Sten Niklasson: Evig ungdom

I alla tider har människor förförts av tanken på evig ungdomlig vitalitet. Maktfullkomliga jordiska härskare har plågats av vissheten om en annalkande död och den åtrådda maktens förgänglighet. Möjligheten att uppnå det outsläckliga liv som deras gudomliga kollegor tros njuta av har för sådana potentater utgjort en stark lockelse. Marknaden för receptmakare, medicinmän och magiker, som lovat evig ungdom och obegränsat liv, har därför alltid blomstrat och förblivit opåverkad av politiska kriser och ekonomiska svackor.

För cirka 1 700 år sedan menade den berömde kinesiske alkemisten Ko Hung att människor kunde uppnå odödlighet genom rätt diet. Men han hävdade också, att man, genom att stryka kvicksilvermineralet cinnober på fötterna, skulle få förmågan att gå på vattnet, vilket minskade hans trovärdighet.

En senare kollega till Ko Hung, 1200-talsfilosofen Roger Bacon, hade liknande tankar. Genom att tillägna sig Det Förflutnas Hemliga Lärdomar, skulle man kunna bryta de dekadenta och ohälsosamma livsmönster som förkortar människors liv. En tillvaro präglad av måttfullhet samt regelbundet intag av smärre kvantiteter guld, pärlor och koraller skulle enligt Bacon återskapa den vitaliserande substans som krävdes för att hindra åldrandet.

Ko Hung och Bacon var på inget sätt ensamma i sin tro att längre, och kanske evigt, liv är möjligt. I många antika kulturer letade man efter den ungdomens källa, om vars existens man var övertygad. Den persiske läkaren Avicenna talade om saken på 1000-talet (x). Detsamma gjorde den grekiske filosofen Galenos åttahundra  år tidigare Under faraonsk tid i Egypten trodde man att den jordiska tillvaron på ett magiskt sätt skulle överföras till ett hinsides liv och bestå i all evighet. Med sig i graven tog man figurer (ushebti) som antogs i nästa liv befria den jordiskt döde från trista plikter som att städa upp efter Nilens översvämningar.

Litteraturen är full av berättelser om människor, som med olika metoder lyckats skjuta upp sitt åldrande. En av de mest kända är legenden om Shangri-la i James Hiltons bok ”Lost Horizon”, som kom ut år 1933. Platsen, som uppgavs ligga i en djup dalgång i Tibet, syftar på myten om staden Shambhala. Den befolkas av människor som, bland annat på grund av sin buddhistiska tro, åldras långsamt.

Också i vår tid frodas idén om bevarad vitalitet. Totalmarknaden för påstådda undermedel som Nyponpulver, Ginseng och Omega 3 omsätter miljarder kronor. Ett av de mest extrema uttrycken för förhoppningen om att kunna lura döden, är det i USA förekommande bruket att mot en smärre förmögenhet låta frysa ner sin döda kropp och på så sätt förbereda sig för den dag, då vetenskapen kommit på ett sätt att väcka liv i liket igen.

Det förflutnas kolportörer av odödlighetens budskap har emellertid en sak gemensamt. De är alla döda.

En vid tolkning av begreppet odödlighet innefattar osårbarhet, det vill säga skydd mot risken att dö i förtid till följd av sådant som svärdshugg, pest, bilolyckor eller nedfallande istappar. I det följande ges begreppet en snävare innebörd, nämligen uppskjutandet på obestämd tid av det naturliga åldrandet. Metoder att åstadkomma en sådan fördröjning kan avse blotta uppehållandet av livet utan tanke på dess innehåll, men i bästa fall också omfatta livskvalitet, till exempel bibehållen intellektuell skärpa, rörlighet och sexuell energi.

Fortsättning följer.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör