Christina Wainikka: Immaterialrätt – sättet att få utväxling på innovation
Innovation lyfts ofta som alltings lösning. Det är inte konstigt. Innovation är det som behövs för att möta många av samhällsutmaningarna och innovation är också avgörande för en långsiktig tillväxt.
I Sverige finns dock på många sätt en blind fläck i relation till innovation, nämligen den om immaterialrättens roll. Som ett exempel kan ges hur olika EU-kommissionens och den förra svenska regeringens industristrategier sett ut. När EU-kommissionen lanserade sin industristrategi 2020 låg en handlingsplan för immaterialrätt högst upp i pressmeddelandet. När förra svenska regeringen gjorde motsvarande lansering 2022 såg det annorlunda ut. Ordet innovation var med 29 gånger, men allt om immaterialrätt och kunskapsbaserade tillgångar lyste med sin frånvaro.
Faktum är att de kunskapsbaserade tillgångarna, som patent, varumärken och företagshemligheter, är helt avgörande för att få utväxling på gjorda satsningar på innovation. Även om någon vill arbeta med öppen innovation kräver det aktiva ställningstaganden kring till exempel hur olika aktörer ska kliva av sina upphovsrättigheter.
Vi har i Sverige ofta en självbild av att vi är bäst i världen, både på innovation och immaterialrätt. Den självbilden stämmer inte, särskilt inte med tanke på att många andra länder inte har samma blinda fläck när det gäller dessa frågor.
Sverige hamnar ofta högt i olika rankingar, såsom Global Innovation Index. Det beror till stora delar på vissa stora företag. Som ett exempel kan nämnas att när det gäller patentansökningar till Europeiska Patentorganisationen (EPO) står Ericsson ensamt för nästan 40 procent av de svenska ansökningarna. När det gäller de mindre företagen, som ofta kan vara väldigt innovativa, ser det betydligt sämre ut. Tittar man på svenska små och medelstora företag ligger deras användning av möjligheterna att registrera patent, varumärken och design under EU-snitt.
När immaterialrättsfrågorna diskuteras i Sverige hanteras de alltför ofta som något för några enstaka specialister. Hela kopplingen till innovation, företagande och tillväxt lyser med sin frånvaro. Detta är mycket olyckligt, inte minst på grund av att många andra länder ser detta som näringspolitik. För den som följt rapporteringen på sociala medier kring Internationella Immaterialrättsdagen den 26 april blir skillnaden tydlig. I Sverige är det immaterialrättsnördarnas afton, i många andra länder kommer inlägg från en stor bredd av aktörer.
Vad behöver Sverige? Vi behöver en näringspolitik som utgår från kunskapsekonomins behov och perspektiv. Det är inte primärt ny lagstiftning som är nödvändig utan höjd kunskap och inte minst en fördjupad förståelse för frågornas betydelse. Idag går svenska innovationer förlorade för att alltför många kan alltför lite.
Christina Wainikka, Jur dr och MBA, är policyexpert för immaterialrätt hos Svenskt Näringsliv