Inkallelser och rättvisa

DAGENS FRÅGOR
Den 1:2 <1Pe. 19-U.
Inkallelser Kravet på rättvisa vid beredskapsinkallelserna omoch
rättvisa. fattas av en allmän opinion bland dem, som befinna
sig i viirnpliktsåldern. J u liingre tid som beredskapen varit »pådragen
», desto mera högljudd har denna fordran blivit. Att itstadkomma
största möjliga jämnhet har också blivit grundliiggande för
myndigheternas inkallelsesystem. Det riieker härvidlag att erinra
om efterutbildningen och eftermönstringarua; vidare har hämynen
till rättvisekravet tvingat de militära organen till ganska täta ombyten
i personaluppsättningen, varvid specialutbildade ideligen ersatts
med nya män och principen om rätt man på riitt post måst
frångås. På en annan väg har man sökt tillgodose rättvisekravet,
nämligen genom att införa först långtidsersättningen och sedan
hemortslönen, vilken ju är differentierad alltefter inkallelsens längd,
för att därmed kompensera de liingst inkallade och dessas familjer.
Men fullständigt har det dock inte gått att skapa rättvisa. Framför
allt torde det inte ens teoretiskt vara möjligt att göra inkallelserna
lika långa, heroende på de olika förhållandena inom olika försvarsgrenar
och den skiftande tillgången inom dessa på fackutbildad
personal; sålunda ha inkallelserna vid marinen nu liksom under
förra kriget haft en nästan permanent karaktär. Men även niir det
gäller att kalla samtliga värnpliktiga under fanorna ha det praktiska
livets krav lagt hinder i vägen för det ur beredskapssynpunkt
önskliga. Vissa grupper, vilkas arbetskraft svårligen kan ersättas
eller i vart fall endast ersättas till förfång för de civila arbetsuppgifterna,
ha beviljats kollektivt uppskov enligt särskilda uppskovsstadganden.
Dit höra främst specialister inom rustningsindustrin
och vissa anställda i allmänna verk. Härtill kommer en ganska stor
kategori viirnpliktiga, som av mera individuella skiil åtminstone
hittills ej inkallats.
I dc allra flesta fallen torde de ieke inkallade själva vara föga
trakterade av denna undantagsställning. Deras lott iir allt annat
iin heroisk. lHlnga av dem skulle nog för nigou tid vilja utbyta
sitt jäktande arbete i t. ex. en kommission mot den fysiska trimning
och psykiska avspänning, som tjänsten ute p[t en förliiggning
ofta ger. Det har dessutom sagts att åtskilliga befriade hört talas
om kronans rika kost och med detta mat-erialistiska motiv giirna
skulle vilja för någon tid ta på sig uniformsrocken. Hur hiirmed
än må förhålla sig: ostridigt är att deras uppskov te sig för de inkallade
som privilegiebrev, liksom att de och deras familjer i allmänhet
faktiskt fått en mera gynnad ställning under krisen – sedan
familjebidragen undan för undan förbättrats torde den ekono-
749
Da[Jcns frågor
miska olikheten dock ha avsevärt utjämnats men förmånen för en
familj att slippa ha husfadern utkallad står dock kvar.
Vill man listadkomma en ökad riittvisa mellan dessa grupper synas
två utvägar kunna diskuteras.
Den första vore att inkalla dem, som fått uppskov, men låta dem
stanna kvar i det civila arbete, där de äro svårersiittliga, och under
denna inkallelsetid gottgöras enligt krigsavlöningsreglementet
och krigsfamiljebidragsförordningen. I gengäld skulle arbetsgivarna
inleverera deras lön till statsverket, givetvis dock med avdrag
för de favörer, som inom vederbörande företag eljest kunna utbetalas
till de inkallade. Möjligen skulle befrielsen från direkt bered:;kapstjtinst
förknippas med villkoret för dem att delta i det frivilliga försvarsarbetet.
enkannerligen hemvärnet.
Förslaget kan synas bestickande och skulle säkerligen kunna tilllämpas
t. ex. i rustningsindustrin och allmiinna verk. Men det skulle
näppeligen kunna genomföras över hela linjen, och framför allt
skulle man pil denna viig knappast nå de många, som gått fria
utan att falla inom uppskovskungörelsens två första kategorier.
Dessutom skulle systemet bli ganska tungrott, utan att man diirför
nådde fram till den eftersträvade fulla likställigheten. Anordningen
vore visserligen ett steg i riitt riktning men bragte inte en fullständig
lösning.
Den andra utvägen vore att tillgripa n[t.gon form av beskattning
av rle icke inkallade. Ä ven denna metod stöter på m[mga vanskligheter.
Om den skall drabba de icke inkallade i olika inkomstiiigen
någotsånär lika kännbart, måste den sålunda på mlgot sätt utformas
progressivt. Den kan vidare knappast uttas förrän efter krigets och
beredskapens slut, d. v. s. vid en tidpunkt då man vet om befrielsen
giillt hela tiden sedan september 1939. En efterbeskattning vid krigets
slut iir emellertid behiiftad med svagheten att skatteplikten skulle
utkriivas först vid en tid, då vederbörandes inkomstförhållanden
kunna vara helt annorlunda iin under beredskapen. Och inte ens en
efteråt upptagen »frikallelseskatt» skulle kunna åstadkomma någon
~llltigenom riittvis utjämning; dess värde skulle till största d2len
ligga pet det samhällsmoraliska vlanet, och kontributionen bleve därför
i främsta rummet symbolisk.
Fördelarna med en utjiimningsskatt, som uttages efter kriget, vore
att man genom ett sådant förfarande kunde överblicka de viirnpliktigas
tjänstgöringsförhållanden; i jämförelse med projektet om
cwstitende av lön skulle man diirigenom kunna förebygga att man
ett ilr vidtoge utjämningsåtgärder mot en värnpliktig, som kanske
ett följande iir inkallas och inkallas till mycket lång tjänstgöring.
Givetvis behövde man inte stanna vid att beskatta blott dem, som
helt och hållet gått fria, utan man kunde även ta med dem, som
endast legat inne någon kortare tid, t. ex. mindre än två månader
och under hela kriget tillhört viirnpliktsåldern. Vidare skulle man
kunna kräva ut skatt även av dem, som blivit helt och hMlet frikallade
vid mönstringen, i den mån frikallelsen inte haft sin grund
i sildan svaghet eller sildant lyte, som handieapat dem på arbets-
750
Dagens friifJor
marknaden. Det kan niinmas att en skatt pit »kronvrak» sedan snart
sjuttio iir uttagits i Schweiz, där man ansett folkförsvarets ide kriiva
ett offer frän dem, som befriats fr:1n försvan;plikt. Det sviiraste
problemet bleve givetvis att avgöra, om beskattningen iiven skulle
sträcka sig till kvinnorna eller åtminstone de kvinnor, som inte haft
hus oeh hem att dra försorg om eller inte varit gifta mP<l heredHkapsinkalladc.
Hiir kunna olika SYilJlllnldcr anföra,.;, mPH all<lelcs sjiilvklart
skulle mi111ga ytterst besvärliga tekniska problem nppsb, om
denna beskattning skulle omfatta iivcn det kön, som iekc faller untlcr
försvarsskyldigheten oeh som åtminstone andra kammarcH inte velat
föra in under denna.
Aven om en viirnpliktsskatt i denna snabbt skisserade form aldrig
kan skapa den fullständiga riittvisan oeh ä ven om den sta tsl'ina w; i c 11 t
inte skulle inbringa stora belopp, sä hårt som beskattningen m1 o<·h
helt slikert även framdeles iindock helastar medborgarna, synes sjiilva
tanken innesluta så många ostridiga rättvisemoment att den vore
förtjiint av att niirmarc dryftas oeh undersökas.
Finlands produktions- Trots två krigs hemsökelser oeh trots all den
politiska perspektiv. osiikerhet, som krigets gimg skapar, iir .Finland
rastlöst sysselsatt med att planera för framtiden. Yiil kan det
sägas, att det iir de av kriget ästadkon:ma svarigheierua, som hiirvidlag
varit den drivande motorn. lIen bakom planorandet ligger
en oböjlig förtröstan till den egna kraften, en finskt SPg oeh obiindig
Yilja att behiirska sn1righeterna i stiillet för att behiirskas aY dem.
Just nu piigar utredningar om befolkniugsfrågan, om penningpolitiken,
om yrkesundervisning·en, om smilimlustrin, om den kemiska
industrin o. s. Y. Inom finansdepartementet har inriittats en rädgiYande
fackbetonad folkhushidlningsdelegation. Oeh i våras avlämnade
den stora produktionskommitten sitt dclyis hemligstämplade
betänkande, lika omfattande som den svenska Mammututredningens
på sin tid men med en vida mer positiv uppgift odt med ett helt
annat praktiskt grepp pä tingen samt cliirfiir förvisso ojiimfiirligt
mer betydelsefullt. Bättre kan vårt östra broderland inte gärna fira
25-ärsminnet av sin nationella frihet än genom denna intensiva
beredskap för återuppbyggnad och inre ekonomisk offensiv. l sitt
tal pä 25-årsdagen den 6 december såg presidenten Ryti Yapenbrödraandan
frän eldlinjerna såsom den starka basen vid lösningen aY landets
stora inre framtidsuppgifter. Politiskt och socialt föremmde,
initiativkraftig och strålande av framtidstro manar den, yttrade
presidenten, allt vidare kretsar bakom fronten till arbete i en anda av
inbördes hjälp och socialt uppbyggande.
Viljan och förmågan hos den finländska statsledningen att mitt
under brinnande krig kunna koncentrera krafter på att uppstiilla ett
ekonomiskt och socialt efterkrigsprogram imponerar lika rnyeket
som de heroiska insatserna vid Nordens östra frontlinje.
Här skall uppmärksamheten endast fästas pil produktionskommittens
betänkande. Ett koncentrat har i dagarna bekantgjorts för en
751
54- 12838. Svensk Tidskrift 1942.
Dagens frågor
svensk publik genom dess huvudsekreterare, professor Hugo E. Pipping
·.1 Dennes skri f t, knapp till ordalagen men mönstergillt klar vid
redovisningen av problemställningarna och framtidsmålen, är en
ftingslamle revy iiYer Finlands hela produktint hushållning.
Grull vara oundgiinglig. l stiillet bör det offentliga utrednings-
ot·h JllanPring·sarbetet i hög grad fiirhiittras, oeh vidare önskar
kommitt(•n fiirbiittringar av företagsriikningarna, liksom av jordbruks-,
b)·ggnatls- o e h a n·erkningsstatistiken. Dessutom föruisiitter
kommittl•n, ait staten skall medverka vid en riktig· avYiigning av
im·pstPringsn~rksmnheten, som doek allt framgent företriidesvis hör
förheh;lllas t!P onskiltla, oeh vid lokalisnring- av ny fiiretagsnmlwL
Konttnitt(~n börjatie sitt arbete innan kriget nr 2 bröt ut oeh hade
till en hii1·.ian att planera iivcu försörjningen av de husvilla kart•lanta.
Niir slutbPtiinkall(let avgavs hade KarelPil ;!tererö-rats oeh
kmnutittl•n utg-ar il’nln att de i :lfoskval’n•tll’ll t’örlorude landsdelarna
defiuitid att•ninnas. 1Tr folkförsörjningssynpunkt innebiir detta !’Il
betydmule liittnad; sa]uJI(la konstaterar kommitten, att ett kompiPit
itterupph~·ggmtllsarlwte inom c!Pi stympade FinlmHis ram genom den
s. k. snahhkolonisatimwu oeh med industriens förflyttning simliP ha
kostat tre g-anger sa myeket som ittPl’npph~·gg·mHlet av KareiPtt.
