Kurt Wickman; Ett europeiskt perspektiv på arbetslösheten
1994
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
ETT EUROPEISKT PERSPEKTIV
o ••
PA ARBETSLOSHETEN
KURT WICKMAN
I Europa har cirka 1Omiljoner nya jobb skapats sedan70-talets början. I USA skapades under
samma tid 30 miljoner nya jobb. Den stora skillnaden borde leda till eftertanke, inte minst när
det gäller fackföreningarnas förkärlek för att skydda de som har ett jobb på bekostnad av de
arbetslösa.
A
rbetslösheten i Europa var i
mitten av 1970-talet 2.5
procent. I realiteten d.dde
överfull sysselsättning. Ett
decennium senare hade arbetslösheten
stigit upp mot 10 procent. Vi fick bevittna ett märkvärdigt fenomen: trots sju
års stigande tillväxt under 1980-talet,
unikt i konjunkturhistorien, fortsatte arbetslösheten i Europa att stiga: från drygt
8 procent år 1982 till 11 procent år 1991.
Vi obse~erade hög ekonomisk tillväxt
och hög arbetslöshet samtidigt.
Högre arbetslöshetstal
Vid konjunkturnedgången fd.n 1990 steg
arbetslösheten i Europa och är i dag över
12 procent. Vad som inträffat är också att
Sverige anslutit sig till det allmänna europeiska mönstret under 1990-talet, möjliFil. dr. KURT WICKMAN ärfoifattare.
gen på väg mot ännu högre arbetslöshetstal.
Immun arbetslöshet
Politiker och ekonomer har känt sig
vilsna infcir det oväntade i utveckligen.
En slutsats som förefaller vara säker är att
den nuvarande tillväxten av arbetslöshet
knappast rör sig om ett ”naturligt” fenomen i en vanlig konjunkturnedgång.
Den gamla arsenalen av ekonomisk-politiska medel kan inte mer användas. Det
keynesianska standardreceptet att öka offentliga utgifter fcir att hålla ned arbetslösheten kan väl knappast ha fatt en mer
grundlig prövning än under 1990-talet.
Under de senaste två åren har i Sverige
budgetunderskotten varit större än 200
miljarder om året. Helt parallella erfarenheter finns i andra europeiska länder.
Men arbetslösheten har visat sig märkvärdigt immun mot alla sådana mediciner.
SVENSK T!DSKRIFT 323
HöJd produktivitet och lägre
sysselsättning
Det faktum att traditionell ekonomisk
politik inte längre kan användas betyder
inte att det saknas säkra observationer
och slutsatser. Den sysselsättningslösa tillväxten har flera komplicerade orsaker.
Den forsta är att den europeiska tillväxten sedan mitten av 1970-talet har åstadkommits genom att höja produktiviteten, särskilt i den privata sektorn: en
bättre utbildad aktiv arbetskraft har styrts
mot att använda allt mer sofistikerade
maskiner.
Uppdrivna kostnader for arbetskraft i
Europa har motiverat foretagare att välja
sådana strategier for anställning. Med
fackliga lagar som gjort det så svårt att avskeda eller ens omplacera arbetskraft, blir
det nästan alltid fordelaktigt for ett foretag att vidareutbilda sin arbetsstyrka i stället for att nyanställa. Rationaliteten i strategin understryks också av att ingångslönerna for ny arbetskraft är höga.
Ökat kunnande
En sådan strategi åstadkommer nu verkligen tillväxt, men ger fi nya arbeten. Vi
fir ett sådant mönster som vi kunde se
under 1980-talet. Det genomsnittliga
kunnandet for den aktiva arbetsstyrkan
fortsatte att stiga så mycket att det uppkommit ett gap i efterfrågan mellan lågutbildade och välutbildade på arbetsmarknaden. Lönerna for välutbildade har
stigit kraftigt, men åstadkommer bara att
spärrarna blir högre for sämre utbildade
att ta sig in: centraliserade löneforhandlingar har möjliggjort for aggressiva fackfereningar att driva sådana krav på utjämning mellan grupperna att foretagen inte
blir särskilt intresserade av att byta politik
for anställning.
