Print Friendly, PDF & Email

Med Gösta Bohman till 2020-talet

Av Odd Eiken | 18 september 2020



I år är det 50 år sedan Gösta Bohman valdes till partiledare för Moderata Samlingspartiet. Redan då sågs han som gammal och konservativ, men kom tvärt emot förväntningarna att prägla partiet och Sverige i decennier framöver – ända in i nutid. Nu tar vi Bohmans idéarv till 2020-talet, skriver Odd Eiken om vår nya jubileumsserie.

Nytt namn och en röd partilogotyp hade inte hjälpt, med 11,5% i 1970:års hade partiet gjort sitt sämsta resultat någonsin. En partiledarstrid följde och Bohman vann omröstningen på den extrainsatta partistämman i Farsta gymnasium, den 14 november 1970.

Av sina motståndare sågs han som en ”mörkblå” strikt jurist och reservofficer, som sedan länge passerat sin bäst-före datum. Men även av sina anhängare sågs han nog mest som en kortare övergångslösning tills någon av de talangfyllda yngre moderaterna som väntade i kulisserna blev redo för att rädda det tilltufsade partiet.

Men Bohman överraskade både belackare och anhängare. Den ”mörkblå” övergångslösningen kom istället att stå i bräschen för klassiskt liberala idéers renässans i svensk debatt. Den ”gamle” partiledare, kom att bli den som mer än andra samlade yngre omkring sig och blev förebilden för generationer av ideologiskt intresserade yngre. Den strikte juristen vann, inte minst genom sin kamp för sitt utedass och skärgårdsbefolkningens rätt att leva i samklang med naturen, folklig popularitet och kom att leda moderaterna i mer än ett decennium.

Under de åren lyckades han fördubbla partiets stöd i valen och göra det till största borgerliga parti. Men han lyckades också sätta sin prägel på en idépolitisk förnyelse av en borgerlighet präglad av ängslighet och dåligt självförtroende efter decennier av socialdemokratisk dominans i såväl val som idéutveckling. I sina böcker, linjetal och återkommande krönikor diskuterade han teman som rättsstaten, näringsfrihet, utrikespolitik och västvärldens värden, individens ställning kontra statens makt, värnet av natur och kultur och medborgarnas makt över sin ekonomi och sina möjligheter. I hög grad bidrog detta till en förnyelse av liberala och konservativa idéer och till att högern snarare än vänstern kommit att leda den politiska idéutvecklingen under det senaste halvseklet.

Som de flesta av oss var Gösta Bohman barn av sin tid. Han var född 1911, minst ett decennium före sina partiledarkollegor, och formades av kriget och krigstidens erfarenheter. Som så många i den generationen var han en entusiastisk nordist och hade ett asketiskt livsideal där utedass, strömlöshet och långa skidturer i gulnad militäranorak sågs som danande för kropp och själ. Uppvuxen i en tid då bildningsidealet stod högt, hämtade han sin politiska inspiration lika ofta i skönlitteraturen som i debattböckerna och ledarkommentarerna.

Hans stilistik, långa analyser och omfattande utvikningar om natur och kultur, hade knappast fungerat i Twitter och Facebooks tidevarv. Hans ofta 100-sidiga och timslånga tal bjöd inte på många sound bites, och var ofta mer som essäer än publikfriande appeller. Ja, redan en partiledare som tillträder sin post bara några veckor från 60-årsdagen känns i nutidens svenska politiska kontext otidsenligt. Vid den åldern har våra nutida politiker sedan länge publicerat memoarerna och bidar sin tid på någon PR-byrå.  

Sverige anno 1970 skiljer sig också i viktiga avseenden från dagens Sverige. Likaså är många av de dagspolitiska frågeställningar som var utgångspunkten för hans betraktelser sedan lång tid tillbaka avgjorda. Antigen av Riksdagen eller, som i fallet med kampen mellan öst och väst och idén om socialismen med ”ett mänskligare ansikte”, av verkligheten. Och påtagligt ofta har tiden avgjort stridsfrågorna i Gösta Bohmans favör.

Men att av detta sluta sig till att Gösta Bohmans tankar enbart är av historiskt intresse är fel. För om tidsmarkörerna och utanverket rensas bort, så är många av de frågor och tankar som Gösta engagerade sig i påtagligt aktuella: Hur staden kan växa utan att göra våld på skönhet och kulturarv, hur människor kan bli trygga genom att äga frukten av sitt arbete och därmed sitt öde, hur ägandet kan spridas till fler, det är aktuella frågor även idag. Hur vi kan ödmjukt lära oss av tidigare generationer, för att leva på ett hållbart sätt i samklang med naturen, är idag en ödesfråga, men betraktades då snarast som en gammal mans nostalgiska funderingar.

Att diskutera rättsstatens principer, politikens roll och gränser, frigörelse av mänskligt skapande, marknadsekonomins funktionssätt eller västerländska samhällets ideal är inte mindre angeläget idag, snarare tvärtom. Den förening av liberala idéer och konservativa värden som var Gösta Bohmans ideal, har minst lika mycket att säga oss idag som för 50 år sedan, även om hoten mot det liberala samhället har nya skepnader och ansikten.

I stället för att bara göra en minnesskrift om Bohmans 1970-tal har därför Svensk Tidskrift i tillsammans med Stiftelsen för Gösta Bohmans minne valt att uppmärksamma Bohmanjubileet med projektet ”Bohman 2020”. Vi har bjudit in ett antal intressanta och läsvärda skribenter att reflektera över Gösta Bohmans tankegods, fast i en nutida kontext. Vad har förändrats under 50 år och vad är sig likt?  Vad har Gösta Bohmans tankar, ämnen och käpphästar att bidra med i dagens Sverige och de problem och utmaningar vi brottas med år 2020?

I skrivandes stund vet vi inte vad skribenterna skall tycka eller hur projektet skall sluta. Men vi tror vi kan lova en spännande diskussion och det nyfikna intellektets resa i samhällsdebattens eviga frågor. Det är sådant som Gösta Bohman älskade.

Ett nedslag i nutiden, i Gösta Bohmans sällskap. Välkommen till Bohman 2020.

Odd Eiken är ledamot i Stiftelsen för Gösta Bohmans minne

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

FMRS online

Osäkerhetens tid – Årsbok 2019