Diin•ntot har ko!tllllitt(•u inte inkalkylerat antlra lnnderiivringar.
vilka aunars i oeh för ,.;ig i hög gnul sl{ldln unt!Prliitta den framtida
folkfiirsiirjningpn, Kommitten har i övrig-i dragit den konklm;iom•n
av krigPis nrfarenheter att en högre grad av sjiilvförsörjning i
beredskapssyfte blir 11Ödviindig. Det giillcr inte bara den egentliga
krigsindustrion utan iiveu jordbruket, som i stiillet för på export
bör inriktas pil att trygga folkets behov av olika födoiimnen. Siirskilt
tJiskuteras lagerhållningen ur beredskups8ynvunkt; bristen pa
en förub;epntJe lagring· 1939 piitalas, oeh lugerhallningen anses iiven
kmllla tji i n a penningpolitiska syften. En omliiggning av jordbruk.;;poli
t i k en r p komJlletHleras ii ven med nii ringsfysiologiska motiveringar.
Kommittön uttryeker önskan att konsmntionen av smör, potatis, kött
1 Pro<lnktionspolitiHk:t ]l<'I'RjWktiY för Finl:m<l. En pr>ett farligt
både-och, som kriiver mycket tillskott a Y produktiv knlt’b u n l ler
den framgent bel’arade arbetskraftsbristen men som tar sikte pa ett
bättre utnyttjande av den outnyttjade kapaeitPten inom lautbrukct.
På det industriella området d ii rmnot för u t s ii t ter kommittön ett
fortsatt internationellt handelsutbyte. Siirskilt iir det trii l’öriidlingsindustrieH,
som iiveu i fortsiittningen tiinkes ge de stora stapelvaror,
mot vilka Finland skall tillhandla sig behövliga fiirnii<lenheter
utifritn. Skogsbruket pilkallar diirför i första hand UJlllllliirksamhet
och olika åtgiirder för att trygga skogstiligungen diskubras.
Kommitten ställer sig dock skeptisk mot gengasens framtid för
motortrafiken. När det g iii! er trafikvii sendet till de la r kommitten
staten den primiira uppgiften. Olika förslag om nya jiirnviigshygguader
och vattenregleriHgar liksom om ökning av tonnaget av skpppsbyggeriet
framliigges, allt under beaktall(]e iiven av stratPgiska s~-npunkter;
det förtjiinar nämnas, att kommitten föresl<lr att endast fä
vägbyggnader samtidigt skola igimgsiittas men i stiilll't be>1’ill l’ri1gan on1 det industriella
framl1tskridandet i Sverige>>.
Hör framtiden Den inrikespolitiska utveeklingen efter kriget i ett
Labour till? segerrikt England framstiilles i viirt lalHl miirkligt
nog tämligen lika av viinsterradikala önsketiinkare och vulgärpropap;
and istiska nyordningsviilmer. l korthet g il deras Jlroguoser 11 t pil
att England tenderar att bli ett de soeialistiska experimt>utens förlovade
land och att britterna efter eu seger skulle bli minst lika
>>rdormviinliga» som bolsjevikerna efter den ryska revolutionen 1917.
Sir Stafford Cripps’ inte alldeles ovänhule degradering till en hPt~-d-
1 igt blygsammare post inom kabinettet har visserligen i w1gon mim
tagit vinden ur seglen för båda parter, men allt;jiimt giillc•r att
svensken i gemen nog iir benägeu att tro pii de mer eller miudre
bWögda försäkringar om en radikalisering, som tidigare givits av
olika svenska vittnen. Publiceringen av den s. k. Beveridgeplanen
753
Dayens frågor
spelar naturligtvis oeksä i detta sammanhang en viss roll, trots att
den t>llgclskc radikalens utredning knappast torde innehålla niigra
nlltl’iir omstiirta!llle tankar för en svensk.
