Rainer Zitelmann: Om värdet av frihet – Liberty International World Conference i Tbilisi

Nyligen deltog jag i Liberty International World Conference i Tbilisi där libertarianer från 19 länder diskuterade hur man kan uppnå mer frihet. Det var kanske inte ett stort evenemang, men det var verkligen internationellt med gäster och talare från Georgien, Ryssland, Polen, Serbien, Rumänien, Tadzjikistan, Chile, Venezuela, Colombia, Indien, Japan, Nepal, Sydkorea, USA, Storbritannien, Danmark, Island och Tyskland.

Pläderar för öppna gränser

Är ”libertarianer” både till höger och vänster i det politiska spektrumet? När man hör dem prata om socialism och kapitalism kan vissa placera dem till höger. Men å andra sidan finns det många, om inte alla, libertarianer som ivrigt stöder öppna gränser och obegränsad invandring. En av de mest kända libertarianerna är amerikanska Ken Schoolland, professor i ekonomi som bor på Hawaii och vars bok, The Adventures of Jonathan Gullible: A Free Market Odyssey, har publicerats på 61 språk. ” Embracing the Freedom of Refugees ” var ämnet för hans föredrag. Varför, frågade han, finns det en sådan vilja att ta emot flyktingar från Ukraina – i motsats till många européers reaktion på de flyktingar som anlände till kontinenten 2015?

Enligt hans uppfattning beror de olika reaktionerna till stor del på att flyktingarna från Ukraina oftare är kvinnor, och att ukrainarnas kultur, religion och etnicitet ligger närmare många européer än flyktingar från arabstater eller Afrika. Men, menar han, det är förklaringar, inte motiveringar, till människors skepsis mot migration. Föreställningen att många flyktingar lockas till Europa av välfärdsstatens välsignelser är inte ett argument mot flyktingarna, menar han, eftersom de inte bär skulden för välfärdsstaten, vilken Schoolland – liksom alla libertarianer – också förkastar.

Varje företagare, menar Schoolland, borde vara fri att anställa vilka anställda han vill och vem han tycker är bäst – oavsett nationalitet. Han avvisar att ge amerikanska medborgare företräde framför invandrare från till exempel Latinamerika. Ingen ska ha bättre chanser att få jobb bara för att de är födda i ett visst land. Själv håller jag bara delvis med om dessa åsikter. Välfärdsstaten, som han ogillar, är en realitet och lockar förståeligt nog ett stort antal invandrare från andra länder. Kombinationen av en välfärdsstat och öppna gränser är helt klart ekonomiskt omöjlig. Och den som är för frihet bör också acceptera att majoriteten av människorna i ett land vill sätta maxgränser för invandring – oavsett skäl.

Kulturrevolutionens fasor

Ken Schoolland hustrun Li är också en av de mest kända talarna på den libertarianska scenen. Hon höll ett upprörande föredrag om sitt liv i Kina från 1958 till 1984. De värsta decennierna att leva i Kina eftersom 1958 markerade början på Maos ”Great Leap Forward”, det största socialistiska experimentet i mänsklighetens historia, där cirka 45 miljoner kinesiska medborgare omkom. 1966, när hon var åtta år gammal, började Maos nästa kampanj, den ”stora proletära kulturrevolutionen”, som störtade landet i kaos under de kommande tio åren. Hennes far, en kirurg, kastades i fängelse för ett politiskt inkorrekt skämt, och hennes mamma, en professor, blev offentligt förödmjukad. Kvinnor som hon fick en ”frisyr i yin-yong-stil”, vilket gjorde dem omedelbart identifierbara som tillhörande de ”svarta”, onda anhängare av kapitalismen – i motsats till de ”röda” som stödde Mao. Hennes mamma blev slagen av Maos fanatiska anhängare inför dotterns ögon. Sedan, när hon var 9 år gammal, såg hon på när rödgardister gick in i hennes hus och beslagtog alla hennes och hennes familjs ägodelar. Detta var en avgörande händelse för henne, då insåg hon att: Du kan ta allt jag äger, men du kan inte ta mina tankar och känslor.

