MAGNUS NILSSON: Makten färdas med l;·usets hastighet I augusti 1993 hade tre spekulationsattacker mot den europeiska växelkursmekanismen (ERM) tvingat ned francen under dess lägsta tillåtna nivå mot D-marken. Det tidigare bandet på 2,25 procent ersattes med ett på 15 procent. I september var ERM i praktiken krossad. Ett valutasamarbete som bygger på 15 procents variation är naturligtvis ett skämt- det krävs franska politiker för att hävda att ingenting allvarligt egentligen har hänt. Att - som Carl Bildt efter det fallerade kronförsvaret - kalla ett misslyckande för ett misslyckande hör inte till politiskt god ton överallt. För att någon mån dölja misslyckandet höll den franska centralbanken räntan uppe. Devalveringen mot D-marken blev bara 3 procent. Dock flöt francen - möjligheterna till spekulationsvinster var i stort sett borta. Tråkigt för valutahandlarna förvisso, men allra tråkigast för mannen på gatan som inte längre hade marknaden att hoppas på när den politiska eliten lät prestige i stället för ekonomiskt förnuft sryra valutapolitiken. Olika takt Vi vet vad som orsakade ERM:s kollaps. De europeiska ekonomierna utvecklades i olika takt, och ibland åt olika håll. De spänningar det innebär när dessa olikheter inte kan ugänmas genom variationer i valutakurserna kan på sikt inte hanteras demokratier. Spekulanterna vet The Vandals ' Crown: how rebel mrre11cy traders overthrew the world's central bar1ks. Millman, J, Gregory, New York, Free Press, 1995. 46 SVENSK TIDSKR IFT detta. Det är så de (flesta av dem...) tjänar pengar. Men, varifrån konuner resurserna? Trots allt byggde t ex ERM på organiserat samarbete mellan de europeiska centralbankerna. Burrdesbank bl a - knappast en representant för de svaga gmpperna i samhället. Riktig marknad Svaret är, enligt Millman, att det efter Bretton Woods-systemets sammanbrott och i och med den snabbt ökande världshandeln har uppstått en riktig marknad för valutor - en marknad som helt och hållet bygger på modern informationsteknologi (vem vill påstå att IT inte spelar någon roll?). Svaret är också nya finansiella instmment. I praktiken beryder detta att det finns olika sätt att låna pengar på kort sikt, och att man kan sprida riskerna för dessa lån. Ett ytterligare svar är datatekniken. Valutahandeln är i stor utsträckning sofistikerad och teknisk. Stor räknekapacitet är en grundförutsättning. Millman skriver om dataexperterna: "För bara några år sedan ägnade sig den här sortens människor åt att konstruera satelliter som kunde nå yttre rymden, eller stridsledningssystem i det kalla krigets skugga. Nu arbetar de på valutamarknaderna..." Stryka flagg Dessa tre forutsättningar är symbiotiska, men de är framfor allt radikalt nya. Det är inte orimligt att anta att centralbankschefer och politiker är, eller har varit, i stort sett okunniga om utvecklingen och vad den frambragt. Inte bara ERM utan även andra regleringssystem med Inäktiga intressenter har fatt stryka flagg inför marknaden. På våren 1992 forsökte Mitsuo Sato, f d skattebyråkrat och chef for Tokyobörsen att med hot och lämpor tvinga på Singapores finansmarknad de japanska reglerna. Anledningen var att den japanska börsen allmänhet värderades annorlunda, och lägre, där än iJapan. Tidigare hade japanerna utnyttjat statskontrollerade pensionsfonder eller helt enkelt "antytt" for privata investerare vad de borde göra for att hålla kurserna uppe - nödvändigt med tanke på att japanska banker kunde hålla (en for marknaden hemlig mängd!) aktier som egenkapitaL När marknaden blev internationaliserad - en utveckling som började redan på 70-talet - forsvann den möjligheten. Singaporianerna, mer intresserade av sitt lands framtid som finansiellt centrum än som finansiell lydstat under japanska regleringsbyråkrater, gav inte med s1g. Ett månghundraårigt finansiellt system, princip fullständigt statskontrollerat, hade på tio år svepts bort av marknaden. Ingenting kan i själva verket stå emot. Varje dygn omsätts ungefär 1 300 miljarder dollar - bokstavligen med ljusets hastighet - på världens finansmarknader. Lägg ihop värdet av all olja, alla bilar, flygplan, råvaror, ja, ta allt av varor och tjänster som handlas med, och du konm1er ändå bara upp i en bråkdel av det värdet. Resten av handeln syftar till spekulationsvinster på marknader där "lång sikt" är tio minuter. Valutamarknaden är naturligtvis intimt sammanlänkad med alla andra marknader. Ordning på finanserna Sedan den oundvikliga kraschen for Bretton-Woods är trots allt valutamarknaderna en av de fa anledningarna for regeringar att hålla ordning på ett lands finans-, valutaoch näringspolitik. Saxen klipper med båda skänklarna. Länder som slarvar drabbas av flykt från valutan, och länder som upprätthåller disciplin belönas i samma mån. Inte SVEN S K TID S KIUFT oväntat drönm1er politiker om olika sätt att dölja effekterna av slapp finanspolitik. Stram penningpolitik är ett sätt, dyrbart och tidsbegränsat. En valutaunion i Europa är ett mer långsiktigt sådant, och enligt många kunniga bedömare en mycket god ide. Fåfäng förhoppning Förhoppningen om att euron en framtida valutaunion inte skall drabbas av "vandalernas" härjningar - om Europa inte kan bryta sin trend mot allt mer sönderreglerade marknader och samhällen - är dock fafäng. Dollar, yen och andra valutor från stater med fria och snabbt expanderande ekonomier kommer alltid att finnas tillgängliga. Likaså länder som i likhet med Singapore mser fordelarna av att tillhandahålla mer eller mindre oreglerade marknadsplatser. Tankar på en omsättningsskatt på valutahandel (en "Tobin-skatt") är populär bland politiker. Denna ide är dock från 50-talet. Då hade regeringar och riksbanker i princip suverän kontroll över sina valutor, och internationella transaktioner utfordes i princip med sedlar efter tillstånd från myndigheterna. Tankar på att införa en Tobin-skatt är i dag som att stå vid Niagarafallen med en vattenkran och fundera över var man skall kunna skruva i den (och hur man skall kunna stänga av vattenflödet medan man utfor 47 arbetet). Millmans bok är väl värd att läsa. Han är ekonomijournalist och har skrivit for Forbes, Barron's och The Institutional Investor. Jämfört med Connollys The rotten heart ofEurope är boken lika bra men mer pedagogisk, PER SCHLINGMANN: mindre tendentiös och inte så proppad med förkortningar och storpolitiskt skvaller (The rotten heart... är dock ren njutning for EVoch EMU-konnässörer och 40 procent tjockare). Möjligen borde The Vandals' crown Digital revolution på väg ågon skrev for ett tag sedan att det blivit politiskt korrekt att vara skeptisk mot IT; att se faror, snarare än möjligheter i utvecklingen. Om det är så, ja då är Nicholas Negroponte och Bill Gates definitivt politiskt inkorrekta i sina böcker Leva Digitalt respektive Vägen till framtiden. De är båda öppet optimistiska inför den framtid de spår växa fram. Och det är stora forändringar vi har att vänta oss, så stora att ordet forändring är otillräckligt värdeladdat for att beskriva effekterna av utvecklingen. Negroponte menar att utvecklingen sker exponentiellt och att våra liv kommer att bli digitala. Vår tillvaro, såväl i arbets- som vardagslivet, kommer att vara en funktion av databitar inte atomer. Bill Gates kallar den stundande utvecklingen for en kommunikationsrevolution. Utvecklingen och spridningen av tekniken kommer enligt dem båda att berika vår fritid, lösa upp geografin, minska användningen av naturresurserna, ge oss mer kontroll över våra liv och skapa nya marknader och nya arbetstillfillen. För att bara nämna några exempel. Men de sätter också upp ett varningens finger. Många kommer att bli arbetslösa, vi kommer att fa Leva Digitalt, av Nicholas Negroponte, Bonniers, 1995 Vägen till framtiden, av Bill Gates, Nordstedts, 1995 48 SVENSK TIDSKRIFT ha en varningstext från socialstyrelsen: "Boken kan vara skadlig for din hälsa. Särskilt om du är riksbankschef, finansminister eller EMU-entusiast som tidigare har haft hjärtbesvär." bevittna digital vandalism på Internet och intrång i våra privatliv. De negativa effekterna är dock i hög grad generationsrelaterade; de som växer upp i den allt mer digitaliserade tidsåldern kommer att anpassa sig och öka sin välfärd, medan de som lever kvar i industrisamhällets strukturer kommer att fa svårt att anpassa sig, såväl kulturellt som kompetensmässigt. Förklara tekniken De båda böckernas verkliga fortjänster ligger dock inte i att leverera oss for- och nackdelar utan istället att forklara tekniken och vilka effekter den kan komma att fa på våra liv. För den som vill forstå - eller snarare forsöka fa ett hum om - vart utvecklingen kan leda, rekommen-