Den diskussion som fOrs i dagens
Sverige kring varfor fOretag hellre väljer
att ta ut övertid av sina anställda än att
anställa ny arbetskraft, kan forklaras mot
denna bakgrund. Det är inte heller troligt
att ens en långvarig högkonjunktur for
exportforetagen kommer att leda till särskilt mycket nyanställningar. I denna mening är den nuvarande krisen i arbetsmarknaden inte av traditionell typ. Det är
sannolikt att den svenska arbetslösheten
kan komma att permanent stanna på den
genomsnittligt höga europeiska nivån.
Det finns inga unika ”svenska” recept
som skulle forklara att sysselsättningen
varaktigt skulle bli högre i Sverige under
resten av 1990-talet.
Få nya arbeten i Europa
många i USA
I Europa skapades omkring 1O miljoner
nya arbeten från böljan av 1970-talet till
böljan av 1990-talet. Det är märkvärdigt
fi. Nya arbeten skapades också i stor utsträckning inom två problematiska områ-
den: den offentliga sektorn och de
mycket stora foretagen. Innan vi kommenterar detta, kan det vara lämpligt att
järnfora med USA under samma tid.
Mellan 1971 och 1990 tillkom mer än
30 miljoner nya arbeten i USA. En stor
del av dessa jobb kom i små eller nybildade foretag, med relativt låga kapital- 324 SvEN sK TI DSKII.I FT
och lönekostnader. Lägre lönekostnader
medförde att amerikanska arbetare med
lägre kunnande löpte lägre risk att bli arbetslösa än sina europeiska kollegor. Gapet i efterfrågan mellan hög- och lågutbildade blev helt enkelt inte lika stort
som i Europa. En mer gynnsam atmosfär
av regleringar och skatter- som en följd
av att fackföreningarna är svagare – bidrog säkert också till det bättre resultatet.
LÄgre produktivitet
Det svagare europeiska resultatet ska tolkas mot bakgrund av att de stora fåretagen betalar de högsta lönerna och dessutom har hög fackfåreningsanslutning.
Det drev upp den genomsnittliga inkomsten väsentligt. Den andra källan till nya
arbeten har dock en helt annan karaktärden offentliga sektorn, med avsevärt lägre
produktivitet.
I själva verket förefaller det som om
den europeiska ekonomiska tillväxten
särskilt mycket använts for att finansiera
en närmast explosionsartad tillväxt av den
offentliga sektorn. Den genomsnittliga
nivån får totala offentliga utgifter i de europeiska OECD-länderna (hela Västeuropa) steg från 28 procent av BNP år
1960 till omkring 44 procent år 1990. En
stor del av finansieringen har skett genom skatter på löneutbetalningar. Tyska,
franska eller svenska arbetsgivare betalade
som mest 4o-SO procent i sådan löneskatt, ibland kallad arbetsgivaravgift.
Fackföreningarnas nya strategi
Fackföreningarna gick under 1980-talet
– med accepterandet av hög arbetslöshet
– in i en ny strategi. Centraliserade lönefårhandlingar tenderade att driva upp lö-
nen får lågutbildade mycket högt och
samtidigt garantera en snabb ”löneglidning” – löneökningar utöver de centrala
avtalen – får de högproduktiva. Det
innebar att fårhandlingarna försvagade
sambandet mellan löneutbetalning och
produktivitet. Marknaden kom att reagera på ett rationellt vis – hög efterfrågan
på välutbildad arbetskraft och fallande efterfrågan på lågutbildade.
Det kanske i förstone kan verka förvå-
nande, att fackföreningarna bidragit till
att skapa arbetslöshet och dessutom fortsätter agera efter en strategi, som bidrar
till att permanenta arbetslösheten. Det
blir lättare att förstå, om vi istället väljer
att uppfatta fackföreningar som ombud
får dem som har arbete – ”insiders” –
och därfår primärt blir intresserade av att
skydda höga lönenivåer får dessa. Som en
följd blir det då rationellt att skärma av
konkurrens från arbetslösa- ”outsiders” i
vid mening. Höga ingångslöner och hög
arbetslöshetsersättning kan lösa uppgiften
att avskärma.