Rödgardisterna bad 9-åriga Li och hennes 8-årige bror att rapportera vad deras mamma hade sagt mot kommunisterna. De två barnen vägrade. Tystnaden togs som bevis mot mamman. Deras vägran att fördöma sin mamma, i de röda vakternas ögon, visade att hon hade sagt till dem att inte lyda myndigheterna. Andra barn hade ännu mer traumatiska upplevelser: ett barn, till exempel, var tvungen att titta på när de band dynamit runt pappan som sedan sprängdes offentligt.

Big Tech – ett hot mot friheten?

Ett annat ämne berördes i en paneldiskussion om ” Is Big Tech a Threat to Freedom? – Sessionen såg en konflikt mellan olika åsikter. På ena sidan finns libertarianer som förespråkar antitrustpolitik mot monopol och karteller för att begränsa makten hos företag som Google, Facebook, Amazon och Apple. På andra sidan ekonomer som påpekar att dagens till synes allsmäktiga ”monopol” inte alls kommer att vara lika allsmäktiga på lång sikt och kommer att förlora sin makt en dag, precis som Xerox, IBM, Kodak, Nokia och många andra gjort tidigare. Jag har själv skrivit ett helt kapitel om ämnet i min kommande bok Till kapitalismens försvar, och kommit fram till att monopol inte bara har negativa sidor, utan, som den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter visade, tjänar de ofta en ekonomiskt användbar funktion, och för det andra elimineras de på medellång sikt av innovationer och nya företag. Monopolens största fiende är kapitalismen själv, inte statlig antimonopollagstiftning.

Socialister har bättre förståelse för marknadsföring

Libertarianer är en liten grupp och deras inflytande på politik, allmänhet och media – trots de många tankesmedjor som finns världen över – är begränsat. Svensken Per Bylund uttryckte det i ett nötskal i sin föreläsning: Även om vi libertarianer förstår marknaden bättre än socialister är socialister mycket bättre och mer framgångsrika på opinionens marknad. Det frihetliga budskapet om frihet, sa han, är ofta för abstrakt och når inte människor. Libertarianer pratar mycket om entreprenörskap, men misslyckas när det gäller sina egna idéer. ”Vem är kunden? Vad är produkten?” – detta är frågor som varje företagare måste svara på för att lyckas. Ändå ställer libertarianer dessa frågor alldeles för sällan. Vad är nyttan för allmänheten i stort, hur kan mer ”frihet” i realiteten förbättra deras liv? ”Tänk på den frihetliga rörelsen som ett företag som erbjuder en värdefull produkt, inte som en ideell organisation eller välgörenhet”, rekommenderade han.

Fria städer – libertarianska öar

Jan Bertram, från Free Cities Foundation, skisserade konceptet bakom Free Cities och visade upp ett antal verkliga exempel. Idealt har fria städer egna polisstyrkor och fängelser, egna lagar och eget skattesystem. De utgör libertarianska öar inom länder som styrs av en helt annan statskonstitution. Förbindelserna mellan städer och deras medborgare bör styras uteslutande på grundval av fördrag. I händelse av konflikt skulle dessa avgöras av en tredje part – han nämnde internationella skiljedomstolar som modell. Bertram medgav naturligtvis att något sådant skulle vara svårt att föreställa sig i länder som USA eller Europa idag. Det finns dock modellprojekt som inte helt motsvarar idealet för fria städer, men i vissa avseenden kommer nära, till exempel Dubai International Finance Center. Det finns två modellprojekt i Honduras, men det finns en risk att de kommer att avskaffas, eftersom socialisterna kommit till makten i detta land. För närvarande, som han förklarade för mig i samtal, finns det andra specifika projekt i andra länder, men de är fortfarande i förberedelsestadiets. ” Utan godkännande från respektive stat kan du naturligtvis inte genomföra sådana projekt. ”

Georgien: En libertariansk professor i politik älskar att vara provocerande

Georgien själv har också en libertariansk rörelse och sitt eget libertarianska parti, Girchi – More Freedom, som representerades på konferensen av professorn i politik Zurab Japardize. Han är populär bland unga georgier och hatad av många äldre väljare eftersom han till exempel förespråkar legalisering av droger och är en högljudd anhängare av hbtq-rättigheter. Han motsätter sig också allmän värnplikt. I en tid där 20 procent av landet är ockuperat av Ryssland är många rädda för en ny rysk attack i spåren av kriget i Ukraina, det har vänt många människor mot honom. Han påpekar att han är för att stärka armén och gå med i Nato, men anser att allmän värnplikt är ett olämpligt tillvägagångssätt.

Som ett knep för att komma runt värnplikten har han till och med grundat sin egen ”religion” och utsett 70 000 ”präster”, som är undantagna från värnplikten. Vid frukosten samtalar jag med en georgier som heter Nika,: ”Jag har föräldrar att försörja, så jag hade inte kunnat vara i det militära i ett år”, förklarar han. Nu är han en av de 70 000 ”prästerna. – Han berättar att Zurab Japardizes ”prästmodell” nu till och med har konkurrens från den ortodoxa kyrkan i Georgien, som också erbjuder unga män en liknande status för att undvika militärtjänst. Inte alla libertarianer på konferensen stödde modellen: En georgisk kvinna attackerade skarpt Zurab Japardize och sa att vägra militärtjänst objektivt sett bara gynnar en person: Putin.

Zurab Japardize har upprepade gånger väckt uppmärksamhet med provocerande marknadsföringsmetoder: Under presidentvalet 2018 publicerade Japaridze sina egna valbanners på porrsajten Pornhub med budskapet: ”Mer sex, mer frihet. ” Och när regeringen förbjöd privata hyresvärdar att hyra ut bostäder till prostituerade, hyrde de en lägenhet i en exklusiv bostads- och kommersiell byggnad i protest, och kallade den demonstrativt för en bordell (även om det faktiskt inte var en) och hängde sexleksaker i fönstret. På gatan delade han ut gratis marijuana. För många av dessa provokationer har Japardize redan fängslats flera gånger i flera dagar, vilket har ökat populariteten för den okonventionella professorn i politiska idéer bland unga georgier.

Huruvida sådana frihetliga småpartier kan åstadkomma politiska förändringar tycker jag är tveksamt. Under tiden har det lilla partiet med namnet Girchi splittrats och nu finns det nu två mindre libertarianska partier med samma namn (för att särskilja dem har Japaridzes parti lagt till ”More Freedom” efter namnet).

Heta diskussioner om kriget i Ukraina

Det fanns en passionerad diskussion om kriget i Ukraina. Naturligtvis fördömde alla Rysslands aggressionskrig, men en medlem av Libertarian Party från USA motsatte sig att stödja Ukraina med vapen. Vissa delar av den libertarianska rörelsen i USA är engagerade i pacifistiska och/eller isolationistiska positioner. Libertarianens argument från USA: I amerikansk historia leder krig bara till en extrem förstärkning av staten.

Det fanns också en medlem av Rysslands frihetliga parti, som har sett ungefär en tredjedel av sina medlemmar emigrera, många till Georgien. Andra sitter i fängelse. Medlemmar av det ryska libertarianska partiet är överväldigande kritiska till kriget. De flesta libertarianer i Europa står helt klart på Ukrainas sida ändå, vilket framgick nyligen på mötet med Atlas Network i Warszawa. ” Vårt yttersta mål är inte fred, utan frihet”, säger en libertarian från Polen. I slutändan, sade han, är det bara Ryssland som gynnas av en pacifistisk hållning.

”Befria världen genom att frigöra dig själv”

Mitt favorit tal hölls av dottern till Ken och Li Schoolland, KenLi Schoolland. Titeln på hennes session var ”Free the World by freeing yourself” och kärnbudskapet var: känn dig inte som ett offer för samhället och vänta inte på att samhället ska förändras, starta med dig själv. Hon gav en mycket imponerande redogörelse för hur hon gick igenom en mycket svår tid som ” digital native” men sedan fann mer lycka i livet genom meditation och andra tekniker. Varje dag, sa hon, gjorde hon något hon var rädd för eller tillbringade tio dagar i tystnad. – När vi vill minska statens makt måste vi stärka individen. ” Och, ”Det är inte en bra idé att satsa all din frihet på politisk frihet. – Två meningar som kanske sammanfattar ganska bra vad libertarianer står för.

Nästa konferens är planerad att äga rum i Madrid i augusti 2023.

Rainer Zitelmann är historiker och författare till Förebilder och syndabockar – Synen på rika i Sverige och andra länder och Hitlers nationalsocialism https://hitlers-national-socialism.com/