Seminarium om ”Gammal och ny ekonomisk liberalism”

I veckan arrangerades ett seminarium på Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet om nyutgåvan av Eli F Heckschers bok Gammal och ny ekonomisk liberalism. Lundaprofessorerna Benny Carlson, Klas Fregert och Lars Jonung medverkade liksom Svensk Tidskrifts ordförande Anders Ydstedt.

– För liberalkonservativa Svensk Tidskrift är Heckschers positionsförflyttning från konservativ till marknadsliberal särskilt intressant, förklarade och motiverade Anders Ydstedt nyutgåvan. Boken är också högaktuell i dessa krigs- och kristider med sin skarpa argumentation för stabilt penningvärde och frihandel.

Ekonomhistorikern Benny Carlson redogjorde för sitt efterord om hur boken togs emot i media 1921-22. Från Dagens Nyheter som var förvånade men lovordade boken till socialdemokratiska Tiden som konstaterade att skriften identifierade frågor som både liberaler och socialister borde ta ställning till. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning såg boken som ett ”värdefullt bidrag till utformandet av ett positivt liberalt program” men varnade för skatteresonemangen. I konservativa medier var kritiken skarp. Där vände man sig bort när Heckscher höll fram Adam Smiths osynliga hand.

– Sammanfattningsvis kan man säga att Eli Heckscher låg före sin tid, han var liberalkonservativ långt innan högern blev det, sa Carlson.

Nationalekonomen  Klas Fregert gick igenom hur stringent Heckscher argumenterade för den osynliga handen. Var och en förstår sitt eget bästa (icke paternalism), tillgodoser sitt eget bästa (rationalitet). Slutsatsen är att var och en genom att handla för sitt eget bästa också agerar för samhällets bästa och att marknadsutfallet är paretosanktionerat. Fregert pekade också på att Heckscher skriver om ekonomisk jämlikhet och att målet är ”så jämn inkomstfördelning som kan skapas utan att skada de rikedomsbildande krafterna”.

– I många avseenden har vi idag ett Sverige enligt Heckscher modell, sa Fregert och räknade upp att naturtillgångars avkastning går till staten via statliga bolag som LKAB, Vattenfall och Sveaskog, flera statliga monopol är avskaffade, vi har frihandel via EU och vi har en utgiftsbeskattning – moms – liksom progressiv inkomstskatt. 

Nationalekonomen Lars Jonung började med att betona att Heckschers positioner och insatser bör ses som kopplade till tidens stora omvälvningar, första världskriget, 1930-talets djupa globala kris och andra världskriget. På hösten 1931 fick David Davidson, Gustav Cassel och Eli Heckscher i uppdrag av Riksbanken att skriva hur banken borde agera efter att guldmyntfoten avskaffats. Davidson skrev 5 sidor, Cassel 6 sidor och Heckscher 21 sidor. Heckscher var noggrann som vanligt. Heckscher uppmanade också Riksbanken att anställa en ekonom och rekommenderade Dag Hammarskjöld, resten är historia.

Lars Jonung avslutade med att ställa en fråga till panel och publik.

– Heckscher skriver om att uppnå det allmännas bästa. I hans bok finns inga referenser till naturrätten eller till Hume eller Locke. Han var ingen moralisk ekonom. Kanske var han färgad av Uppsalaskolan och Hägerström? undrade Jonung som efterlyste forskning på området.

Boken Gammal och ny ekonomisk liberalism gavs ursprungligen ut 1921 av Norstedts förlag. Den nya upplagan ges ut av Förlagsaktiebolaget Svensk Tidskrift med medgivande av familjen Heckscher och Norstedts och har efterord av Benny Carlson och förord av Anders Ydstedt. Mer information om boken finns här.