enller alla omstä][(ligheter fick unelertecknad ()!’ter ett nu1nadsl:
mgt Englandsbesök i september-oktober en helt annan uppfattning
om n sannolika inrikespolitiska utveeklingen i Storbritannien efter
Pn spg·erfretl iin den, som exempelvis fru ”lva ::lyrdal i varas framlade
i siit förvisso mycket ambitiösa reportage »Stiekprov pil Storhri1annit>
JP>. Fru 1Iyr!lal ser hela den kommande uiY<~eklingeu ur
Labonr-synpunkt, myekct naturligt för övrigt, cl<i niislan samtliga
hc·nnt•s interlokutörer hörde till detta partis gamla paradhiislar. lIitt
intry<·k — vilket för övrigt lll'styrktes av bl. a. ett myl'ket hestiimt
uttalande i samma riktning av Daily Heraids politiske redaktör, för
att n n inte niinma fiiretriidare för konkurrentpart i e rna – var diirPmoi,
ati Labour för JJiirvarancle och av allt att döma fiir en relativt
lang perio<l framat iir dömt att spela en gam;lw hlygsmu roll, niir
det giiller att påverka Eng-lands viig-.
Det nitler nog kml]lpast m!got tviYel om att Labour Party si<ir inför
Pli ganska bm.;viirlig inre kris. Partiet har visat en pufalla!l(le oförnwga
att förnya sig kaper, som ]lartiledaren otvivelaktigt behiiver
för att nstadkomma elen förnyelse, som iir nödviiJulig för att Labour
ilter pit allvar skall kunna konkurrera om makten. En annan oms1iin<
lighet som vikkt stark kritik inom dc egna leden iir, att parlamentsmamlaten
utdelats inte efter duglighet utan mer eller mindre
som partibelöningar för att inte rent av siiga peusioner. Detta iir
<lPn Jtlyeket naturliga förklaringen till att medeliildern inom Labour:-;
parlamenisgrup]l iir avse·viirt myeket högre iin inom uiigot annat
part is.
Vn<l kommunistpartiet beträffar iir det nog inga överord att pistit,
att komnmnistfaran i England till oeh med iir mindre iin i vart eget
land. Niir motshtuda.rsi<lans propaganda söker fra111stiilla liigct
nu not·! u Il( la oeh heliigger sina JHlSUteJI(len me el u ttalan<len av kiinda
miin och ansedda tidningar iir det endast ett skiekligt utnyttjande
aY t!Pn i<·ke ol'örklarliga beundran, som engelska folket otviYelaktigt
hyspr för SoyjetunioJH'llS soldater. Den alltjämt i alla engelska samhiillsklasser
besbende my<·ket starka aversionen mot det komnmnistiska
sys1PmPt s:isom sildant förtiges diiremot av 1wiurliga skiil. Den
brittiska faekfönming:-;kongTessens skarpt formulerade uttalande mot
ett :-;mnarbetP nw> iir i detta sammanhang
helysamle.
DPn allmiinna U]l]lfattning-en i England s<ldan jag mötte den iekc
754
Dagens frågor
<Cndast i konservativa utan även i liberala och Labour-kretsar var, att
en segerfred skulle befästa det konservativa partiets stiillning – såvida
inga oväntade och omstörtande händelser intriiff'a. Detta betyder
naturligtvis inte, att l~J30-talets England itteruppst> led.
Det konservativa partiet har av allt att döma skött sin nyrekrytering
på ett helt annat och bättre sätt än Labour. Det finns redan nu
en stor skara yngre krafter – inom såväl som utom parlamentet –
vilka äro väl skolade och beredda att taga vid dii r den Huvarande
ledarg·enerationen slutar. Dessa män ha ej hrller fostrats i trångsynt
partianda och benhttrt fasthållande vid gamla toser. ’l’viirtom
finns en betydande gruvp vad man skulle kunna kalla IH’OgTessiva
konservativa – deras opposition mot deiL pgna partiledning·en
har ciå och då märkts i tidning·ssi>alterna – som iiro fnlli sysselsatta
med att utforma ett vrogram, diir de konsernttiva principerna tillliimpas
på de nya förhiillanden, som väntas efter kriget.
