Vem har intresse för sanningen? För en tid sedan skrev Ulf av Trolle, professor i företagsekonomi och med långvarig och vidsträckt praktisk erfarenhet som s k företagsdoktor, två artiklar i Svenska Dagbladet. Det var artiklar som både på grund av sitt innehåll och på grund av att de var skrivna av af Trolle borde ha blivit upptakten till en seriös och livlig debatt. Den skulle ha gällt om det svenska kostnadsläget nu, efter devalveringen i somras, har hamnat på en nivå som möjliggör en återhämtning för den svenska industrin eller om det svenska kostnadsläget fortfarande är så- dant att produktion, lönsamhet, sysselsättning och investeringar kommer att fortsätta att uppvisa kristecken. Men det verkar som om Ulf af Trolies artiklar kommer att gå spårlöst förbi. Det tyder på att det är något allvarligt fel i samhällsdebattens prioriteringar. Det enskilda företaget är, enligt Ulf af Trolle, konkurrenskraftigt, när det under en konjunkturcykel kan avsätta en stigande volym av sina produkter till priser som medger en tillräcklig satsning på forskning, utveckling och marknadsfö- ring för att säkerställa fortsatt konkurrenskraft under nästkommande konjunkturcykel. Det skall ske samtidigt som expansionen sker vid oförändrad soliditet. För att det skall ske, krävs det att det enskilda företaget under konjunkturcykeln uppnår en avkastning på 14-18 procent på avkastningskrävande kapital. För att ett industrisamhälle skall anses vara konkurrenskraftigt krävs det, enligt Ulf afTrolle, att det på sikt finns tillräckligt många långsiktigt överlevande verksamheter för att den industriella produktionsvolymen skall expandera på ett sätt som medger balans i budget och utrikeshandel och samtidigt sker i takt med väntningarna på ökad materiell dvs medger ofrånkomliga Det kräver att de mest lönsamma gen måste kunna expandera för att tillsammans med nytt suga upp nytillkommande och ge nytt arbete åt dem som genom misslyckanden. Ulf af Trolie upprepade i sina sin gamla tes om att den svenska strin sedan 60-talet förlorat en betydande del av det kvalitativa språng, som tidigare gjort det ta ut höga "överpriser" för k är inte vi som har blivit sämre, men ra har blivit bättre långt snabbare vi förutsett. Enligt Ulf af Trolies den svenska kronan i böljan av övervärderad med minst sagt 20 jämfört med ett läge där svensk · skulle ha haft en allmän kraft. Den devalvering som gjordes maren 1981 var lO procent i till den s k valutakorgen. Men företag konkurrerar inte med gen utan med preciserade företag i länder. Ett med hänsyn till fördelningen vägt genomsnitt ligt afTrolle, visa att den effektiva veringen har inskränkt sig till procent. Det är enligt honom på tillräckligt för att skapa den som nu behövs. Ulf af Troile medger själv att räcker med att hänvisa till att han under 15 år har haft rätt i sina Han kan ha fel den här ~"~~~"'~~· hänvisar till regeln för under osäkerhet. Den säger att handla så att man minimerar felaktigt beslut. Om vi väljer att på att af Trolies verklighetsbild och inte gör en ytterligare kost- "'"•.,~....,5 - och om vi därmed gör vet vi vad som händer. Då fortden förödande utveckling för industri som vi har sett under Om vi däremot följer af råd - och förbättrar vårt konkur- - och detta skulle visa sig vara - då får vi bara något eller ochjubelår för svensk indusynes mig oförklarligt, skriver Ulf , att regeringen riskerar att försista chans till ekonomisk återgenom att inte följa en rationell hnrnr.f'·~<: under osäkerhet. Det är som det finns all anledning att i. Idag sitter vi med facit i hankan avläsa resultatet sedan 60- slut. Vi kan nu se att de som kal- '~''~'""~'"' i själva verket var reaoch att de som var optimister i verket var sangviniker. är det då som gör att af Trolies kan förbigås med tystnad i den debatten? Kanske beror det på parti ännu är intresserat av att politik som bygger på af Trolies . Mittenregeringen är inte bekrafttag. Socialdemokraterna lura i väljarna att svensk går att rädda genom att bygga Norrland och bostäder över hela 113 landet. Socialdemokraterna törs inte utmana LO genom att acceptera förutsättningen att det svenska kostnadsläget (läs: löneläget) är det avgörande hindret för full sysselsättning. Inte ens moderaterna verkar beredda att se sanningen i vitögat fullt ut och dra slutsatsen att det inte räcker med sänkta marginalskatter för att få fart på Sveriges ekonomi. Men partiernas ovilja att se sanningen räcker inte som förklaring till den tystnad som råder. Massmedia har som uppgift att lyfta fram fakta som är obehagliga för de styrande. Det har de misslyckats med på den här punkten. Kanske beror det på att massmedia fortfarande, felaktigt, bedömer "politiskt omöjliga" förslag som ointressanta. Kanske beror det också på att "politikerförtroendet" fortfarande är för stort. Politikerna kan fortfarande få folk med sig när de säger att situationen går att klara utan större ingrepp som känns för den enskilde. Men politikerna måste ha klart för sig att de nu är i full färd med att i rask takt tära på sitt eget förtroendekapitaL Det är bra om människorna har förtroende för sina politiker. Men det är bra endast om politikerna är värda detta förtroende. När det går upp för politikerna att väljarna är trötta på skönmålningar kan det bli kapplöpning partierna emellan om att bli det parti som under 80-talet får människornas förtroende.