Makten färdas med ljusets hastighet


1996


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

MAGNUS NILSSON:
Makten färdas med l;·usets
hastighet
I
augusti 1993 hade tre
spekulationsattacker mot
den europeiska växelkursmekanismen (ERM) tvingat
ned francen under dess
lägsta tillåtna nivå mot D-marken.
Det tidigare bandet på 2,25 procent
ersattes med ett på 15 procent. I
september var ERM i praktiken
krossad.
Ett valutasamarbete som bygger på
15 procents variation är naturligtvis
ett skämt- det krävs franska politiker
för att hävda att ingenting allvarligt
egentligen har hänt. Att – som Carl
Bildt efter det fallerade kronförsvaret
– kalla ett misslyckande för ett
misslyckande hör inte till politiskt
god ton överallt.
För att någon mån dölja
misslyckandet höll den franska
centralbanken räntan uppe.
Devalveringen mot D-marken blev
bara 3 procent. Dock flöt francen –
möjligheterna till spekulationsvinster
var i stort sett borta. Tråkigt för
valutahandlarna förvisso, men allra
tråkigast för mannen på gatan som
inte längre hade marknaden att
hoppas på när den politiska eliten lät
prestige i stället för ekonomiskt
förnuft sryra valutapolitiken.
Olika takt
Vi vet vad som orsakade ERM:s
kollaps. De europeiska ekonomierna
utvecklades i olika takt, och ibland åt
olika håll. De spänningar det innebär
när dessa olikheter inte kan ugänmas
genom variationer i valutakurserna
kan på sikt inte hanteras
demokratier. Spekulanterna vet
The Vandals ’ Crown: how rebel mrre11cy traders overthrew the world’s central
bar1ks. Millman, J, Gregory, New York, Free Press, 1995.
46 SVENSK TIDSKR IFT
detta. Det är så de (flesta av dem…)
tjänar pengar.
Men, varifrån konuner resurserna?
Trots allt byggde t ex ERM på
organiserat samarbete mellan de
europeiska centralbankerna. Burrdesbank bl a – knappast en representant
för de svaga gmpperna i samhället.
Riktig marknad
Svaret är, enligt Millman, att det efter
Bretton Woods-systemets sammanbrott och i och med den snabbt
ökande världshandeln har uppstått en
riktig marknad för valutor – en
marknad som helt och hållet bygger
på modern informationsteknologi
(vem vill påstå att IT inte spelar
någon roll?).
Svaret är också nya finansiella
instmment. I praktiken beryder detta
att det finns olika sätt att låna pengar
på kort sikt, och att man kan sprida
riskerna för dessa lån. Ett ytterligare
svar är datatekniken. Valutahandeln
är i stor utsträckning sofistikerad och
teknisk. Stor räknekapacitet är en
grundförutsättning. Millman skriver
om dataexperterna: ”För bara några
år sedan ägnade sig den här sortens
människor åt att konstruera satelliter
som kunde nå yttre rymden, eller
stridsledningssystem i det kalla krigets
skugga. Nu arbetar de på
valutamarknaderna…”
Stryka flagg
Dessa tre forutsättningar är
symbiotiska, men de är framfor allt
radikalt nya. Det är inte orimligt att
anta att centralbankschefer och
politiker är, eller har varit, i stort sett
okunniga om utvecklingen och vad
den frambragt.
Inte bara ERM utan även andra
regleringssystem med Inäktiga
intressenter har fatt stryka flagg inför
marknaden. På våren 1992 forsökte
Mitsuo Sato, f d skattebyråkrat och
chef for Tokyobörsen att med hot
och lämpor tvinga på Singapores
finansmarknad de japanska reglerna.
Anledningen var att den japanska
börsen allmänhet värderades
annorlunda, och lägre, där än iJapan.
Tidigare hade japanerna utnyttjat
statskontrollerade pensionsfonder
eller helt enkelt ”antytt” for privata
investerare vad de borde göra for att
hålla kurserna uppe – nödvändigt
med tanke på att japanska banker
kunde hålla (en for marknaden
hemlig mängd!) aktier som
egenkapitaL När marknaden blev
internationaliserad – en utveckling
som började redan på 70-talet –
forsvann den möjligheten.
Singaporianerna, mer intresserade av
sitt lands framtid som finansiellt
centrum än som finansiell lydstat
under japanska regleringsbyråkrater,
gav inte med s1g. Ett månghundraårigt finansiellt system,
princip fullständigt statskontrollerat,
hade på tio år svepts bort av
marknaden.
Ingenting kan i själva verket stå
emot. Varje dygn omsätts ungefär 1
300 miljarder dollar – bokstavligen
med ljusets hastighet – på världens
finansmarknader. Lägg ihop värdet
av all olja, alla bilar, flygplan, råvaror,
ja, ta allt av varor och tjänster som
handlas med, och du konm1er ändå
bara upp i en bråkdel av det värdet.
Resten av handeln syftar till