Dessa progressiva konservativa ha fullt klart för sig, att den laisserfaire-
politik, som kiinneteelmade England fram till oeh iin~r krigsutbrottet,
iir otiinkbar i fortsättningen. Dc motsiltia sig siilunda inte
g·anska kraftiga statsingripanden i framtiden och problmnot för dem
lir snarast att finna den rätta avvägningen mellan det statliga och
privata initiativet. Detta innebär bl. a. självklart, att riitieu att iiga
privat förmögenhet icke rubbas, iiveu om riintehm;kattningen blir
förhållandevis mycket mera kiinnbar ;[n löneheskattn i ng en.
En ganska Yidsträeld statlig· övel’Yakning av industrin anses g·iven,
speciellt då det iir fnlga om nyanläggningar. Diirmnot tycks man
ännu inte ha funnit n[tgon tillräckligt smidig fonn för lll’nna övervakning,
om den skall ske genom någon sorts inllustrirad, genom
statsrepresentanter i bolagsstyrelserna el. d. lIan iir emellertid allmänt
ense om att statsingripandena endast böra ske i triingaude fall
och att det privata initiativet skall lämnas betydande svelrum.
I programmet ingår iivcn nationalisering av vissa företag, varvid
naturligtvis rustningsindustrin står i diskussionens förgrund. Transportväsendet
anses oekså böra drivas i statlig reg·i oeh detta gäller
inte endast jiirnviigarna – vilka i stor utstriiekning i vraktiken redan
befinna sig i statens hiinder – utan även deu tunga landsvägstrafiken.
Beträffande kolgruvornas övergång i statsiigo synas alltjämt
starka åsiktsmotsättningar råda, men llet fö1·efallPr knappast
sannolikt att de progressiva konservativa skulle vara villiga att
ge sig in i en prestigekamp för att bevara gruvorna pil privata hiinder.
Kommunala monopol på elektricitets- och gasdistribution liksom möjligen
även på viss livsmedelsdistribution, exempelvis mjölk, planeras.
På det sociala området vill man skapa en vidstrii(’kt socialförsäkring,
tydligen av samma typ som Beveridgc’s, men man understryker
755
Dayens frågor
långt ;;tarkare iin denne, att försäkringen skall betala;; av förslikringstagaren
eller av försiikringstagaren och arbetsgivaren gemensamt
men absolut icke av statsmedel, försåvitt det icke giillcr rent nativitetsbefriimjande
syftmt. Liksom i vårt land sysselsiitta sig för
övrigt de unga konseryativa myeket med nativitetsfrågan, men man
har inte heller i England kommit över diskussionsstadiet Bland
övriga punkter pit det sociala viilfiirdsprogrammet miirkes knwet pit
en fiir;;tatligacl och kraftigt utvecklad sjuk- och konntlescentvård.
Yad jordbruket betriiffar iir man påfallande intresserat! nY storgod;;
ens upp;;tyckning, en uheckliug som dock redan ]Jitbörjats genom
den hiirda beskattning ;;om drabbat storgodsiigarna. Man sysse];;iitter
sig cliirför mera med friigor sådana som den lämpligaste arealen för
bliYmule smit eller mcclc~lstora lantbruk, möjligheterna till genwnsam
ma;;kin]mrk, rekrytering av lantarhetare o. s. v. Bctriiffamlc jordbrulo.;
politiken i stort synes giilla, att man vill uppni. ett större mått
iin 1!!39 men ic·ke full;;tiindig sjiilvförsörjuing för England och Skottlaucl.
Detta problem m;l;;te emellertid enligt de unga konsen~ativas
h si k t samma n koppla;; med landets utrikeshandel J i k som ii Y en med
f’rit.gan om den grad av internationell siikerhet, som kan uppmls
gt>nOlll freden.
