Catta Neuding: Håll hundgården fri från världspolitiken

Jag ljuger om min hund när vi är i hundgården. Och när vi handlar mat i djuraffären. Eller när vilken udda människa som helst kommer fram, vill klappa min hund och undrar vad han är för ras.

Saken är den, att min hund är en gatuhund från Tel Aviv i Israel. Det är hans ursprung jag ljuger om. Inte för att jag skäms för min byracka till jycke när vi möter tjusiga renrasiga hundar. Utan för att jag inte orkar med att hundgården, som är en trevlig plats där man umgås med andra hundägare, ska förvandlas till ett slagfält över vem som har rätt i konflikten i Mellanöstern.

Bitter erfarenhet har lärt mig att efter Hamas terrorattack den 7 oktober är läget precis så här illa bland helt vanliga människor. Det går inte att säga “gatuhund från Tel Aviv” utan att i nästa andetag behöva diskutera kriget i Gaza.

I skrivande stund pågår ungefär 50 väpnade konflikter i världen. Närmast har vi Ukraina där, enligt finska Yle, omkring en halv miljon soldater dött till följd av Putins imperialistiska fantasier.

I Etiopien har det troligtvis dött fler människor än i Ukraina, där det tigreanska folkets befrielsefront TPLF har slagits mot den etiopiska armén stöttad av Eritrea, sedan hösten 2020.

Kriget i Jemen har pågått sedan 2015 och är enligt FN den största humanitära katastrofen i världen. FN räknar med att 20 miljoner människor kommer att dö av svält om inte kriget tar slut och humanitära insatser sätts in. 

20 miljoner människor kan dö. Fundera på den siffran. 

Ändå är det kriget mellan Israel och Hamas som alla pratar om. Och positionerar sig kring. Upprör sig över. Avvännar människor för i sociala medier. Trots att det inte är närmast, längst eller blodigast. I ljuset av det vi vet om alla andra krig i världen är det är svårt att förstå varför det är så. Jews are news?

Detta leder till en hel del problem för Sveriges judar. Som jude är man alltid i centrum när något händer i Israel – trots att man som svensk jude troligtvis har väldigt lite med Israels utrikespolitik att göra. Ändå ställs man till svars för den överallt. På jobbet, i sociala medier och i hundgården. Ofta blir stämningen hätsk och många svenska judar vittnar om en ökande otrygghet i takt med att hatbrotten mot judar ökar.

Personligen skulle jag önska lite ödmjukhet i fråga om den här konflikten som är ohyggligt svår att förstå. Det är mer än 100 år av historia som har en helt annan utgångspunkt och har gått i en helt annan riktning än vår egen. Den är helt enkelt svår att begripa med västerländska glasögon. Kanske särskilt för oss i Sverige, med vår välfärdsstat, vårt förtroende för myndigheter, våra snälla grannar och våra 200 år av fred.

Tills denna efterfrågade ödmjukhet infinner sig kommer jag dock att fortsätta att ljuga om min hund. Hundgården måste få vara en plats fri från världspolitiken ett tag till.

Catta Neuding är programledare och producent på Axess Magasin och TV/SNB