LEDARE SÅNINGSTID V alutfallet 1994 var på en och samrna gång forutsägbart och överraskande. Förutsägbart, därfor att resultatet blev regeringen Carlssons återkomst med en regeringsförklaring och ett ministergalleri lika välbekant som en reprisspäckad TV-kväll i juli. Överraskande därfor att väljarrörelserna var stora och mångfacetterade. Det "normala" svenska valet finns inte längre. I åratal var det sanning att väljarrörelserna kunde vara stora inom blocken, exempelvis mellan folkpartiet och moderaterna eller vänstern och socialdemokraterna, medan endast en liten ande) Jli;~ procent av valmanskåren rörde sig enligt något annat mönster och därmed avgjorde själva regeringsfrågan. Till följd av den minskade klassröstningen, minskad antipati såväl till hö- ger som vänster och vänster-högerbegreppets minskade kraft i valmanskåren, är det "normala" svenska valet numera ett val där det partibyts, röstsplittras och taktikröstas på ett sätt som ger varje partistrateg gråa hår. Vad finns då att vänta av de kommande åren? En rapsodisk diagnos över läget i partierna kan ge några ledtrådar. Framgång värstafiende I vänstern och miljöpartiet är glädjen stor över att partier som rimligen borde vara överförda till de museala samlingarna gjort comeback. Åtminstone i miljö- partiets fall är EV-motståndet en starkt bidragande faktor till framgången. Både vänstern och miljöpartiet deklarerade redan före valet sitt oförbehållsamrna stöd till socialdemokraterna. Detta har också varit fallet i det stora antal kommuner där socialdemokraterna tagit makten med stöd från (v) och (mp). Häri ligger också hotet mot partierna. EU-fclgan kommer, alldeles oavsett resultat, förlora sin lyskraft efter folkomröstningen. Och stödpartier utan inflytande lever alltid fuligt. 290 SvENsK TJDSKRJFT Är man emot regeringen är man också emot deras medhjälpare och är man for är väl orginalet bättre än stödpatrullema. I socialdemokraternas fall är deras framgång deras största fiende. Den som vinner ett val frestas alltid att tro att framgången är ett utslag av en bestående forändring av väljarsympatier. Men i det moderna Sverige finns inga bestående trender. Årets valresultat gör det varken mer eller mindre troligt att socialdemokraterna tar 29 eller 49 procent i nästa val. I år var det dessutom påtagligt att socialdemokraterna vann på motpartens bristande lyskraft snarare än sin egen. Fördröjdförnyelse Däremot riskerar goda val än mer fördröja den politiska modernisering socialdemokraterna så fortvivlat väl behöver. Ifrågasättandet och förnyelsen som startade efter katastrofvalet 1991 ebbade ut med stigande opinionssiffror. Tony Blairs Labour eller Rudolf Scharpings SPD har kommit långt i arbetet på att slänga bort socialistisk dogmatik, tron på den stora staten och betongmentalitet och söka skapa ett modernt pragmatiskt parti ur spillrorna av den gamla socialdemokratin. I jämförelse med dessa framstår den svenska socialdemokratin som rostig och gammal. I borgerligeten är bilden splittrad. Med rätta kan alla de borgerliga partierna slå sig for bröstet for det som åstadkommits. Spelreglerna for småföretag, valfrihetsreformerna i skolan, vården och etern. Familjepolitiken och avtalet med EU. Det är reformer som hade imponerat när de än gjorts och som naturligtvis framstår som ännu större prestationer när det gjordes under ett akut krisläge for ekonomin. Samtidigt är det dock svårt att bortse från intrycket att regeringen självdog under våren 1994. Den sista kompletteringspropositionen visade inte de muskler landet ropade efter och de socialdemokratiska attackerna mot att regeringen redan hade avgått fick klangbotten. Flera av regeringspartierna är också skadade och sårade. Kds klarade sig kvar i riksdagen med blotta förskräckelsen och ett okänt antal moderata taktikröster. Centern har en stark och trygg bas, men två decenniers kontinuerlig tillbakagång sätter sina spår. Folkpartiet är ett parti utan stark bas att forlita sig på och är i skrivandets stund ett parti som söker såväl sin ledning som sin uppgift. Enorm uppgift väntar Kvar är moderaterna, som skrev historia genom att notera en framgång i valet som regeringsparti, vilket är en unik prestation. Samtidigt står det klart att moderatema förlorat väljare till de flesta partier och vore det inte for Ny Demokratis kollaps så hade valet inneburit en tillbakagång även for moderaterna. För moderatema är dock inte den stora utmaningen att analysera valet utan att ta sig an den enorma uppgift som väntar. Skall Sverige om fyra år ha ett kvalificerat alternativ till en socialdemokratisk regering, stödd på diverse kravpartier, är SVENSK TIDSKJliFT 291 det just nu bara moderatema som kan åstadkomma detta. Det står helt klart att den uppgiften kan inte klaras genom att moderaterna, i likhet med vad socialdemokraterna tycks säga sig, återgår till 1988 och "business as usual". Moderatemas framgångar under 1980-talet fram till årets val, var resultatet av en ambitiös förnyelse och livaktig ideutveckling. I dag har många av de ideema forbrukats och förverkligats. Det är märkligt att tänka sig att for tio år sedan utkämpade moderatema bataljer mot i stort sett alla partier med krav som avskaffat TV-monopol, rätt att starta privata daghem och skolor, sänkta marginalskatter och gynsamma spelregler for små- företag. I dag är alla dessa krav självklara. Ny såningstid Skall moderatema kunna bli det breda, folkliga borgerliga parti som ger socialdemokraterna en match om fyra år och som regeringsrepresentant kan möta väljarna om åtta, krävs en ny sånings- och f6rnyelsetid. Det handlar om den politiska ideutvecklingen, där goda trådar finns att nysta i - inte minst inom områ- det civilt samhälle. Och det handlar om stil och form där moderatema har skäl till en öppen och självkritisk debatt. Högerns framgångar under 70- och 80-talet präglades av en nyfikenhet och öppenhet inför debatt och skilda synsätt som stod i bjärt kontrast till vänsterns klyschor. Pressen av regeringsansvar har gjort att denna högervågens adelsmärke under senare år alltfor ofta fatt stå tillbaks for alltfor stora krav på konformitet i åsikter och stil. Likaså har högerns berättigade kritik och misstro mot politisk makt och styrning understundom övergått till forakt mot politik och politisk maktutövning. Politik är inte att driva firma. Det kräver en ödmjukhet, öppenhet och pragmatism som inte minst denna tidskrift framhöll som ädla politikeregenskaper redan for ett halvsekel sedan. Moderatemas uppdrag under de kommande fyra åren är svårt, stort och viktigt. Uppdragets början är dock enkel: en öppen hand, en varm plats och ett högt tak for alla dem som inte tror att Sverige skall styras av rödgrön röra och som vill vara med i det konstruktiva samtalet. 292 SVEN SK TI OS KRI FT