Drakonisk inkomstpolitik
Fackföreningarnas nya roll gör att tankarna på ett ”socialt kontrakt” knappast
kan uppfattas som möjliga. Det är osannolikt att man skulle vara intresserade av
att hålla tillbaka löneökningarna mot att
vissa generella offentliga utgifter skulle
behållas, så som nu föreslås i debatten. Finansiärer och mottagare av fårmånerna är
S v e N sK TIDsKRI FT 325
inte samma grupp. För att genomfora en
sådan finansiering av offentliga utgifter
skulle det krävas en relativt drakonisk
statlig inkomstpolitik. Ty annars skulle
arbetsmarknaden genom ”löneglidning”
garantera att löneökningarna kommer till
stånd i alla fåll. Men veterligt är inget politiskt parti berett att foreslå detta.
Ett inslag i fackforeningamas ointresse
for de arbetslösa kan också vara, att de
uppfattas som svåra att anställa, åtminstone utan att kvalificera sig for höglönearbete genom utbildning. Arbetsplatser
med stora inslag av lågkvalificerad arbetskraft har forskjutits bort från Europa under perioden. De arbetare som friställts
har då helt enkelt hamnat vid sidan av arbetskraften med kunskaper som snabbt
blivit foråldrade.
Det tyska exemplet
Det komplicerade i denna insider-outsider-strategi kan belysas med hjälp av ett
tyskt exempel från maj 1993. De västtyska fackforeningama uppmuntrade östtyska arbetare att strejka for kravet att lö-
nerna skulle höjas till 80 procent av den
västtyska nivån. Men eftersom produktiviteten bland de östtyska arbetarna är
vida lägre, blev därmed de östtyska arbetarna betydligt dyrare att anställa än de
västtyska. Den östtyska arbetslösheten
fortsatte att vara hög och den höga lönenivån avskärmade de västtyska fackforeningsmedlemmarna från östtysk konkurrens.
Det tyska exemplet ger ovanligt tydligt bilden av de två sektorerna av arbetsmarknaden, så som den delar upp sig
mellan högproduktiva och lågproduktiva
arbetare. Arbetslösheten är mycket hög i
östra Tyskland och relativt låg i västra
Tyskland. De västtyskt styrda fackfåreningama garanterade att de högproduktiva
västarbetarna gavs möjlighet att flytta sin
verksamhet till östra Tyskland, där de är
konkurrenskraftiga. Den högre östtyska
tillväxttakten har gjort detta alternativ
attraktivt. Samtidigt blockerades de östtyska arbetarna från att konkurrera med
de västtyska, sedan generalstrejken drivit
upp kostnaderna for dem alltfor högt.
Den accelererande östtyska ekonorrriska
tillväxten har därmed skapat ta nya arbeten får östtyska arbetare.
skattepolitik och ”låglönechock J1
För att ta en jämforelse kan den avsevärt
lägre löneskatten i USA jämforas. Där
ligger dessa skatter mellan 12-15 procent,
vilket också gäller Storbritannien. Vi har
här ett arv från Reagan-perioden i USA
och Thatcher-epoken i Storbritannien.
För USA:s del kan vi sedan ett år se den
starkaste återhämtningen i Västvärlden,
där tillväxter på årsbasis ligger mellan 3
och 4.5 procent. Och Storbritannien är
det forsta land i Västeuropa som inlett en
ekonomisk återhämtning, trots betydligt
sämre forutsättningar än till exempel
Frankrike.
För att forstå den snabbt ökande arbetslösheten bland de lågutbildade kan
det vara av betydelse att påminna sig, att
1980-talet definitivt sett fodelsen av ett
världskapitalistiskt system. Det är framfor
326 SvENsK TJOsKRIFT
allt de centrala finansmarknaderna som i
dag är sammankopplade på ett sätt som
det inte finns historiska föregångare till.
Kapitalet är blixtsnabbt rörligt över hela
jorden, och det reagerar på skillnader i
fårdelar och nackdelar mellan olika regioner sitt sökande efter bästa
investeringsmiljö.
Ny global rörlighet
Gynnsamma institutionella fårhållanden
och l;lga lönekostnader har placerat särskilt Ostasien som en särskilt intressant
region får europeiskt kapital under det
senaste decenniet. Det är särskilt europeisk industri som expanderar i Ostasien.
