Om klasskamp och fördomar
1968
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
klasskamp och
fördomar
För en som i princip varit villig att se
och erkänna förtjänster hos en politisk
motst~ndare har den g~ngna valrörelsen
varit mycket upplysande. Upplysande
för att den öppnat ögonen för att svensk
socialdemokrati bygger sin politik p~
fördomar i en utsträckning som man inte
trodde var möjlig i en epok d~ vi p~ allvar m~ste bereda oss att möta ~r 2000!
Det är alldeles uppenbart att den socialdemokratiska valapparaten gjort
enorma ansträngningar i syfte att vidmakth~lla och bygga ut klasskänsla och
klassmotsättningar. För att lyckas med
detta m~ste man utg~ fr~n att de politiska motst~ndarna ljuger. Ty tror ”arbetaren” p~ uppriktigheten i de borgerligas
försäkringar att man eftersträvar bättre
villkor för de l~gavlönade och större
trygghet i arbetet s~ kan han inte längre
tro p~ de borgerliga partierna som upprätth~llare av en samhällsordning med
privilegierade och förtryckta, s~som
klasskampen förutsätter.
För den som i valkampens veckor dagligen mött och talat med hundratals enskilda människor i hem, p~ gator och
torg, har det kommit som en chock att U
höra: ”du ljuger!” ”högern menar inte
vad den säger!” ”om de borgerliga f~r
makten blir det lägre löner”! Annat i
samma stil att förtiga. I en omfattning
som vore otrolig om man inte själv upplevt det och hört det med egna öron, har
den socialdemokratiska apparaten lyckas trumfa in den angivna typen av
argumentation i de socialdemokratiska
valarbetarna.
Efter chocken kommer förtrytelsen.
Efter förtrytelsen kommer eftertanken.
Vad förmår en politisk apparat att så
hänsynslöst utnyttja hågkomstema från
”trettitalet”, att indoktrinera hyggliga
byggnadsarbetare och husmödrar med
iden att en borgerlig regering betyder en
återgång till sämre förhållanden? Man
måste nästan utgå ifrån att de ansvariga
i den socialdemokratiska apparaten ändå
är medvetna om det sakligt ohållbara i
argumentationen. Ingen regering kan gå
tillbaka i tiden utan att förlora förtroendet. Svaret på frågan måste bli att endast
hänsynslöst vaktslående om den egna
maktpositionen kan föranleda människor
att så spela på minnen och fördomar.
Hur skall man vara funtad för att gripa till dessa intellektuellt ohederliga metoder? Man måste vara cyniker. -Fördomar är till för att utnyttjas – de finns
redan på plats. Man måste längst inne hysa förakt för den vanliga människan, för
hennes oförmåga att genomskåda bluffen.
Maktlystnad, cynism och förakt för
den vanliga människan som verktyg i
maktkampen är illavarslande karaktäristika på ett parti, som säger sig vara
”framtidsgarantin”. Ty i realiteten visar
dessa attityder att demokratin är i fara.
Demokrati bygger nämligen på att medborgama är någorlunda korrekt informerade. Endast på grundval av riktig kännedom om verkligheten har de möjlighet
att ta ställning och handla någorlunda
rationellt. Det är i grunden felaktig information när det påstås att de borgerliga
partierna vill kämpa för de privilegierade
och göra det sämre för vanligt folk – att
det är ”klasskampen” som pågår. Genom
att framhärda i påståendet garanterar
man inte framtiden men väl att den politiska debatten uppehålls av rent nonsens
till förfång för behandlingen av de verkligt väsentliga framtidsfrågoma.
Hur skall det bli möjligt att informera
om samt i demokratisk ordning diskutera
de stora problemkomplex som tornar upp
sig under de kommande årtiondena, om
värdefull tid och kraft måste förslösas på
ofruktbart tillbakablickande? Finns det
inte också risk för att den snedvridna
uppfattningen hos många socialdemokrater i dag medför en oförmåga hos dem
att inse vilken typ av framtid vi går till
mötes? De kan inte komma över det förgångna. De kan inte glömma gårdagens
slagord. De lever på gårdagens illusioner.
Någon garanti för framtida ledarskap
är det sannerligen inte!
