Nordek – vår sista integrationschans i Norden


1969


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

HANS SWEDBERG:
Nordek-vår sista integrationschans i Norden?
Problematiken kring N ordek diskuteras
i denna artikel av bankdirektör Hans
Swedberg, skandinaviska Banken. Förf.
konstaterar, att det är ett gediget
framtidsprogram, som Nordek kan bli
medlet att förverkliga. Det ligger i
hög grad i de nordiska ländernas intresse
att i det hårdnande klimatet på
världshandelns område samordna sina
ekonomiska möjligheter. Ett enat
Norden kan också bli ”en stabiliserande
faktor i den kanske allt oroligare
1970-talsvärlden”.
Huvuddragen i den senaste fasen av de
nordiska samarbetssträvandena på det
ekonomiska området är väl kända. Den
danske statsministern Baunsgaards överraskande utspel vid Nordiska Rådets
session i februari i fjol, den därefter följande febrila utredningsfasen, den finske
statsministern Koivistos oväntat positiva
deklarationer och det fortsatta sammanträdandet på nivåer av varierande höjd
är viktiga inslag i denna bild, vilka alla
fört utvecklingen framåt. Till detta måste läggas uttalanden av samstämmigt positiv art från fackföreningsrörelsen j
Norden. Däremot har tyvärr reaktionerna från näringslivets organisationer i de
olika nordiska länderna varit åtskilligt
blandade.
Varför är det då så angeläget, att man
lyckas, och vilka är utsikterna härför?
Ja, dessa frågor både ställs och besvaras
nu överallt i debatten runt integrationsproblemen på det ekonomiska fältet, och
det kan synas som om inte så mycket
mera står att utvinna ur alla fakta och
allt spekulerande. En del bitar kan dock
urskiljas som särskilt viktiga i det komplicerade Nordek-pusslet.
Den nordiska samhandeln har sedan
EFTA:s tillkomst utvecklats ungefär
dubbelt så snabbt som världshandeln j
dess helhet, och detta gäller både i fråga
om kvantitet och värde. Speciellt gynnsam har utvecklingen varit för ett par
länder, Norge och Finland, men också
Sverige har fått se sin handel med de
närliggande nordiska marknaderna, som
länge ansetts långt mindre intressanta
än de verkligt ”stora” marknaderna
Storbritannien och Västtyskland,blomstra i oanad utsträckning. Det är så mycket angelägnare att understryka den hö-
ga tillväxttakten för det inter-nordiska
varuutbytet som ökningen varit påtagligt måttlig inom så stora branscher som
skogssektorn och på livsmedelsområdet.
Snabb utveckling
Utvecklingen av den nordiska handeln
fortgår nu med oförminskad kraft. Visserligen fattas det ej röster som säger, att
tillväxtkraften snart skulle vara uttömd.
Redan EFTA har inneburit en sådan stimulans att ett ökat samarbete inom Norden knappast kan ge den erforderliga ytterligare drivkraften framåt. Detta förefaller vara en väl pessimistisk inställning; fortfarande finns många marknadsfaktorer bundna i Norden, vilkas
samordning inom en ekonomisk union
borde kunna få mycket goda återverkningar. En marknad med 22 miljoner
människor som under likartade villkor
producerar för denna konsumtion är en
målsättning, som i dagens allt dystrare
västeuropeiska marknadsperspektiv bör
kunna bära åtskilligt långt.
Den nordiska ekonomiska unionen
skall ju byggas upp med utgångspunkt
från en tullunion. Med en sådan förbättras möjligheterna för en handelspolitisk
samverkan Nordens länder emellan och,
får man hoppas, också för ett dynamiskt
engagemang i strävandena mot betydligt
större marknadsenheter än både EFTA
och EEC. Den i januari framlagda äm- 143
betsmannarapporten, som med rätta fått
många smickrande omdömen, redovisar
en preliminär enighet om tullsatserna för
85% av de olika varupositionerna. Men
viktiga områden som kemikalier, hushållsmaskiner, bilar, glas, skor och konfektion liksom även järn och stål, där
ytterligare överväganden krävs, lämnas
åt regeringarnas avgöranden.
Uppfattningarna divergerar som bekant fortfarande starkt vad gäller jordbrukets ställning. För att utveckla samhandeln på kort sikt anser man preferensarrangemang som det enda möjliga.
När det blir fråga om det långsiktiga
samarbetet uppvisar åsikterna större
spridning, och alla länderna inkl. Sverige har härvid sina särsynpunkter. Fisket
representerar ett närliggande fält, som
man delvis avser att draga in i det nordiska samarbetet. Kan man på livsmedelsområdet finna en lösning, torde hela frågan om nordiskt ekonomiskt samarbete med allt vad detta betyder Mde
på industri- och kapitalsidan ha förts ett
långt stycke framåt.
Pragmatism
Tullunionen, som ju innebär att en gemensam tullnivå för samtliga de fyra
länderna etableras, skulle utgöra insigniet på att man denna gång menar allvar
i sina ekonomiska samarbetssträvanden.
Man skall vid dennas uppbyggnad gå
fram närmast pragmatiskt, en term som
inom EFTA med dettas lyckosamma ut,
veckling fått något av ett framtidens
Sesam över sig. Pragmatismen gäller
144
kanske i ännu högre grad genomförandet av en möjligast samordnad ekonomisk politik, inkl. förslagen om att man
skall ingående överlägga om budgetpolitiken, samordna de finanspolitiska instrumenten och utvidga det penningpolitiska samarbetet.Regionalpolitiskt samarbete skulle stödjas genom ett nordiskt
finansieringsinstitut med fyra samordnade organ: en nordisk investeringsbank,
