Om Maos lilla röda
1968
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
am Maos lilla röda
Vad en bokhandelsframg~ng beror p~,
lär ibland inte ens erfarna förläggare
kunna säga. Maos lilla röda, den lilla
boken i rött omslag med citat ur Mao
Tse-Tungs skrifter, befanns i somras vara uts~ld i Stockholm. Men skriften
finns p~ engelska, tryckt i Peking, med
ett skinande porträtt av ordföranden
Mao och med en uppmaning av Lin Pao
p~ kinesiska – lyckligtvis översatt, ty
annars hade vi g~tt miste om den –
att studera vad Mao lär och att handla
därefter.
Mao förevisas fortfarande officiellt
som den beundrade ordföranden, men
man lägger märke till hur flertalet citat
är hämtade fr~n en tid som ligger omkring 20 ~r tillbaka. N~gra undantag
finns: när Chrustjov beskylls för att tjä-
na den privilegierade bourgeoisien i sitt
eget land samt utländsk imperialism och
reaktion, är detta fr~n 1964, ~ret för
Chrustjovs fall. Men inga lärdomar har
dragits fr~n kulturrevolutionens tid. I
vilket skick Mao nu befinner sig vet
ingen, men om han har tankar om vad
som hänt omkring honom, finns de i
varje fall ej publicerade här.
En av orsakerna m~ste vara, att Mao
inte deltagit i urvalet. Detta har gjorts
av en partikommitte under Lin Pao,
och därmed har sörjts för att bara korrekta tankar kommit med. Man söker
förgäves citatet om de tusen blommorna, som inledde den korta andhämtningspausen för människorna i massornas reglementerade Kina. Maos initiativ
var felaktigt ur partiets synpunkt. Om
människoanden – förl~t det för~ldrade
uttrycket – f~r utveckla sig fritt, kan
partiet inte längre kontrollera varje individ, eller rättare människoexemplar.
Själva förutsättningen, detta att en individualism skulle f~ finnas till, var ur
kineskommunistisk synpunkt orimlig.
Mao Tse-Tung har skrivit mycket
som är läsvärt, t. ex. om guerillakriget,
som för övrigt förutsätter individuell
aktivitet. Man finner s~dant i hans samlade skrifter. I den lilla röda st~r ingenting om hur enskilda skall handla. Samlingen talar om massorna, inte om individerna. Den är absolut likriktad tvärs
igenom. Dessutom är den tr~kig.
Åtminstone i sistnämnda avseende är
Mao som författare en värdig länk i
marxismen-leninismens kedja. Marx satt
i London som en ovettig och inbiten
människoföraktare, som analyserade
människomassans och inte människans
reaktioner. Lenin hade i motsats till
Marx en form av humor, fastän ingen
medkänsla, och i sin hänsynslöshet mot
människor var han en god marxist: inget huvud fick sticka fram högre än de
andras ur denna massa, som skulle bära
upp kommunistpartiet och dess ledare.
Detta är vad massan ur partiets synpunkt är till för. Allt för ofta glömmer man, att det alltid finns och m~ste
finnas en mer eller mindre nedtryckt
massa, för att det kommunistiska ledareskapet skall kunna utövas. Massan är
sammansatt av människor, som förvägrats individualism. Individuella behov
f~r inte tillfredsställas, egna tankar f~r
inte tänkas. »Massorna har en potentiell outsläcklig entusiasm för socialismen.» Sådana påståenden, eller sådant
nonsens, kan Mao skriva, men endast
så länge ingen ur massan kan yttra ett
ord emot. Använder någon sitt eget förnuft, måste ledningen, partiet, den härskande klassen, tysta honom. Det mest
närliggande exemplet är författarprocesserna i Moskva.
(Med hänsyn till det rådande temperaturläget mellan Moskva och Peking
är det kanske ofint att välja det sistnämnda exemplet. Men man bör betänka, att det alltid är flockarnas ledare
som söker slita sönder varandra. På disciplinen inom flocken ser de lika.)
Ingenting återkommer så hos Mao
som hur man skall uppfostra och undervisa massorna, alltså bibringa dem
433
den rätta tron. Det innebär att massan
skall vara homogen. Den skall tänka lika, tala lika, helst leva lika. Den skall
nås av samma propaganda, medan partiet censurerar vad som sägs. Vi har sett
under denna höst hur det går till att
topphugga en massa och att samtidigt
förgifta en annan. I Prag rullade stridsvagnarna in, enligt ryssarna i sista minuten, för att hindra ett folk att få uttrycka ett minimum av andlig självständighet. Samtidigt meddelades över hela
Sovjetunionen att vad som skedde var
en akt av broderskap. Mao skulle mycket väl i samma situation ha kunnat
förvränga ordens mening på samma
sätt. Inte heller han skulle ha talat om
att det rörde sig om det slags broderskap som Kain utövade mot Abel.