Lågproduktiva arbetare i Europa kan inte
konkurrera med ostasiatiska arbetare, vars
löner ligger på omkring 30 procent av
den europeiska lönenivån får samma arbeten. Den nya globala rörligheten hos
kapital gör att denna konkurrens blivit
permanent. I längden kan inte en svensk
arbetare betalas avsevärt mer än till exempel en arbetare i Malaysia. En världsvid utjämning av löner pågår. Om europeiska fackföreningar fortsätter att hävda
bastanta löneskillnader, åstadkommer
man bara ännu högre arbetslöshet.
Lågskatteregim
Europeiska länder som Sverige och Finland har svarat med att etablera en lågskatteregim. Det har attraherat utländska
investeringar, men sådana rörelser måste
alltid bli begränsade så länge aggressiva
fackföreningar kan antas påverka lagstiftningen i framtiden och den massiva
stadsskulden gör hög inflation i Sverige
till en definitiv möjlighet. Det är också
tveksamt hur mycket till exempel den
svenska kapitalimporten påverkar arbetslösheten. Importen verkar främst ske i så-
dana sektorer som ger sysselsättning
bland välutbildade arbetare, det vill säga
på områden där arbetslösheten redan är
liten.
Europa har via arbetsmarknaden helt
enkelt utsatts får en häftig relativprischock som yttrat sig i en permanent
hög arbetslöshet. Det är svårt att se hur
problemet ska kunna lösas utan mycket
djupgående fårändringar i den europeiska arbetsrätten. Förändringar i beskattning, regleringar och fackföreningarnas
rollligger i förlängningen. Det är svårt att
se något sådant uppvaknande i de europeiska regeringarnas politik eller allvarliga fårsök i EV-kommissionens omskrivna Vitbok över europeiska arbetsmarknader.
”Realräntechock”
En annan förbisedd faktor är att den
svenska ekonomin – i mindre grad de
europeiska – utsatts får en realräntechock, med början från maj 1991, då
kronan knöts till EU:s avräkningsvaluta
ECU:n. Höga räntor och låg inflation
har gjort att ett fundamentalt pris i ekonomin- priset på kapital- har höjts rejält
och i ett slag. Det flr utomordentligt
långtgående konsekvenser. Låt oss ge
några exempel.
Kapitalintensiv produktion konkurreras ut. Det tydligaste exemplet är fastigSVENSK TIDSKRIFT 327
—– . – … .. ~—
hets- och byggnadskrisen. Fastighetsforetagen har tappat börsvärde på 80-85
procent på några år. Byggvolymen har på
ett par år fallit med omkring 60 miljarder
kronor. Hushållen har dragit ned alla
investeringsplaner. Ett högt sparande
motiveras av att realräntechocken ökat
hushållens relativa skuldsättning och att
hushållen forväntar sig fortsatt höga realräntor. Det rationella är då att spara genom att betala tillbaka lån i en så hög takt
som möjligt och avstå från att ta upp nya.
flla grundadeförslag
Det leder till att inhemsk efterfrågan fallit
bort. Det slår särskilt mot svensk industri,
som har en hög koncentration på vitvaror, bilar och andra varaktiga konsumtionsvaror. Byggindustrin registrerar en
”all-time high” i arbetslösheten, nära 30
procent, med regionala variationer upp
mot 40 procent. Men orsakerna till den
fallande efterfrågan är sådana, att forslag
om att någon tänkt regeringen skulle
”öka efterfrågan” och på så sätt ”skapa
jobb” förefaller illa grundade. Om en så-
dan regering höjer skatten och köper fler
kylskåp och bilar till polisen, faller till exempel i andra änden mer privat efterfrå-
gan bort som en fciljd av den högre
skattesatsen.
I den svenska diskussionen – men den
finns också hos europeiska socialister –
har man observerat att hushållen i massiv
skala övergått från konsumtion till sparande under 1990-talet. Det är en av effekterna av realräntechocken. Det har
lett till att gamla strategier på nytt kommit fram hos flera partier som går ut på
att höja skatten på hushåll. Det antas helt
enkelt att hushållens sparande ger politiker upplysning om att det fins ett ”utrymme” fcir att omvandla spararrdet till
skatt. Sedan 50 år har detta varit ett återkommande argument fcir skattehungriga
politiker att expandera den offentliga
sektorn.