spekulationsvinster på marknader där
”lång sikt” är tio minuter.
Valutamarknaden är naturligtvis
intimt sammanlänkad med alla andra
marknader.
Ordning på finanserna
Sedan den oundvikliga kraschen for
Bretton-Woods är trots allt
valutamarknaderna en av de fa
anledningarna for regeringar att hålla
ordning på ett lands finans-, valutaoch näringspolitik. Saxen klipper
med båda skänklarna. Länder som
slarvar drabbas av flykt från valutan,
och länder som upprätthåller
disciplin belönas i samma mån. Inte
SVEN S K TID S KIUFT
oväntat drönm1er politiker om olika
sätt att dölja effekterna av slapp
finanspolitik. Stram penningpolitik är
ett sätt, dyrbart och tidsbegränsat. En
valutaunion i Europa är ett mer
långsiktigt sådant, och enligt många
kunniga bedömare en mycket god
ide.
Fåfäng förhoppning
Förhoppningen om att euron en
framtida valutaunion inte skall
drabbas av ”vandalernas” härjningar
– om Europa inte kan bryta sin trend
mot allt mer sönderreglerade
marknader och samhällen – är dock
fafäng. Dollar, yen och andra valutor
från stater med fria och snabbt
expanderande ekonomier kommer
alltid att finnas tillgängliga. Likaså
länder som i likhet med Singapore
mser fordelarna av att tillhandahålla
mer eller mindre oreglerade
marknadsplatser.
Tankar på en omsättningsskatt på
valutahandel (en ”Tobin-skatt”) är
populär bland politiker. Denna ide är
dock från 50-talet. Då hade
regeringar och riksbanker i princip
suverän kontroll över sina valutor,
och internationella transaktioner
utfordes i princip med sedlar efter
tillstånd från myndigheterna. Tankar
på att införa en Tobin-skatt är i dag
som att stå vid Niagarafallen med en
vattenkran och fundera över var man
skall kunna skruva i den (och hur
man skall kunna stänga av
vattenflödet medan man utfor
47
arbetet).
Millmans bok är väl värd att läsa.
Han är ekonomijournalist och har
skrivit for Forbes, Barron’s och The
Institutional Investor. Jämfört med
Connollys The rotten heart ofEurope är
boken lika bra men mer pedagogisk,
PER SCHLINGMANN:
mindre tendentiös och inte så
proppad med förkortningar och
storpolitiskt skvaller (The rotten
heart… är dock ren njutning for EVoch EMU-konnässörer och 40
procent tjockare).
Möjligen borde The Vandals’ crown
Digital revolution på väg
ågon skrev for
ett tag sedan att
det blivit
politiskt korrekt
att vara skeptisk
mot IT; att se faror, snarare än
möjligheter i utvecklingen. Om det
är så, ja då är Nicholas Negroponte
och Bill Gates definitivt politiskt
inkorrekta i sina böcker Leva Digitalt
respektive Vägen till framtiden.
De är båda öppet optimistiska inför
den framtid de spår växa fram. Och
det är stora forändringar vi har att
vänta oss, så stora att ordet forändring
är otillräckligt värdeladdat for att
beskriva effekterna av utvecklingen.
Negroponte menar att utvecklingen
sker exponentiellt och att våra liv
kommer att bli digitala. Vår tillvaro,
såväl i arbets- som vardagslivet,
kommer att vara en funktion av
databitar inte atomer. Bill Gates
kallar den stundande utvecklingen
for en kommunikationsrevolution.
Utvecklingen och spridningen av
tekniken kommer enligt dem båda
att berika vår fritid, lösa upp
geografin, minska användningen av
naturresurserna, ge oss mer kontroll
över våra liv och skapa nya
marknader och nya arbetstillfillen.
För att bara nämna några exempel.
Men de sätter också upp ett
varningens finger. Många kommer
att bli arbetslösa, vi kommer att fa
Leva Digitalt, av Nicholas Negroponte, Bonniers, 1995
Vägen till framtiden, av Bill Gates, Nordstedts, 1995
48 SVENSK TIDSKRIFT
ha en varningstext från socialstyrelsen: ”Boken kan vara skadlig
for din hälsa. Särskilt om du är
riksbankschef, finansminister eller
EMU-entusiast som tidigare har haft
hjärtbesvär.”
bevittna digital vandalism på Internet
och intrång i våra privatliv. De
negativa effekterna är dock i hög
grad generationsrelaterade; de som
växer upp i den allt mer digitaliserade
tidsåldern kommer att anpassa sig och
öka sin välfärd, medan de som lever
kvar i industrisamhällets strukturer
kommer att fa svårt att anpassa sig,
såväl kulturellt som kompetensmässigt.
Förklara tekniken
De båda böckernas verkliga
fortjänster ligger dock inte i att
leverera oss for- och nackdelar utan
istället att forklara tekniken och vilka
effekter den kan komma att fa på våra
liv. För den som vill forstå – eller
snarare forsöka fa ett hum om – vart
utvecklingen kan leda, rekommen-