Allmiin viirnplikt iir Pn sak, som engelHIIlannen av traditionella
skiil iute glirna diskuterar . .:Hmga tecken tyda emellertid ]Ja en förlindrad
instiillning hiirutinnan efter de hii.rda slag, ;;om drabbat både
modcrland oeh imperium. Det verkar sålunda mycket sannolikt att
obligatorisk militiirtjiiu;;t i någon form kommer att besUt. även efter
kriget, åtmin,.,tone om det konsernttiva partiet alltjihut feuna ~wspriikslösa redogörelse för iutryek friln en miimul;;lång
resa i ett krig·t’iirande England tar ej hänsyll till eu mt>d ovanstilende
problem intimt förknippad omstiiudighet, niimligen hur förhilllandet
mellan staten oeh den alltmer i kartellform arbetmule storiwlu~-;trin
skall gestalta sig. Dmma fråga iir för det första av olika skiil myeket
viii skyddad mot insyn oeh för det andra av så kmll]Jlieerad beskaffenhet,
att en myeket ingi1ende undersökning skullP kräyas innan
man skulle v;iga avge nilgot som helst omdömP. S; myl’ket kan
emellrtid siiga;;, att man på mii.nga håll i Storbritmmien med en
vi;;;; oro ser storindustrins sWndigt viixande makt >Cityviilde>>., som
pffPldiYt sku]]p motsiitta sig iiYen ett i radikala ögon sä blygsamt
rel’onuprogrmu som oyan skisserade oc·h som kam.;ke till oeh med
skull<~ arbeta fiir m1 utvcekling i korporatismens teeken. Storinclustrius
l'iirhiuclelsPr med olika partiPr eller partigrupper iir likaledes
Pil fruga, som undandrar sig bedömande. 'l'ill sist kan – det
stac·k man ]Ja ;;ina }wll iute under stol med – storiudnstrim.; stilllning-
stagande oeh inte folkviljan bli aygörande för hur Englands
]Joliiiska liY i t'ramticlPn kommer att gestalta sig. T Yad mim denna
fruktan iir grunclad aterstilr att se.
Matts Höjer.
75G
Dagens frå.gor
Litteraturläsningen i I förra häftet av denna ti<lskrift anknyter signaskolorna
än en gång. turen E. H. till min artikel om »Akttwlla skolfrilgor
» i oktobernumret några kritiska reflexioner på Pil särskild punkt. lh•t
gäller den svenska littPraturkursen i skolorna, enkannPrligen de alltnänna lämverken
och motsvarande.
I den nyssnämnda uppsatsen hade jag yrkat pi'l, att de stora nittolalsfiirfattarna
skulle intaga den rang av klassiker, som tillkomnH'r dem: Pn Prfarcn
censor gav mig häromdag·<·n den glädjande upplysningPn, att <IPtta krav rPdan
i stor utstriickning kan sägas vara förverkligat. .J ag· tillät mig vidare
att beteek1m dPt som ett förfelat projekt, att man i skolan skniiP stndPra
skönlitteratur »ur de allra sista årens pro<luktion». Signaturen K J J. sluter
härav, att jag vl'lat »stanna vid 90-talistenw», oeh att »hPla 1900-talPt
skulle miirkläg·gas». Konklusionen synes förhasta<!. I varje fall har jag fiit·
min <lel, när jag talar om de allra sista i'trPns produktion, iekc avsPtt att
yttra mig om sådana höckPr som – fiir ait ta konkrPta PXPtnprl – »:.I:ukurells
i Va<lköping» eller »Köpmän och krig·arP».
Inte hPIIPr har jag velat konsPnera dött littPraturgo<ls fn'm iildre Ppoker.
DärPnJOt menar jag, att niir, eftpr min tanke nt<•d rätta, detta gods avliigsnns,
det lediga utrymmet biir fiirhehiH!as M sådana wrk, som iiYPrleYa dag~aktualiteten.
Odt för att avgöra, vad som är levande littPratur pi't längre sikt, krävs
i !le allra flPstn fall Ptt visst pPrs1wkli·. Skolans tid iir fiir <lyrlmr fiir att
utlämnas i'tt enskilda, aldrig· så intressanta PxperitnPnt.
Emellerti!l, liit oss, hellrP än att dröja vid de missuppfattningar, min frmnställning
kan ha föranlett, söka klargöra dPn skiljaktighet, som otYiwlaktigt
finns mellan d<·n ärade signaturPils och UJHlerteeknatls hetraktPlsPsäit i <lPnrta
fråga. Hättelig·pn skulle vi då börja llH'rl alt diskutPra riP mit!, ,.;mn böra
uppställas för skolundervisningPil i svenska, tm•n dl't skuiiP föra oss liingt
utom raBJPII av dPlta genmäiP.
