Print Friendly, PDF & Email

Ska småföretagen lägga ner redan nu?

Av Örjan Hultåker | 20 mars 2020



Normalt vet en företagare ganska väl hur försäljningen och intäkter kommer att utvecklas under det närmaste året. Det är därför rimligt, under normala förhållanden, att företagaren tar eget och fullt ansvar för att betala sina räkningar. Men nu råder det inte någon normal situation, och Regeringens räddningspaket gynnar staten snarare än företagen, skriver Örjan Hultåker.

Alla förutsäger och planer har välts över ända. Den från Kina kommande coronasmittan har ändrat spelreglerna på ett sätt som företagen inte kan kontrollera, än mindre styra över.

På bara någon vecka har de ekonomiska villkoren förändrats i grunden för många företag när det inte längre finns någon som vill eller kan köpa deras tjänster och produkter. Det är inte marknaden, utan politiker, myndigheter och aktörer i civilsamhället som på olika sätt agerat så att företagens intäkter har försvunnit.

Samtidigt sitter företagen kvar med alla avtal som fortsatt ska betalas.  När företagen inte får några intäkter men har kvar kostnader innebär det förlustverksamhet.

Det gäller inte bara resebranschen och besöksnäringen – inkomstbortfallet sprids till fler branscher när de successivt tappar främst företagskunder. Och det drabbar inte bara kommersiella företag, även ideella organisationer påverkas negativt.

Den nuvarande krisen är så djup och innebär för många företag sådana problem att det kan inte ses som en tillfällig likviditetskris. För många är det en fråga om att månader av försäljning faller bort samtidigt som samma månader genererar räkningar som måste betalas. Det är inte frågan om förskjutningar av företagens inkomster, det är fråga om bortfall.

Allvaret kan illustreras med ett räkneexempel: en småföretagare som varje månad säljer för 100 och har räkningar och kostnader inklusive anställdas löner om 95. Han får då kvar 5 för att betala sin egen lön och framtida satsningar. Om han en månad inte kan sälja något och tvingas låna till räkningarna har han efter en månad en skuld om 95. För att betala av på den skulden krävs det att han avstår egen lön och inte gör några nysatsningar på 19 månader, det vill säga över ett år. I verkligheten tar det längre tid eftersom småföretagaren också måste betala ränta på skulden.

Ingen vet om pandemin och den ekonomiska krisen varar bara en månad eller om det blir två, tre eller flera. Fotbollen räknar med att skjuta upp sina matcher minst till juni; de räknar med att pandemin och den ekonomiska krisen varar i minst tre månader. Men den kan också bli längre.

Utan att det finns någon tillförlitlig statistik kan det konstateras att det är få ägarledda små och medelstora företag som har en likviditet som klarar bortfallna inkomster i tre månader.

Staten har kommit med ett antal förslag för att hjälpa företagen. Men de löser inte företagens problem när företagen inte vet hur länge den ekonomiska krisen varar.

Ett förslag innebär att företagens likviditet kan förbättras genom att de får skjuta upp betalningarna till skatteverket av dels avdragen preliminär skatt och arbetsgivaravgifter, dels mervärdesskatt. Det gäller tre månaders skattebetalningar och skulden skall betalas inom ett år.

Den företagare som väljer att skjuta upp sina betalningar till skatteverket tar dock en stor risk. En kontroll med Skatteverket klargör att det lånet innebär att företagaren blir personligen ansvarig för skulden.

Om pandemin och den ekonomiska krisen drar ut på tiden och företaget därför inte kan betala de uppskjutna skatterna inom ett år får företagaren själv betala med sina egna pengar. Att klara det med en löneinkomst efter skatt kan vara svårt, för några till och med omöjligt.

Den syniske skulle kunna reflektera över om förslaget om uppskjutna skattebetalningar är ett sätt för staten att i ett krisläge säkra skatteinbetalningarna, inte ett sätt att rädda företag.

Om en företagare står i valet mellan att avveckla ett företag under nuvarande osäkerhet eller att låna av Skatteverket är staten en säker vinnare på att företaget lånar, medan att företaget och dessa ägare tar en risk. Vid en nedläggning dagen före ordinarie skattebetalningsdag hade det varit staten som varit den säkra förloraren.

Dessutom tar staten ut hög ränta på den uppskjutna skatten. Även för det blir företagare personligt betalningsansvarig.

Om företagaren vill rädda sitt företag och sysselsättningen för sina anställda finns det också risker att låna i bank i nuvarande osäkra situation. Bankerna brukar kräva personlig borgen av ägare till små och medelstora företag.

Dessutom är det osäkert om mindre och medelstora företag över huvud taget kommer att få tillgång till de 500 miljarder som riksbanken har lovat att låna ut till företagen via bankerna. Fler banker verkar inte vara intresserade av lån på riksbankens villkor, som upplevs som oförmånliga av åtminstone några banker.

Frågan är också vilken nytta de hårdast drabbade mindre företagen har av regeringens förslag om korttidspermitteringar. Om det inte finns något arbete att utföra så är det fortfarande för dyrt att betala ungefär halva lönekostnaden.

I regeringens förslag om korttidspermittering står staten som mest för 45 procent av den totala lönekostnaden. Det framstår kanske som imponerande mycket, men skall ses i relation till att staten får intäkter i form av arbetsgivaravgifter om 31,42 procent av lönesumman och att de skatteintäkterna skulle falla bort om företaget sade upp personal i stället för att korttidspermittera.

De förslag som kommit från politikerna (samstämmigt från regering och opposition) torde inte räcka för att rädda kvar små och medelstora företag och inte heller för att rädda sysselsättningen när pandemin har klingat av.

Det behövs helt andra förslag. Till exempel att tillfälligt sänka eller ta bort arbetsgivaravgifterna, att slopa personligt betalningsansvar för skatteskulder och liknande. Det vill säga förslag som tar bort kostnader och minskar företagens utgifter. Inte förslag som bygger upp ett skuldberg i företagen.

Det är inte företagen som orsakat pandemin, men de kommer behövas för sysselsättningen efter det att pandemin har klingat av. Staten tjänar också långsiktigt skatteintäkter på att företagen överlever.

Men med nuvarande mycket magra stöd till de mindre och medelstora företagen är frågan om ägarna redan nu bör lägga ned sina företag i stället för att låna mer pengar. I synnerhet om de riskerar personligt betalningsansvar och borgensåtaganden.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare för SKOP-analys

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Den svenska liberalismens historia

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism