Amanda Wollstad: Fyra svåra år

Valen blev en rysare, precis som väntat. Men när det sista mandatet gick från S till M under onsdagens rösträkning anades ändå visst hopp för den borgerligt sinnade. Visst kan mycket gå fel ännu, partier har svikit sina valallianser för. Men det är ändå ett någorlunda ihopsnackat gäng som nu har möjlighet att ta över styret av landet de närmsta fyra åren.

Och nej, det är måhända inte den majoritet de flesta hade önskat, men varken numerärt eller till sin sammansättning, men det är den majoritet vi har, och nu gäller det att laga efter läge. Det är nämligen mycket som måste lagas.

Det är verkligen ingen avundsvärd situation den tillträdande regeringen – vilken det nu vara månde – luftlandsätts i. Elkris, skenande inflation, våld och kriminalitet, ett krig i närområdet och så den berömda polariseringen, som knappast blev bättre av en valrörelse i uppskruvat tonläge. Därtill tillträder Sverige som ordförandeland i EU om bara några månader, och vad gäller planering och goda idéer har Socialdemokraterna verkligen lämnat tomma lador efter sig.

Man brukar tala om de första hundra dagarna när en ny regering tillträder – det är så lång tid man har på sig att börja visa väljarna resultat. Den tillträdande regeringen kommer med all sannolikhet behöva börja leverera långt tidigare än så. Som alltid när man – eller ens företrädare – eftersatt sina sysslor tillräckligt länge är det allt på en gång som gäller.

 Sverige har inte råd att välja vilken kris som ska hanteras först, inte heller kommer man kunna välja mellan förebyggande och krishantering – allt måste göras samtidigt. Regeringen behöver säkra elförsörjningen på sikt, och mildra effekterna av bristen i vinter. Hantera inflationen och åter göra Sverige till en konkurrenskraftig ekonomi.  Förebygga att unga hamnar i kriminalitet, och straffa och avväpna dem som redan befinner sig där. Rekrytera nya poliser, och behålla de gamla. Satsa på försvaret på kort och lång sikt – på personal, mängdmateriel och långsiktiga systeminköp. Skynda på Nato-ansökan och upprätthålla sin roll i EU. Och på något sätt försöka gjuta olja på vågorna, i ett land som inte har råd med hur mycket splittring som helst. Ivrigt motarbetade av en avgående statsminister som inte ens kan förmå sig att gratulera motståndaren till vinsten i sitt avgångstal.

Förhoppningsvis innebär en ny regering att det nu går att börja driva en realistisk krispolitik, och att det går att börja ifrågasätta en hel del invanda sanningar – utan att för många nya tillkommer. De närmaste fyra åren är det nämligen bara resultat som räknas. Fagra ord och politisk posering är vackert väder-politik, och höststormarna hörs redan vina runt knuten.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift