Dumt, dyrt och dåligt med socialiserad kollektivtrafik

Vad skulle du tycka om kollektivtrafiken blev runt 10 procent dyrare över en natt, men utan att den blev bättre? Faktum är att det skulle riskera bli resultatet av den politik som förespråkas av Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Med en socialiseringspolitik vill de bedriva hela eller delar av trafiken som offentligt monopol. Den politiken har nu granskats av välrenommerade EY. Dumt, dyrt och dåligt är slutsatsen, skriver Kristoffer Tamsons.

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Det citatet brukar ofta tillskrivas den socialdemokratiska politikern Gustav Möller, men det speglar en grundläggande filosofi som alltid haft sitt hem i borgerligheten snarare än i vänstern.

Oavsett vem som bevingade dessa ord är de lika aktuella nu som då, och de representerar en devis jag försöker att bära med mig i alla mina beslut som politiker. Även om Region Stockholm förfogar över mycket pengar tillhör de inte regionen: De tillhör skattebetalarna, och varje krona ska därför användas så klokt som möjligt.

Det handlar kort sagt om att vi ska få så mycket och så bra verksamhet per krona och till nytta för människor, oavsett vi talar sjukvård eller kollektivtrafik.

Nyligen talade jag på ett seminarium arrangerat av Sveriges Bussföretag om kostnaderna för kollektivtrafik i egen regi. Där presenterades en rapport som åter kunde belägga det som empirin länge har talat för, och många med mig upprepat: Kollektivtrafik i offentlig monopoldrift – så kallad egen regi – är tydligt dyrare än upphandlad trafik.

Den oberoende granskningsrapporten är gjord av EY och har studerat Örebros stadstrafik, vilken nyligen socialiserats i egen regi. Granskningen visar att trafiken nu blivit tydligt dyrare. Detta såväl jämfört med vad trafiken skulle kostat om avtalet med tidigare upphandlad operatören fortlöpt, likväl som om en hypotetisk anbudsgivare skulle ha tagit betalt för att köra den.

Skillnaderna är minst sagt påtagliga. EY:s granskning visar att trafiken i egen regi beräknas vara över tio procent dyrare än vad den skulle kosta att bedriva trafiken upphandlad i konkurrens. Granskningen bekräftar därmed vad som tidigare slagits fast av andra bedömare och i forskning, exempelvis från Svensk Kollektivtrafik, Transportstyrelsen och KTH.

En tiondel hit eller dit kan för vissa framstå som en ändring på marginalen. Betänk då att det innebär 20 miljoner kronor per år för den granskade trafiken, vilket sett utifrån en normal avtalstid om cirka 10 år innebär runt 200 miljoner kronor i merkostnad.

För att ytterligare belysa merkostnaderna med offentlig monopoldrift kan vi överföra exemplet till Stockholm och SL-trafiken. Om Örebros fördyring i egen regi skulle appliceras på Stockholms busstrafik skulle det motsvara en fördyring av verksamheten motsvarande 700 miljoner kronor per år eller 7 miljarder kronor sett över en tioårsperiod.

För hela SL-trafiken skulle det innebära en fördyring på upp emot 1,5 miljarder kronor per år eller svindlande 15 miljarder kronor över 10 år.

Det vore en monumental fördyring. 1,5 miljarder kronor motsvarar den årliga driften av över en femtedel av länets totala busstrafik, hälften av kostnaden för hela tunnelbanan eller mer än tre gånger så mycket som kostnaden för all skärgårdstrafik.

Som moderat vill jag att varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt. Vi ska aldrig ta ut en endaste krona mer än nödvändigt i vare sig skatt, avgift eller biljettpris. Vi kan inte heller tillåta ideologiska skygglappar stå över en sund förvaltning av verksamheten och skattebetalarnas pengar. Därtill vet vi att upphandlingar även ger något annat viktigt, de bidrar till innovationer och kreativitet. Låser man in verksamhet i offentliga monopol minskar möjligheten att innovera densamma. Konkurrens bidrar till nytänkande och utveckling

Tyvärr verkar denna insikt inte delas av socialdemokrater och vänsterpartister.

De bägge partierna driver såväl i budgetförslag som i andra sammanhang att hela eller delar av kollektivtrafiken ska socialiseras. Ibland allt, utan omsvep och rakt av. Ibland i form av så kallade egenregianbud för trafiken eller riktat mot exempelvis biljettkontroll och ordningsvakter. Detta trots att egen och andras erfarenhet – empiri och analyser – gång på gång kunnat belägga att kostnaderna blir högre, resultaten sämre och verksamheten tappar mycket av sin potential att utvecklas och förbättras.

Att kräva socialiseringar av kollektivtrafiken är att sätta ideologi före god ekonomisk hushållning. Det är att bedriva en politik i strid med såväl forskning som oberoende granskningar. Med som resultat att vi som resenärer och skattebetalare får sämre valuta för våra pengar. Det är på ren svenska just bara dumt, dyrt och dåligt.

Kristoffer Tamsons (M) är trafikregionråd i Stockholm och ordförande för Stockholms Länstrafik.