En utbildningsminister som skyller ifrån sig, och en skola utan känsla för ansvar

Ursäkter. Ständigt dessa ursäkter,skriver Erik Bengtzboe och menar att bortförklaringar och avsaknad av ansvarskänsla sällan har präglat ett område så som de präglar utbildningspolitiken.

Partiledarnas sommartal kan med få undantag inte beskrivas som annat än sommarplågor, likt myggen eller årets skråliga popdänga på reklamradion. Viljan att slå igenom, att höras och att nå ut lyckas sällan – men skam den som ger sig. Höga brösttoner förenas med mediokra lösningar. Årets tal utgör tyvärr inga undantag, inte heller Löfvens. Att dissekera hans tal i detalj lämnar jag till någon mer opartisk. Om sanningen ska fram har det mesta gått förbi mig likt någon av de ovan nämnda popdängorna, med ett oroande undantag för tramset som kännetecknar utbildningsfrågorna.

Därtill kallade statsministern och utbildningsminister Fridolin till presskonferens och utlovade en ny skolpolitik. Krafttag mot dem sjunkande resultaten utlovades. Det bidde en tumme. Fler tomma stolar på, i många fall undermåliga, lärarutbildningar utlovades. Strunt samma att yrket redan idag är så pass oattraktivt att man inte fyller de platser som står till förfogande. Strunt samma att en kraftig utbyggnad av antalet studieplatser ter sig omöjlig utan att nagga på den redan skamfilade kvaliteten, och därmed riskerar att göra utbildningen än mindre attraktiv.

Därutöver ska, i någon form av nyspråkslogik, höstlovet nu bli läslovet. Satsningen backas upp med fem miljoner kronor, 700 kronor per skola och fyra kronor per elev. Satsningar så betydelselösa att de enbart duger till att köpa sig några tidningsrubriker.

Den enda nyheten värd namnet är att regeringen nu äntligen lyssnar på Moderaternas förslag, tillika riksdagens tidigare beslut, att utöka matematikundervisningen för svenska elever. De har idag avsevärt färre antal undervisningstimmar än elever i jämförbara länder. Att svenska elever skulle ha bättre eller likvärdiga resultat med andra trots en mindre arbetsinsats faller på sin egen orimlighet. Oförmågan att inse att detta på sikt leder till sämre resultat börjar äntligen försvinna.

Utbildningsministern har tidigare envetet avfärdat krav om ytterligare matematik och teknik med hänvisning till lärarbristen men trots en oförändrad tillgång av kompetenta lärare föreslår man nu denna satsning. Hyckleriet tycks inte veta några gränser. Det är självfallet bra och välbehövligt att regeringen förstår behovet av åtgärder men dagens utmaningar kan inte ursäkta den låga ambitionsnivån.

Svensk skola utmärker sig på många sätt internationellt, inte minst i synen på ansvar. Inga andra elever har så många ursäkter till varför man inte lyckas nå bättre resultat. Proven har fel innehåll. Man hade otur. Eller så är man inte naturligt begåvad i ämnet och ska därför inte förväntas anstränga sig. Under mina många besök på runtom i Sverige har jag dessutom mött samma mentalitet från alldeles för många lärare och rektorer – det går inte att få bättre resultat med så stökiga elever, sega kommunpolitiker och tråkiga lokaler.

Även regeringen är drabbad av samma sjuka. Politiken kännetecknas av samma brist på ansvarskänsla och analys av relevanta problem och utmaningar. Faktiska åtgärder på hur vi gör läraryrket mer attraktivt, fortlöpande kompetensutvecklar lärare och skapar en lugn studiemiljö med fokus på kunskap lyser med sin frånvaro.

Sverige är världsledande i förseningar och skolk. Läraryrkets status har länge degraderats med dålig löneutveckling, obefintliga utvecklingsmöjligheter och kringskuret ansvar. Fokus på kunskap och färdigheter har ersatts med ovetenskapliga pedagogiska inslag om barns lärande och snabba och trendiga lösningar. Riktiga insatser krävs, men istället får vi läslov. Skolan fordrar tydligare ansvarstagande och ledarskap – inte fler rubriker och ursäkter.

Erik Bengtzboe är riksdagsledamot (m) och ledamot i utbildningsutskottet.