ThedePalm
Vad en bokhandelsframg~ng beror p~,
lär ibland inte ens erfarna förläggare
kunna säga. Maos lilla röda, den lilla
boken i rött omslag med citat ur Mao
Tse-Tungs skrifter, befanns i somras vara uts~ld i Stockholm. Men skriften
finns p~ engelska, tryckt i Peking, med
ett skinande porträtt av ordföranden
Mao och med en uppmaning av Lin Pao
p~ kinesiska – lyckligtvis översatt, ty
annars hade vi g~tt miste om den –
att studera vad Mao lär och att handla
därefter.
Mao förevisas fortfarande officiellt
som den beundrade ordföranden, men
man lägger märke till hur flertalet citat
är hämtade fr~n en tid som ligger omkring 20 ~r tillbaka. N~gra undantag
finns: när Chrustjov beskylls för att tjä-
na den privilegierade bourgeoisien i sitt
eget land samt utländsk imperialism och
reaktion, är detta fr~n 1964, ~ret för
Chrustjovs fall. Men inga lärdomar har
dragits fr~n kulturrevolutionens tid. I
vilket skick Mao nu befinner sig vet
ingen, men om han har tankar om vad
som hänt omkring honom, finns de i
varje fall ej publicerade här.
En av orsakerna m~ste vara, att Mao
inte deltagit i urvalet. Detta har gjorts
av en partikommitte under Lin Pao,
och därmed har sörjts för att bara korrekta tankar kommit med. Man söker
förgäves citatet om de tusen blommorna, som inledde den korta andhämtningspausen för människorna i massornas reglementerade Kina. Maos initiativ
var felaktigt ur partiets synpunkt. Om
människoanden – förl~t det för~ldrade
uttrycket – f~r utveckla sig fritt, kan
partiet inte längre kontrollera varje individ, eller rättare människoexemplar.
Själva förutsättningen, detta att en individualism skulle f~ finnas till, var ur
kineskommunistisk synpunkt orimlig.
Mao Tse-Tung har skrivit mycket
som är läsvärt, t. ex. om guerillakriget,
som för övrigt förutsätter individuell
aktivitet. Man finner s~dant i hans samlade skrifter. I den lilla röda st~r ingenting om hur enskilda skall handla. Samlingen talar om massorna, inte om individerna. Den är absolut likriktad tvärs
igenom. Dessutom är den tr~kig.
Åtminstone i sistnämnda avseende är
Mao som författare en värdig länk i
marxismen-leninismens kedja. Marx satt
i London som en ovettig och inbiten
människoföraktare, som analyserade
människomassans och inte människans
reaktioner. Lenin hade i motsats till
Marx en form av humor, fastän ingen
medkänsla, och i sin hänsynslöshet mot
människor var han en god marxist: inget huvud fick sticka fram högre än de
andras ur denna massa, som skulle bära
upp kommunistpartiet och dess ledare.
Detta är vad massan ur partiets synpunkt är till för. Allt för ofta glömmer man, att det alltid finns och m~ste
finnas en mer eller mindre nedtryckt
massa, för att det kommunistiska ledareskapet skall kunna utövas. Massan är
sammansatt av människor, som förvägrats individualism. Individuella behov
f~r inte tillfredsställas, egna tankar f~r
inte tänkas. »Massorna har en potentiell outsläcklig entusiasm för socialismen.» Sådana påståenden, eller sådant
nonsens, kan Mao skriva, men endast
så länge ingen ur massan kan yttra ett
ord emot. Använder någon sitt eget förnuft, måste ledningen, partiet, den härskande klassen, tysta honom. Det mest
närliggande exemplet är författarprocesserna i Moskva.
(Med hänsyn till det rådande temperaturläget mellan Moskva och Peking
är det kanske ofint att välja det sistnämnda exemplet. Men man bör betänka, att det alltid är flockarnas ledare
som söker slita sönder varandra. På disciplinen inom flocken ser de lika.)
Ingenting återkommer så hos Mao
som hur man skall uppfostra och undervisa massorna, alltså bibringa dem
433
den rätta tron. Det innebär att massan
skall vara homogen. Den skall tänka lika, tala lika, helst leva lika. Den skall
nås av samma propaganda, medan partiet censurerar vad som sägs. Vi har sett
under denna höst hur det går till att
topphugga en massa och att samtidigt
förgifta en annan. I Prag rullade stridsvagnarna in, enligt ryssarna i sista minuten, för att hindra ett folk att få uttrycka ett minimum av andlig självständighet. Samtidigt meddelades över hela
Sovjetunionen att vad som skedde var
en akt av broderskap. Mao skulle mycket väl i samma situation ha kunnat
förvränga ordens mening på samma
sätt. Inte heller han skulle ha talat om
att det rörde sig om det slags broderskap som Kain utövade mot Abel.
ThedePalm