Print Friendly, PDF & Email

Lärdomar från det demokratiska fiaskot i Iowa

Av Örjan Hultåker | 7 February 2020



Primärvalen i USA är en lång resa med många anhalter innan delegaterna kan samlas på sina respektive partikonvent och utse partiernas presidentkandidater, som sedan möts i början av november.

I år koncentreras allt intresse till Demokraternas primärval eftersom den sittande presidenten står utan seriösa medtävlare hos Republikanerna.

Första veckan i februari var regisserad för att bli en framgång för Demokraterna. Det första primärvalet i Iowa hölls samtidigt som senaten röstade i riksrättsrättegången mot Donald Trump, vilket skulle överskugga hans Speech to the Union inför den samlade kongressen och alla TV-kameror.

Men det slutade i ett Demokratiskt fiasko.

Iowa är inte bara först ut av USA:s 50 delstater på primärvalsresan. Reglerna i Iowa avviker också från hur det går till i övriga delstater, av vilka de flesta röstar på vanligt sätt i en vallokal.

I Iowa liksom i några få andra delstater hålls så kallade Caucus, en sorts röstande stormöten. Iowa är indelat 1.678 distrikt. De som är registrerade demokrater är inbjudna till det caucus som hålls där de bor, och om de inte kan gå dit så finns det satellit-caucus såväl i som utanför delstaten, varav tre utanför USA.

De som har gått till en caucuslokal får välja bland de officiella demokratiska presidentkandidaterna i två steg.

I en först omgång delas lokalen in i sektorer, en för varje kandidat, och caucusdeltagarna röstar genom att gå till platsen för den kandidat som den röstande i första hand vill ha som presidentkandidat. Rösterna för varje kandidat räknas för att se om de uppfyller kravet på att vara viable som närmast kan översättas med att de skall ha överlevnadsförmåga i den fortsatta nomineringsprocessen.

För att en kandidat skall vara viable i ett distrikt krävs att de stöds av minst 15 procent i distriktet. Denna räkning görs separat i varje enskilt distrikt. En presidentkandidat som inte är viable i ett distrikt får inte tillgodoräkna sig några röster från det distriktet vid fördelningen av delegater till det Demokratiska partiets konvent som slutgiltigt utser det Demokratiska partiets presidentkandidat.

Efter den första räkningen av röster för respektive presidentkandidat inleds ett taktiserande när de röstande kan vilja säkerställa att deras röst räknas genom att gå över till en kandidat som har möjlighet att nå upp till 15 procent.

När 100 procent av rösterna hade räknats idag på morgonen den 7 februari hade Bernie Sanders vunnit den första rundan i omröstningen. På andra plats kom Pete Buttigieg följd av Elizabeth Warren, Joe Biden och Amy Klobuchar.

Jag avstår från att ange exakta röstprocent, på grund av oklarheter i röstsammanräkningen, men det är klart att vinnarna Bernie Sanders och Pete Buttigieg fick cirka 50 procent fler röster än den stora förloraren Joe Biden.

Enligt som det ser ut i vad som presenterats som sluträkningen av den andra omgångens röster har Pete Buttigieg vunnit knappt, med mindre än en tiondels procent före Bernie Sanders.  Relationerna mellan övriga ledande kandidater är i stort oförändrad jämfört med den fösta omröstningen.

Primärvalet i Iowa hölls i måndags, den 3 februari, men först idag den 7 på morgonen svensk tid kom det första sammanräknade resultatet. Efter flera omräkningar och kontrollgranskningar finns det fortfarande tvivel om att det har räknats rätt.

Det är Demokraternas partiavdelningar i de olika delstaterna som arrangerar och räknar rösterna i primärvalen och enligt reglerna är det bara kandidaterna själva som har rätt att begära omräkning om de tvivlar på valresultatet.

Den här veckan hände det unika att Demokraternas nationella ledning flaggade för ytterligare omräkningar just innan slutresultatet presenterades, vilket blev ifrågasatt. Vi vet fortfarande inte om någon av kandidaterna kommer att begära omräkning. Allt är i limbo.

Den andra omröstningen bestämmer hur Iowas delegater skall fördelas, men det har ytterst liten betydelse eftersom Iowa bara har cirka 1 procent av delegaterna vid Demokraternas konvent som utser presidentkandidat.

