Ska vi byta väljare med varann…

Det får nog beskrivas som extraordinärt att de två stora partierna i USA inför årets val genom sina interna processer lyckats vaska fram så kontroversiella och lättifrågasatta presidentkandidater skriver Hans Wallmark, nyss hemkommen från förenta Staternas huvudstad.

Den bild som tecknas vid besök i Washington DC är att Donald J Trump bara säger saker i förhållande till vad han för stunden tror att han tycker medan Hillary Clinton bara säger saker i förhållande till vad hon tror att hennes publik för stunden tycker. Mot Clinton finns starka aversioner för att vara en del av en politisk elit utan verklighetsförankring, samt med starka kopplingar till Barack Obama som medverkat till polarisering och en politisk fientlig stämning mellan partierna i kongressen. Ifråga om Trump är det som någon uttryckte det omöjligt att tro att en person som ägnat sig åt stora fastighetsaffärer i New York inte har tummat på nåden – för att uttrycka det milt. Oviljan att visa sin skatteredovisning och mycket tal om kopplingar till utländska pengar och stora lån ökar misstron.

Bland republikanerna finns en påtaglig och växande oro för att Clinton kommer att vinna. Även bland kampanjarbetarna. Några skyller redan på möjligt valfusk i ett par delstater. Andra inser att de spänningar Trump skapat med rena påhopp och aktivt motarbetande av andra republikaner som samtidigt slåss om platser i senaten, representanthuset eller som guvernörer resulterat i svåra interna slitningar. Och fastighetsmagnaten tar sällan råd av andra än sig själv. Vid träff med en av hans utrikespolitiska rådgivare konstaterades efter en stunds samtal att många av de politiska förslagen och positionerna inte alltid var delade men man gjorde som chefen sa. Presidentkandidaten läser inte PM och memos som tas fram till honom.

– Endast en större allvarlig händelse är vad som kan få valvindarna att vända och visa hur rätt Donald J Trump har när det gäller sin syn på alla som tar sig in i USA!

Otvivelaktigt har den skarpa retoriken med utfall mot muslimer och illegala invandrare slagit an politiska känslosträngar. Nya grupper har lockats delta i de förberedande primärvalen. Han har hittat miljoner väljare som nu för första gången visar engagemang och delaktighet. Och även de som misströstar om valutgången i november gläder sig ändå åt att han fört in dessa frågor på den politiska agendan, de kommer inte att försvinna även om han inte blir USAs näste president. Det finns en ”trumpism” även utan Trump.

Mer verserade republikaner menar att detta är en varning till ”Washington-etablissemanget”: Hårt arbetande grupper ute i delstaterna har inte uppfattat att deras privatekonomiska ställning eller allmänna situation förbättrats de senaste 15 åren. Det finns en misstro och ett missnöje som Trump lyckats kanalisera. Högt har han proklamerat: Ni är svikna! Frågan är om någon annan lyckas fånga upp detta på andra sidan valdagen i november.

Ur ett utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiskt perspektiv finns det anledning att se de stora skillnaderna kandidaterna emellan.

– Det enda land Trump tycks tala väl om är Ryssland, säger en irriterad röst som tvekar att rösta på det egna partiets främsta namn.

Artiklar och nyhetsinslag om eventuella ekonomiska band har varit många. Till det kommer oklara uttalanden om Nato där länder som Estland, Lettland och Litauen pekats ut som mindre intressanta att skydda. Och alla ska åtminstone få betala vad det kostar för USA att delta i deras försvar.

– Han ser allt som en förhandling. Han förstår inte vad USA redan vinner på stabilitet och ordning i världen och hur viktigt det är för vårt land att ha allierade.

Ett sådant budskap gillas naturligtvis av Kreml. Dels skapar han osäkerhet om Natos styrka och de gemensamma försvarsförpliktelserna, dels är institutioner och fasta samarbeten något Ryssland ogillar då man som land och ekonomi är mycket starkare att möta nation för nation.

Hillary Clinton bedöms bli mer aktivistisk än Obama som hävdas ha haft ett mer akademiskt förhållningssätt till utrikes- och säkerhetsfrågor och varit mer reagerande är regerande när något inträffat. Som tidigare utrikesminister är hon van vid att konkreta åtgärder, inklusive truppbidrag (boots on the ground), kan krävas som komplement till det diplomatiska arbetet.

Efter valet lär kanske både republikanerna och demokraterna upptäcka att de bytt en del väljare med varandra. Orolig medelklass vänder sig bort från Trump och hans hårda ord och kantiga sätt, håller för näsan och röster på demokraterna. Medan människor på gamla industriorter där jobb och framtidstro försvunnit röstar på republikanerna – inte för vad deras kandidat är för utan allt som han säger sig vara emot!

Hans Wallmark sitter i Svensk Tidskrifts redaktion, är riksdagsledamot och Moderaternas försvarspolitiske talesperson