Ledare; Såningstid


1994


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

LEDARE
SÅNINGSTID
V
alutfallet 1994 var på en och
samrna gång forutsägbart
och överraskande. Förutsägbart, därfor att resultatet
blev regeringen Carlssons återkomst med
en regeringsförklaring och ett ministergalleri lika välbekant som en reprisspäckad TV-kväll i juli. Överraskande
därfor att väljarrörelserna var stora och
mångfacetterade.
Det ”normala” svenska valet finns inte
längre. I åratal var det sanning att
väljarrörelserna kunde vara stora inom
blocken, exempelvis mellan folkpartiet
och moderaterna eller vänstern och socialdemokraterna, medan endast en liten
ande) Jli;~ procent av valmanskåren
rörde sig enligt något annat mönster och
därmed avgjorde själva regeringsfrågan.
Till följd av den minskade klassröstningen, minskad antipati såväl till hö-
ger som vänster och vänster-högerbegreppets minskade kraft i valmanskåren, är det ”normala” svenska valet numera ett val där det partibyts, röstsplittras
och taktikröstas på ett sätt som ger varje
partistrateg gråa hår.
Vad finns då att vänta av de kommande åren? En rapsodisk diagnos över
läget i partierna kan ge några ledtrådar.
Framgång värstafiende
I vänstern och miljöpartiet är glädjen stor
över att partier som rimligen borde vara
överförda till de museala samlingarna
gjort comeback. Åtminstone i miljö-
partiets fall är EV-motståndet en starkt
bidragande faktor till framgången. Både
vänstern och miljöpartiet deklarerade redan före valet sitt oförbehållsamrna stöd
till socialdemokraterna. Detta har också
varit fallet i det stora antal kommuner där
socialdemokraterna tagit makten med
stöd från (v) och (mp). Häri ligger också
hotet mot partierna. EU-fclgan kommer,
alldeles oavsett resultat, förlora sin lyskraft efter folkomröstningen. Och stödpartier utan inflytande lever alltid fuligt.
290 SvENsK TJDSKRJFT
Är man emot regeringen är man också
emot deras medhjälpare och är man for är
väl orginalet bättre än stödpatrullema.
I socialdemokraternas fall är deras
framgång deras största fiende. Den som
vinner ett val frestas alltid att tro att framgången är ett utslag av en bestående forändring av väljarsympatier. Men i det
moderna Sverige finns inga bestående
trender. Årets valresultat gör det varken
mer eller mindre troligt att socialdemokraterna tar 29 eller 49 procent i nästa
val. I år var det dessutom påtagligt att socialdemokraterna vann på motpartens
bristande lyskraft snarare än sin egen.
Fördröjdförnyelse
Däremot riskerar goda val än mer fördröja den politiska modernisering socialdemokraterna så fortvivlat väl behöver.
Ifrågasättandet och förnyelsen som startade efter katastrofvalet 1991 ebbade ut
med stigande opinionssiffror. Tony Blairs
Labour eller Rudolf Scharpings SPD har
kommit långt i arbetet på att slänga bort
socialistisk dogmatik, tron på den stora
staten och betongmentalitet och söka
skapa ett modernt pragmatiskt parti ur
spillrorna av den gamla socialdemokratin.
I jämförelse med dessa framstår den
svenska socialdemokratin som rostig och
gammal.
I borgerligeten är bilden splittrad.
Med rätta kan alla de borgerliga partierna
slå sig for bröstet for det som åstadkommits. Spelreglerna for småföretag, valfrihetsreformerna i skolan, vården och
etern. Familjepolitiken och avtalet med
EU. Det är reformer som hade imponerat när de än gjorts och som naturligtvis
framstår som ännu större prestationer när
det gjordes under ett akut krisläge for
ekonomin.
Samtidigt är det dock svårt att bortse
från intrycket att regeringen självdog under våren 1994. Den sista kompletteringspropositionen visade inte de muskler landet ropade efter och de socialdemokratiska attackerna mot att regeringen
redan hade avgått fick klangbotten.
Flera av regeringspartierna är också
skadade och sårade. Kds klarade sig kvar i
riksdagen med blotta förskräckelsen och
ett okänt antal moderata taktikröster.
Centern har en stark och trygg bas, men
två decenniers kontinuerlig tillbakagång
sätter sina spår. Folkpartiet är ett parti
utan stark bas att forlita sig på och är i
skrivandets stund ett parti som söker såväl
sin ledning som sin uppgift.
Enorm uppgift väntar
Kvar är moderaterna, som skrev historia
genom att notera en framgång i valet som
regeringsparti, vilket är en unik prestation. Samtidigt står det klart att moderatema förlorat väljare till de flesta partier
och vore det inte for Ny Demokratis
kollaps så hade valet inneburit en tillbakagång även for moderaterna.
För moderatema är dock inte den
stora utmaningen att analysera valet utan
att ta sig an den enorma uppgift som väntar. Skall Sverige om fyra år ha ett kvalificerat alternativ till en socialdemokratisk
regering, stödd på diverse kravpartier, är
SVENSK TIDSKJliFT 291
det just nu bara moderatema som kan
åstadkomma detta.
Det står helt klart att den uppgiften
kan inte klaras genom att moderaterna, i
likhet med vad socialdemokraterna tycks
säga sig, återgår till 1988 och ”business as
usual”. Moderatemas framgångar under
1980-talet fram till årets val, var resultatet
av en ambitiös förnyelse och livaktig ideutveckling. I dag har många av de ideema forbrukats och förverkligats. Det är
märkligt att tänka sig att for tio år sedan
utkämpade moderatema bataljer mot i
stort sett alla partier med krav som avskaffat TV-monopol, rätt att starta privata
daghem och skolor, sänkta marginalskatter och gynsamma spelregler for små-
företag. I dag är alla dessa krav självklara.
Ny såningstid
Skall moderatema kunna bli det breda,
folkliga borgerliga parti som ger socialdemokraterna en match om fyra år och som
regeringsrepresentant kan möta väljarna
om åtta, krävs en ny sånings- och
f6rnyelsetid. Det handlar om den politiska ideutvecklingen, där goda trådar
finns att nysta i – inte minst inom områ-
det civilt samhälle. Och det handlar om
stil och form där moderatema har skäl till
en öppen och självkritisk debatt.
Högerns framgångar under 70- och
80-talet präglades av en nyfikenhet och
öppenhet inför debatt och skilda synsätt
som stod i bjärt kontrast till vänsterns
klyschor. Pressen av regeringsansvar har
gjort att denna högervågens adelsmärke
under senare år alltfor ofta fatt stå tillbaks
for alltfor stora krav på konformitet i
åsikter och stil. Likaså har högerns berättigade kritik och misstro mot politisk
makt och styrning understundom övergått till forakt mot politik och politisk
maktutövning. Politik är inte att driva
firma. Det kräver en ödmjukhet, öppenhet och pragmatism som inte minst
denna tidskrift framhöll som ädla politikeregenskaper redan for ett halvsekel
sedan.
Moderatemas uppdrag under de kommande fyra åren är svårt, stort och viktigt. Uppdragets början är dock enkel: en
öppen hand, en varm plats och ett högt
tak for alla dem som inte tror att Sverige
skall styras av rödgrön röra och som vill
vara med i det konstruktiva samtalet.
292 SVEN SK TI OS KRI FT