Mathias Bred: Churchills parti på väg mot katastrof

Det brittiska konservativa Torypartiet, officiellt grundat år 1834, är Europas äldsta politiska parti. Som statsbärande under snart 200 är det också det mest inflytelserika. Tories har format Storbritannien mer än något annat parti. Med politiker som Winston Churchill och Margaret Thatcher har det påverkat världens gång långt utanför de egna öarna.

Nu står detta parti inför ett historiskt nederlag. I de senaste mätningarna får de konservativa bara stöd av mellan 20 och 25 procent av väljarna. Det är rekordlågt. Torypartiets sämsta valresultat någonsin var Johan Majors förlustval mot Tony Blair år 1997. Då fick de konservativa 30,7 procent. Som siffrorna ser ut just nu skulle det alltså kräva en uppryckning att nå upp ens till bottenrekordet.

Tories fall i opinionen har kommit snabbt. I senaste valet, år 2019, vann Boris Johnson med 43,6 procent av rösterna. Han nådde därmed nästan upp till Margaret Thatchers bästa valresultat på 43,9 procent i valet 1979. Johnsons företrädare Theresa May låg faktiskt också på Thatchersiffror när hon vann valet 2017 med 42,3 procent. Och före henne hade David Cameron i valet 2015 vunnit partiets största seger i vunna valkretsar räknat – sedan 1918.

Så vad är det som har hänt med Tories? Tittar man på opinionssiffrorna sker fallet i två steg. Först vid avslöjandet av Boris Johnsons fester under pandemin – det så kallade Partygate. Sedan vid Liz Truss förslag på en Thatcherinspirerad skattesänkarbudget som tvingade henne att avgå efter bara 50 dagar som premiärminister.

Men följer man debatten i brittisk press verkar missnöjet handla vara mer djupgående. De senaste valen har Tories vunnit arbetarväljare som hoppats att en röst på de konservativa skulle ge en mer begränsad invandring och en nystart för Storbritannien som industrination. Inget av detta har infriats.

Sittande premiärministern Rishi Sunak har liksom sina företrädare visat sig vara nyliberalt sinnad, både vad gäller ekonomi och kulturfrågor. Sunak har inte lyckats att genomföra planen att skicka asylsökande till Rwanda. En reform som många väljare ser som ett slags test på regeringens vilja att ta tag i migrationsfrågorna.

Många som bytte parti till Tory är besvikna. Av de som röstade för Boris Johnson 2019 är det i dag mindre än hälften som säger att de kommer rösta på Tories. Men det är inte oppositionspartiet Labour som lockar, utan soffan. Det har uppstått ett vakuum i brittisk politik. Det konservativa partiet kan inte ta upp den högervåg som blåser över Europa och Storbritannien.

I ett sent försök att nå fram till den nya väljargruppen har det startats en proteströrelse inom partiet. Initiativet ”Popcons”, de populärkonservativa, lanserades den 4 februari och kombinerar krav på restriktiv invandring med traditionella skattesänkningar. Det känns krystat. Som frontfigurer för initiativet står Liz Truss samt  Mark Littlewood, tidigare kommunikationschef hos Liberaldemokraterna och som också har lett en marknadsliberal tankesmedja. Det är inte en uppställning som lär locka invandringskritiska arbetarröster på landsbygden.

Vad som kan hända är därför att ett nytt parti utnyttjar situationen för att ta sig in i parlamentet. Många tittar mot populisten Nigel Farage och hans Reform UK. Men Farage säger att han helst ser Tories krossade i ett valnederlag innan han går in för politiken igen.

Det är kanske precis vad som kommer att ske. Nytt val till parlamentet måste hållas senast i januari 2025 men Rishi Sunak har sagt att han avser att utlysa valet till hösten. Hur Tories ska lyckas undvika det största nederlaget i sin tvåhundraåriga historia är fortfarande oklart. Och de har väldigt lite tid att lista ut det.

Mathias Bred är politisk redaktör för SNB