Gustaf Delin
fördomar
För en som i princip varit villig att se
och erkänna förtjänster hos en politisk
motst~ndare har den g~ngna valrörelsen
varit mycket upplysande. Upplysande
för att den öppnat ögonen för att svensk
socialdemokrati bygger sin politik p~
fördomar i en utsträckning som man inte
trodde var möjlig i en epok d~ vi p~ allvar m~ste bereda oss att möta ~r 2000!
Det är alldeles uppenbart att den socialdemokratiska valapparaten gjort
enorma ansträngningar i syfte att vidmakth~lla och bygga ut klasskänsla och
klassmotsättningar. För att lyckas med
detta m~ste man utg~ fr~n att de politiska motst~ndarna ljuger. Ty tror ”arbetaren” p~ uppriktigheten i de borgerligas
försäkringar att man eftersträvar bättre
villkor för de l~gavlönade och större
trygghet i arbetet s~ kan han inte längre
tro p~ de borgerliga partierna som upprätth~llare av en samhällsordning med
privilegierade och förtryckta, s~som
klasskampen förutsätter.
För den som i valkampens veckor dagligen mött och talat med hundratals enskilda människor i hem, p~ gator och
torg, har det kommit som en chock att U
höra: ”du ljuger!” ”högern menar inte
vad den säger!” ”om de borgerliga f~r
makten blir det lägre löner”! Annat i
samma stil att förtiga. I en omfattning
som vore otrolig om man inte själv upplevt det och hört det med egna öron, har
den socialdemokratiska apparaten lyckas trumfa in den angivna typen av
argumentation i de socialdemokratiska
valarbetarna.
Efter chocken kommer förtrytelsen.
Efter förtrytelsen kommer eftertanken.
Vad förmår en politisk apparat att så
hänsynslöst utnyttja hågkomstema från
”trettitalet”, att indoktrinera hyggliga
byggnadsarbetare och husmödrar med
iden att en borgerlig regering betyder en
återgång till sämre förhållanden? Man
måste nästan utgå ifrån att de ansvariga
i den socialdemokratiska apparaten ändå
är medvetna om det sakligt ohållbara i
argumentationen. Ingen regering kan gå
tillbaka i tiden utan att förlora förtroendet. Svaret på frågan måste bli att endast
hänsynslöst vaktslående om den egna
maktpositionen kan föranleda människor
att så spela på minnen och fördomar.
Hur skall man vara funtad för att gripa till dessa intellektuellt ohederliga metoder? Man måste vara cyniker. -Fördomar är till för att utnyttjas – de finns
redan på plats. Man måste längst inne hysa förakt för den vanliga människan, för
hennes oförmåga att genomskåda bluffen.
Maktlystnad, cynism och förakt för
den vanliga människan som verktyg i
maktkampen är illavarslande karaktäristika på ett parti, som säger sig vara
”framtidsgarantin”. Ty i realiteten visar
dessa attityder att demokratin är i fara.
Demokrati bygger nämligen på att medborgama är någorlunda korrekt informerade. Endast på grundval av riktig kännedom om verkligheten har de möjlighet
att ta ställning och handla någorlunda
rationellt. Det är i grunden felaktig information när det påstås att de borgerliga
partierna vill kämpa för de privilegierade
och göra det sämre för vanligt folk – att
det är ”klasskampen” som pågår. Genom
att framhärda i påståendet garanterar
man inte framtiden men väl att den politiska debatten uppehålls av rent nonsens
till förfång för behandlingen av de verkligt väsentliga framtidsfrågoma.
Hur skall det bli möjligt att informera
om samt i demokratisk ordning diskutera
de stora problemkomplex som tornar upp
sig under de kommande årtiondena, om
värdefull tid och kraft måste förslösas på
ofruktbart tillbakablickande? Finns det
inte också risk för att den snedvridna
uppfattningen hos många socialdemokrater i dag medför en oförmåga hos dem
att inse vilken typ av framtid vi går till
mötes? De kan inte komma över det förgångna. De kan inte glömma gårdagens
slagord. De lever på gårdagens illusioner.
Någon garanti för framtida ledarskap
är det sannerligen inte!
Gustaf Delin