Den första omröstningen är av störst intresse eftersom den visar hur de olika kandidaterna går hem hos väljarna. Det ger bland annat en fingervisning inför nästa veckas primärval i New Hampshire.

Hittills under primärvalskampanjen har kandidaterna kunnat delas in i två grupper. I den radikala ingår Bernie Sanders och Elizabeth Warren. I den mindre radikala ingår tre andra toppkandidater: Pete Buttigieg, Joe Biden och  Amy Klobuchar.

Den andra omröstningen i Iowa är intressant därför att den visar hurvida även väljarna kan delas i samma grupperingar. Om en kandidat inte når upp till 15 procent, vart går då den kandidatens sympatisörer?

Under caucus-kvällen tittade jag på TV-sändningar från något tiotal vallokaler och kunde då notera att Elizabeth Warrens sympatisörer delades upp så att några gick över till Bernie Sanders och några till andra mindre radikala kandidater. Det finns således inte någon total radikal/icke radikal indelning av väljarna i Iowa, vilket bland annat kan förklaras av att det finns en feministisk och inte bara radikal attraktion hos Elizabeth Warren.

En annan intressant observation är att Pete Buttigieg är andrahandsvalet för många av Joe Bidens sympatisörer. I de lokaler där Joe Biden föll under 15 procent gick hans sympatisörer över till honom.

Många demokrater har efter fiaskot upprepat sin kritik av att lilla Iowa med i en huvudsak vit befolkning får komma först ut och påverka den fortsatta primärvalsprocessen. Men att starta primärvalsresan med små delstater har också fördelar. Genom att det är små delstater har tidigare okända kandidater en möjlighet att delta utan att ha enorma ekonomiska resurser. Om primärvalen skulle starta med val samtidigt i flera stora delstater skulle sådana kandidater som Pete Buttigieg troligen aldrig få en chans.

Fiaskot i Iowa har främst drabbat just Pete Buttigieg. Han fick aldrig chansen att glänsa på valdagen. Om det som normalt hade funnits ett valresultat skulle han på valdagen fått stå i strålkastarljuset som den stora vinnaren och även som överraskningen. Det hade gett vad som i USA kallas för Bandwagon-effect.

Väljare skulle ha skyndat till honom från andra icke radikala kandidater för att få känslan av att tidigt tillhöra de segrande. I synnerhet i ett val där den viktigast frågan för demokrater är att besegra president Donald Trump.

En snabb och överraskande segrare hade också lockat bidragsgivare som skulle kunna finansiera Pete Buttigiegs fortsatta primärvalskampanj. Han lyckades attrahera många bidragsgivare i slutet av 2019 och början av 2020 men det krävs mycket pengar för att finansiera TV-annonser och valarbetare på supertisdagen i mars, då 14 delstater röstar samtidigt.

Inför primärvalet i Iowa stämde opinionsmätningarnas Poll of Polls i huvudsak bortsett från Pete Buttigiegs succé och Joe Bidens genomklappning. De trender som etablerats månaderna före förlängdes på valdagen och alla toppkandidaterna utom Joe Biden lyckades överträffa opinionsmätningarna när de svaga kandidaterna föll bort.

Joe Biden har i de flesta nationella opinionsmätningar redovisats som den ledande kandidaten. Det har dock även tidigare funnits svagheter

Redan i oktober fanns det tecken på att Joe Biden var betydligt mer sårbar än vad opinionsmätningarna visat. Det framgick bland annat av min artikel i Svensk Tidskrift ”Har Joe Biden redan förlorat?

Innan primärvalen startade var Joe Biden den mest kände demokratiske kandidaten med sin långa politiska bakgrund som bland annat vicepresident åt Barack Obama. Mot den bakgrunden var det inte överraskande att han vann i opinionsundersökningar bland potentiella väljare som inte visste särskilt mycket om övriga kandidater.

Efter en TV-debatt mellan demokratiska presidentkandidater som hölls i juni nådde en av kandidaterna, senator Kamala Harris, 15 procent sedan hon bland annat hade kritiserat Joe Biden. Hon har sedan avbrutit sin kandidatur, bland annat på grund av bristande ekonomiska kampanjmedel.