J)pt är alltsil Pllligt min :sikt m· oskatthar lwt~·<IPlsP fiir Plt folk att iig·a
en kla;ssisk littPJ'atur. .J ag YPt, att tnlmg·a skola siitta l'dtgetPeken n·dan p fler
onlPt »klassi;sk»; IM mig diirför här g'P ch·t endast Pil rPnt lwskriYandP imH'bör<
l: ett antal litteraturYPrk, sotn fiirutsätlas lwkanta l'iir u/lu. som i niigon
form dPJla i fo]k!'ts :mdliga liY. t'tan att anSPS kanoniskt ofpJ!J:mt, intaga
dessa klassiska wrk doek <'Il siirställning i dPn nationPila trarlitionPn, oeh nr
<lem hämtas typiska tankefortlH'l' oeh gestaltPr, som viieka vissa lwsliim<la
ideassociatimwr. Det iir uppenbart, att Pil sildan trarlition yllerst kommPr till
g·enom ett medvdet val, oeh att <len vi<lmakthltll<·s friitnst gPnmn uppfostnm.
Klart är orkslt, att dPn klassiska litteraturskattl'n, om <IPn skall flla sin uppgift,
for<lrar l'n viss grad aY konservatisn1. En lwrättigarl föriindring ntåste
här innebära en verklig förnyelsP – som f. ö. iekc 111<'spt•are~ sPnt nmna ställning i
Englands kulturliv ett gott exe11tpel.
Jag tror nu ieke, att min kritiker stäliPr sig hPlt aYYisaJl(1P till <lessa synpunklPr,
lika litet som jag å min sida önskar se littl'ratnrshHiict strängt bPgränsat
till vad jag· kallar klassiska diktwrk. :IPn tanken pi't Pn fortg·iende
reYision od1 modernisl'ring av skolkursl'IL i sn•ttsk liltt•ratnr är mig främmandP,
om därmPd avses täta ingrepp i sjiilva <h•ss g-nmrllwstånd. Oeh nät·
E. IL förklarar, att »de humanistiska ämnl'na kunna häni<llag ej behandlas
efter en annan oeh ml'ra antik måttstoek iin de naturvetenskapliga», är jäntförPlsen
pfter mitt förmenande i<'ke träffandP. J)p bi'tda änmPsgrupperna äro
artskilda O<'h kräva därför verkligen alldeles olika måttstockar.
Till slut vill jag endast livligt instämma <läri, att stndiPrna iekc höra »rh·ins
så starkt historiskt att de bli ett slags förskola fiir utbildning av SlH'cialistPr
». Det skulle ligg·a Pn utomordentlig fara i en undervisning, som eftpr
än si'1 förträffliga ide- och stilhistoriska analysPr doek knn·lämnade dPt in-
757
Dagens frågor
tryckPt hos eleverna, att stycket i fråga egentligPn inte är värt att läsas
för sin egen skull. En dylik relativisering ij,ventyrar i verkligheten också den
»förstiielse», som den ville ge. Ty, som det heter i en klassisk bok, »der er
maaske nPppe XogPt, der bedre aabnrr unge y)jne for et Kunstnerks Skjpnheder,
ewl <lPn sikre YijdPr» (Xiels Lyhne).
Gudn11mtl Björck.
~L il! inliigg t il l kom g·ivehis inte för att oppmwra mot att 90-talistema bPtraktadt>
s son1 klnssikPr oeh lästes i lärowrken. Syftet var blott att reagera
mot nlt <l<'ll lli<Hi<'l'lla litirraturen all<leles ilsi<losattes i skolundervisningen.
Doe. Bjiireks s·m·onJft!, i vilket jag eljest i allt väsentligt kan instiimma, har
dock fiiga lH'riirt och Pj heller rubhat dPn nppfattning om skolans uppgift att
följa nwd sin <',"'<'Il ti<l, som jag i mitt inliigg gav nttryek åt.
E. H.
758