Ledare; Vem har intresse för sanningen
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
Vem har intresse för sanningen?
För en tid sedan skrev Ulf av Trolle,
professor i företagsekonomi och med
långvarig och vidsträckt praktisk erfarenhet som s k företagsdoktor, två artiklar i Svenska Dagbladet. Det var artiklar
som både på grund av sitt innehåll och på
grund av att de var skrivna av af Trolle
borde ha blivit upptakten till en seriös
och livlig debatt. Den skulle ha gällt om
det svenska kostnadsläget nu, efter devalveringen i somras, har hamnat på en
nivå som möjliggör en återhämtning för
den svenska industrin eller om det
svenska kostnadsläget fortfarande är så-
dant att produktion, lönsamhet, sysselsättning och investeringar kommer att
fortsätta att uppvisa kristecken.
Men det verkar som om Ulf af Trolies
artiklar kommer att gå spårlöst förbi. Det
tyder på att det är något allvarligt fel i
samhällsdebattens prioriteringar.
Det enskilda företaget är, enligt Ulf af
Trolle, konkurrenskraftigt, när det under
en konjunkturcykel kan avsätta en stigande volym av sina produkter till priser
som medger en tillräcklig satsning på
forskning, utveckling och marknadsfö-
ring för att säkerställa fortsatt konkurrenskraft under nästkommande konjunkturcykel. Det skall ske samtidigt som expansionen sker vid oförändrad soliditet.
För att det skall ske, krävs det att det
enskilda företaget under konjunkturcykeln uppnår en avkastning på 14-18 procent på avkastningskrävande kapital.
För att ett industrisamhälle skall anses
vara konkurrenskraftigt krävs det, enligt
Ulf afTrolle, att det på sikt finns tillräckligt många långsiktigt överlevande verksamheter för att den industriella produktionsvolymen skall expandera på ett sätt
som medger balans i budget och utrikeshandel och samtidigt sker i takt med
väntningarna på ökad materiell
dvs medger ofrånkomliga
Det kräver att de mest lönsamma
gen måste kunna expandera
för att tillsammans med nytt
suga upp nytillkommande
och ge nytt arbete åt dem som
genom misslyckanden.
Ulf af Trolie upprepade i sina
sin gamla tes om att den svenska
strin sedan 60-talet förlorat en
betydande del av det kvalitativa
språng, som tidigare gjort det
ta ut höga ”överpriser” för k
är inte vi som har blivit sämre, men
ra har blivit bättre långt snabbare
vi förutsett.
Enligt Ulf af Trolies
den svenska kronan i böljan av
övervärderad med minst sagt 20
jämfört med ett läge där svensk ·
skulle ha haft en allmän
kraft. Den devalvering som gjordes
maren 1981 var lO procent i
till den s k valutakorgen. Men
företag konkurrerar inte med
gen utan med preciserade företag i
länder. Ett med hänsyn till
fördelningen vägt genomsnitt
ligt afTrolle, visa att den effektiva
veringen har inskränkt sig till
procent. Det är enligt honom på
tillräckligt för att skapa den
som nu behövs.
Ulf af Troile medger själv att
räcker med att hänvisa till att han
under 15 år har haft rätt i sina
Han kan ha fel den här ~”~~~”’~~·
hänvisar till regeln för
under osäkerhet. Den säger att
handla så att man minimerar
felaktigt beslut. Om vi väljer att
på att af Trolies verklighetsbild
och inte gör en ytterligare kost- ”’”•.,~….,5 – och om vi därmed gör
vet vi vad som händer. Då fortden förödande utveckling för
industri som vi har sett under
Om vi däremot följer af
råd – och förbättrar vårt konkur- – och detta skulle visa sig vara
– då får vi bara något eller
ochjubelår för svensk indusynes mig oförklarligt, skriver Ulf
, att regeringen riskerar att försista chans till ekonomisk återgenom att inte följa en rationell
hnrnr.f’·~<: under osäkerhet. Det är
som det finns all anledning att
i. Idag sitter vi med facit i hankan avläsa resultatet sedan 60-
slut. Vi kan nu se att de som kal- ’~”~'””~'”’ i själva verket var reaoch att de som var optimister i
verket var sangviniker.
är det då som gör att af Trolies
kan förbigås med tystnad i den
debatten? Kanske beror det på
parti ännu är intresserat av att
politik som bygger på af Trolies
. Mittenregeringen är inte bekrafttag. Socialdemokraterna
lura i väljarna att svensk
går att rädda genom att bygga
Norrland och bostäder över hela
113
landet. Socialdemokraterna törs inte utmana LO genom att acceptera förutsättningen att det svenska kostnadsläget
(läs: löneläget) är det avgörande hindret
för full sysselsättning. Inte ens moderaterna verkar beredda att se sanningen i
vitögat fullt ut och dra slutsatsen att det
inte räcker med sänkta marginalskatter
för att få fart på Sveriges ekonomi.
Men partiernas ovilja att se sanningen
räcker inte som förklaring till den tystnad som råder. Massmedia har som uppgift att lyfta fram fakta som är obehagliga
för de styrande. Det har de misslyckats
med på den här punkten. Kanske beror
det på att massmedia fortfarande, felaktigt, bedömer ”politiskt omöjliga” förslag som ointressanta. Kanske beror det
också på att ”politikerförtroendet” fortfarande är för stort. Politikerna kan fortfarande få folk med sig när de säger att
situationen går att klara utan större ingrepp som känns för den enskilde. Men
politikerna måste ha klart för sig att de
nu är i full färd med att i rask takt tära på
sitt eget förtroendekapitaL
Det är bra om människorna har förtroende för sina politiker. Men det är bra
endast om politikerna är värda detta förtroende. När det går upp för politikerna
att väljarna är trötta på skönmålningar
kan det bli kapplöpning partierna emellan om att bli det parti som under 80-talet
får människornas förtroende.
För en tid sedan skrev Ulf av Trolle,
professor i företagsekonomi och med
långvarig och vidsträckt praktisk erfarenhet som s k företagsdoktor, två artiklar i Svenska Dagbladet. Det var artiklar
som både på grund av sitt innehåll och på
grund av att de var skrivna av af Trolle
borde ha blivit upptakten till en seriös
och livlig debatt. Den skulle ha gällt om
det svenska kostnadsläget nu, efter devalveringen i somras, har hamnat på en
nivå som möjliggör en återhämtning för
den svenska industrin eller om det
svenska kostnadsläget fortfarande är så-
dant att produktion, lönsamhet, sysselsättning och investeringar kommer att
fortsätta att uppvisa kristecken.
Men det verkar som om Ulf af Trolies
artiklar kommer att gå spårlöst förbi. Det
tyder på att det är något allvarligt fel i
samhällsdebattens prioriteringar.
Det enskilda företaget är, enligt Ulf af
Trolle, konkurrenskraftigt, när det under
en konjunkturcykel kan avsätta en stigande volym av sina produkter till priser
som medger en tillräcklig satsning på
forskning, utveckling och marknadsfö-
ring för att säkerställa fortsatt konkurrenskraft under nästkommande konjunkturcykel. Det skall ske samtidigt som expansionen sker vid oförändrad soliditet.
För att det skall ske, krävs det att det
enskilda företaget under konjunkturcykeln uppnår en avkastning på 14-18 procent på avkastningskrävande kapital.
För att ett industrisamhälle skall anses
vara konkurrenskraftigt krävs det, enligt
Ulf afTrolle, att det på sikt finns tillräckligt många långsiktigt överlevande verksamheter för att den industriella produktionsvolymen skall expandera på ett sätt
som medger balans i budget och utrikeshandel och samtidigt sker i takt med
väntningarna på ökad materiell
dvs medger ofrånkomliga
Det kräver att de mest lönsamma
gen måste kunna expandera
för att tillsammans med nytt
suga upp nytillkommande
och ge nytt arbete åt dem som
genom misslyckanden.
Ulf af Trolie upprepade i sina
sin gamla tes om att den svenska
strin sedan 60-talet förlorat en
betydande del av det kvalitativa
språng, som tidigare gjort det
ta ut höga ”överpriser” för k
är inte vi som har blivit sämre, men
ra har blivit bättre långt snabbare
vi förutsett.
Enligt Ulf af Trolies
den svenska kronan i böljan av
övervärderad med minst sagt 20
jämfört med ett läge där svensk ·
skulle ha haft en allmän
kraft. Den devalvering som gjordes
maren 1981 var lO procent i
till den s k valutakorgen. Men
företag konkurrerar inte med
gen utan med preciserade företag i
länder. Ett med hänsyn till
fördelningen vägt genomsnitt
ligt afTrolle, visa att den effektiva
veringen har inskränkt sig till
procent. Det är enligt honom på
tillräckligt för att skapa den
som nu behövs.
Ulf af Troile medger själv att
räcker med att hänvisa till att han
under 15 år har haft rätt i sina
Han kan ha fel den här ~”~~~”’~~·
hänvisar till regeln för
under osäkerhet. Den säger att
handla så att man minimerar
felaktigt beslut. Om vi väljer att
på att af Trolies verklighetsbild
och inte gör en ytterligare kost- ”’”•.,~….,5 – och om vi därmed gör
vet vi vad som händer. Då fortden förödande utveckling för
industri som vi har sett under
Om vi däremot följer af
råd – och förbättrar vårt konkur- – och detta skulle visa sig vara
– då får vi bara något eller
ochjubelår för svensk indusynes mig oförklarligt, skriver Ulf
, att regeringen riskerar att försista chans till ekonomisk återgenom att inte följa en rationell
hnrnr.f’·~<: under osäkerhet. Det är
som det finns all anledning att
i. Idag sitter vi med facit i hankan avläsa resultatet sedan 60-
slut. Vi kan nu se att de som kal- ’~”~'””~'”’ i själva verket var reaoch att de som var optimister i
verket var sangviniker.
är det då som gör att af Trolies
kan förbigås med tystnad i den
debatten? Kanske beror det på
parti ännu är intresserat av att
politik som bygger på af Trolies
. Mittenregeringen är inte bekrafttag. Socialdemokraterna
lura i väljarna att svensk
går att rädda genom att bygga
Norrland och bostäder över hela
113
landet. Socialdemokraterna törs inte utmana LO genom att acceptera förutsättningen att det svenska kostnadsläget
(läs: löneläget) är det avgörande hindret
för full sysselsättning. Inte ens moderaterna verkar beredda att se sanningen i
vitögat fullt ut och dra slutsatsen att det
inte räcker med sänkta marginalskatter
för att få fart på Sveriges ekonomi.
Men partiernas ovilja att se sanningen
räcker inte som förklaring till den tystnad som råder. Massmedia har som uppgift att lyfta fram fakta som är obehagliga
för de styrande. Det har de misslyckats
med på den här punkten. Kanske beror
det på att massmedia fortfarande, felaktigt, bedömer ”politiskt omöjliga” förslag som ointressanta. Kanske beror det
också på att ”politikerförtroendet” fortfarande är för stort. Politikerna kan fortfarande få folk med sig när de säger att
situationen går att klara utan större ingrepp som känns för den enskilde. Men
politikerna måste ha klart för sig att de
nu är i full färd med att i rask takt tära på
sitt eget förtroendekapitaL
Det är bra om människorna har förtroende för sina politiker. Men det är bra
endast om politikerna är värda detta förtroende. När det går upp för politikerna
att väljarna är trötta på skönmålningar
kan det bli kapplöpning partierna emellan om att bli det parti som under 80-talet
får människornas förtroende.