida röster om konservatism