Iowas primärval låg vid en tidpunkt som kunde förväntas gynna Joe Biden. Det demokratiska etablissemanget hade valt att påverka tidsplanen för riksrätten mot Donald Trump så att den sammanföll med valspurten inför primärvalet i Iowa.

Det ledde till att tre av de ledande kandidaterna blev fastlåsta i Washington med närvaroplikt i senaten. De kunde inte vara i Iowa för sin valkampanj. Det gav fördelar till Joe Biden och Pete Buttgieg som inte är senatorer.

De valresultat som hittills har kommit in indikerar dock att timingen inte var till Joe Bidens fördel.

Under riksrättsrätten blev Trump hårt kritiserad för att ha bett Ukraina att undersöka korruptionsanklagelser mot Joe Biden. Men riksrättsrätten redovisade också att Joe Bidens son Hunter suttit i styrelsen för det ukrainska gasföretaget Burisma som ägs av en korrupt ukrainsk oligark.

Det innebär inte att Joe Biden är korrupt, men kopplingen till Burisma framstår som olämplig och kan inte ha varit till hans fördel i Iowas primärval. En nedåtriktad trend förlängdes och gynnade en ny fräsch kandidat utan belastning av att tillhöra Demokraternas etablissemang.

Joe Biden har också svårigheter bland donatorerna som skall finansiera hans kampanj. Han får inte som till exempel Bernie Sanders sina bidrag från många små donatorer utan främst från stora givare. Eftersom det finns ett tak för hur mycket pengar en kandidat får ta emot från en eskild givare så har Joe Bidens donatorer i många fall redan nått sitt tak.

Insamlingsstatistik från sista kvartalet i fjol visar också att Joe Biden lyckats sämre än sina ledande medtävlare när det gäller att samla in kampanjbidrag.

Slutsatsen från Iowa är att Joe Biden kan närma sig slutet av sin kampanj. Många analytiker tror att han kommer tillbaka starkt i South Carolina som är det fjärde primärvalet. Där anses han ha starkt stöd av den stora andelen icke vita väljare. En analys visar dock att hans ledning även där minskar i några av opinionsmätningarna.

Det finns en dark horse i demokraternas primärval som kan bidra till slutet för Joe Biden. Miljardären Michael Bloomberg, tidigare borgmästare i New York, ställde inte upp i Iowa och gör det inte heller i de efterföljande tre primärvalen. Han ställer upp först på supertisdagen. Han redovisas därför inte i sammanräkningarna i Iowa.

Men Michael Bloomberg har redan satsat stora summor av sin privata förmögenhet på TV-reklam och på att bygga en stark fältorganisation.

Trots att Michael Bloomberg inte är med i de första primärvalen ligger han på fjärde plats i många nationellt rikstäckande väljarbarometrar med över 10 procent av sympatisörerna.

Om Michael Bloomberg kan lyckas bli presidentkandidat är fortfarande oklart, men han kommer att bli ett allvarligt hot mot Joe Biden.

Frågan är om Pete Buttigieg kan fortsätta sin framgångssaga som den vinnande borgmästaren från den lilla staden South Bend i Indiana. South Bend är en liten stad med cirka 100 tusen invånare och Pete Buttigieg saknar erfarenhet av nationell politik.

Frågan är bland annat om han lyckas samla in tillräckligt med pengar för att lyckas på supertisdagen. För närvarande har han endast cirka 7 procent i de nationella opinionsmätningarna och ligger femma efter Michael Bloomberg.

För att lyckas måste han få mycket TV-exponering de närmaste dagarna. Han måste lyckas bra i New Hampshire på tisdag den 11 februari. För närvarande ligger han i en uppåtriktad trend i New Hampshire och drar nytta av Joe Bidens starkt nedåtriktade trend.

Men det är i dagsläget inte Pete Buttigieg som leder inför New Hampshires primärval. Det gör Bernie Sanders med nästan fem procentenheter.

Men tänk om Pete Buttigieg skulle gå om Bernie Sanders och vinna, då ….

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare för SKOP-analys

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

FMRS online

Osäkerhetens tid – Årsbok 2019