den s. k. allmänna fonden för icke bankmässiga utvecklingsprojekt, jordbruksfonden och fiskefonden.
Den föreslagna samverkan på det industripolitiska området, som är en huvudmålsättning för Nordek, förutsätter
särskilt ingående kontakter och samordnade ansträngningar. Nordens olika industriförbund har som bekant sedan
mycket länge haft ett nära samarbete,
och vi har ju under efterkrigstiden fått
bevittna olika värdefulla initiativ inom
ramen härför. Sålunda spelade de nordiska industriförbunden en betydelsefull
roll vid EFTA:s tillkomst, och de har
senare inom EFTA-kretsar haft ett nära
samarbete både sinsemellan och visavis
EEC:s eget industriförbund.
Inom den nordiska ekonomiska unionens ram väntar stora uppgifter på industrin. strukturpolitiken kan effektiviseras genom industriellt samarbete, och
de stora miljövårds-, hälsovårds- och
framtidsforskningsfrågorna likaså drivas
framåt. En utbyggnad bör vidare enligt
ämbetsmannakommitten ske av detenergipolitiska samarbetet. Intressant är att
registrera, att ett nordiskt atomkonsortmm också tillhör ämbetsmannaförslagen på detta område.
Åtskilliga av grundtankarna i den integrationsdebatt, som föregick EEC:s
och även EFTA:s tillkomst, passerar revy också denna gång; främst naturligtvis strävan att åstadkomma en möjligast
jämställd konkurrenssituation i Norden
för näringslivet i dess helhet. Etableringsmöjligheterna för fysiska och juridiska personer skall likformas och nä-
ringsrättslagstiftningen ytterligare harmoniseras. Om utbildningsvägarna gäller detsamma, och på forskningsamrådlät
skall konkreta samarbetsmöjligheter ytterligare undersökas. Utvecklingsbiståndet tillhör också de framtida intensivområdena.
Det är sålunda ett även i sina huvuddrag gediget framtidsprogram, som
Nordek skulle bli medlet att förverkliga
och, vill man gärna hoppas, utan alltför
lång tidsutdräkt. En text till konvention
angående den förestående unionen skall
föreligga senast den 15 juli, och utredningsmaskineriet för detta ändamål dras
nu snart igång för fullt. Sedan får man
avvakta hösten, till dess att några mera
påtagliga resultat kan föreligga.
Enstämmig svensk syn
I mängden av uttalanden från olika håll
kan man lyckligtvis urskilja en sällan
hörd, enstämmig svensk kör. Att vårr
jordbruk har allvarliga svårigheter och
därför avviker i sina ståndpunktstaganJ
den är naturligt, och frågan är, vad man
kan förhandla sig fram till på detta område för att inte stoppa fortgången av
detta det begynnande 70-talets kanske
viktigaste politiska och ekonomiska be~
slut. Allvarliga är också de invändning·
ar, som hittills gjorts från både dansk
och norsk industris sida. Det förefaller
emellertid, som om man åtminstone i
Danmark nu såg mindre pessimistiskt på
följderna av en anslutning till tullunio·
nen, vilken för dansk – liksom på betydelsefulla områden också för norsk –
industri skulle medföra betydande på-
frestningar i form av högre tullar än de
hittillsvarande låga eller helt obefintliga.
Allvarliga ter sig också invändningar
från finskt håll, men ur ekonomiska syn·
punkter bör Finland ha åtskilligt mer att
vinna på samarbetet än de andra länderna.
Frågan ligger numera på det politiska
planet, och ett beslut i någon form bör
komma senast under våren 1970. Omöjligt är väl inte, att om enigheten ej kan
komma till stånd genom strävanden baserade på övertygelsen om de inbördes
stora fördelarna av en nordisk marknad
– främst kanske möjligheterna att stärka de nordiska industriernas konkurrenskraft – ett tryck utifrån kan driva
fram beslutet. Frågan rörande anslutning till EEC, eller över huvud Gemensamma marknadens utvidgning, är ju
skjuten på framtiden så länge, att det
därmed uppstående tomrummet i den
handels- och marknadspolitiska utvecklingen borde behöva utfyllas med ett
145
nytt initiativ. Också oron för en intensifierad protektionism i Förenta Staterna, liksom för nya internationella valu·
takriser, borde kunna få oss i Norden
att än mer än som varit möjligt inom
EFTA:s ram samla våra krafter. Omöjligt är väl ej heller, att utvecklingen in~
om EEC med allt fler negativa återverkningar för omvärlden kan verka pådrivande på oss av naturen tröga nordbor.
Med en samordnad nordisk marknad
skulle vi också kunna lämna ett positivt
bidrag till världshandelns ytterligare liberalisering efter det att Kennedy-rondens resultat genomförts ibörjan av 1972.
Rösterna för att få till stånd gynnsammare förutsättningar för den internationella handeln blir nu allt mer högljudda.
Oavsett om man vill betrakta ett mål
som världshandelns ytterligare frigörelse
via etapper som EFTA, EEC, LAFTA
och NAFTA(North Atlantic Free Trade
Area) som angeläget, bör vi onekligen
inför de kallare vindar, som i ett hårdnande internationellt klimat lätt blåser
upp över världshandelsfältet, samordna
våra möjligheter till bättre ekonomisk
samlevnad och i varje fall genom ett intensifierat handels- och industrisamarbete försöka få Norden att, så långt det nu
räcker, utgöra en stabiliserande faktor i
den kanske allt oroligare 1970-talsvärlden. Nordek är förvisso en integrationschans – kanske den sista på länge –
som vi knappast har råd att avstå från.