Högre rationalitet
Men bakom skattehöjande forslag finns
en hel rad invecklade överväganden, som
alla går tillbaka på någon grumlig foreställning om statens roll i en samhällsekonomi. Staten antas ha någon sorts högre
rationalitet än medborgama – staten kan
spendera hushållens sparande på något
mer effektivt eller ”rättvist” sätt än vad i
grunden ansvarslösa medborgare är beredda att göra. Det faktum att hushållen
drivs av helt rationella – och långsiktigamotiv fcir att klara hushållets eget ekonomiska åtagande hörs mer sällan i diskussionen. Det är heller inte vanligt i
statsrådspläderingar att påminna om att
hushållens strategi äventyras av en politik
som hela tiden vrider åt skatteskruven,
när medborgare anpassar sig genom att
öka sparandet.
Politikers hegelianska – alternativt
beströrnianska – statsuppfattning har
egentligen mycket lite som talar fcir sig.
Det är mer fruktbart att uppfatta offentliga tjänster som vilka andra tjänster som
helst som bjuds ut i en marknad. Staten
ska bäst järnforas med till exempel en
oljepanna, där konsumenten betalar ett
328 SVENSK TIDSKRIFT
bestämt pris för att fl ut tjänster som uppvärmning av bostad och varmvatten. När
det kommer bättre teknologier för uppvärmning ändrar sig konsumenten och
slutar utnyttja tjänster från oljepannan.
Därmed faller också hans betalningsansvar för de gamla tjänsterna bott.
Nya strategier behövs –
men kommer de fram?
Det nya mönstret i den europeiska arbetslösheten medför, att den som accepterar bara traditionella politiska metoder,
mest kan förvärra. Den som vill åstadkomma väsentliga förändringar flr gå till
roten -djupa ingrepp i arbetsrätten förefaller vara ett ofrånkomligt första steg.
Men samtidigt är arbetsmarknadspolitiken bevakad av samhällets allra starkaste
intressegrupper. Europeiska politiker –
för att inte tala om svenska – har länge
visat sig svaga gentemot dessa intressen.
Prognosen för att det ska gå den här
gången är kanske inte lysande.
SvENsK TmsKRIFT 329
o ••
PA ARBETSLOSHETEN
KURT WICKMAN
I Europa har cirka 1Omiljoner nya jobb skapats sedan70-talets början. I USA skapades under
samma tid 30 miljoner nya jobb. Den stora skillnaden borde leda till eftertanke, inte minst när
det gäller fackföreningarnas förkärlek för att skydda de som har ett jobb på bekostnad av de
arbetslösa.
A
rbetslösheten i Europa var i
mitten av 1970-talet 2.5
procent. I realiteten d.dde
överfull sysselsättning. Ett
decennium senare hade arbetslösheten
stigit upp mot 10 procent. Vi fick bevittna ett märkvärdigt fenomen: trots sju
års stigande tillväxt under 1980-talet,
unikt i konjunkturhistorien, fortsatte arbetslösheten i Europa att stiga: från drygt
8 procent år 1982 till 11 procent år 1991.
Vi obse~erade hög ekonomisk tillväxt
och hög arbetslöshet samtidigt.
Högre arbetslöshetstal
Vid konjunkturnedgången fd.n 1990 steg
arbetslösheten i Europa och är i dag över
12 procent. Vad som inträffat är också att
Sverige anslutit sig till det allmänna europeiska mönstret under 1990-talet, möjliFil. dr. KURT WICKMAN ärfoifattare.
gen på väg mot ännu högre arbetslöshetstal.
Immun arbetslöshet
Politiker och ekonomer har känt sig
vilsna infcir det oväntade i utveckligen.
En slutsats som förefaller vara säker är att
den nuvarande tillväxten av arbetslöshet
knappast rör sig om ett ”naturligt” fenomen i en vanlig konjunkturnedgång.
Den gamla arsenalen av ekonomisk-politiska medel kan inte mer användas. Det
keynesianska standardreceptet att öka offentliga utgifter fcir att hålla ned arbetslösheten kan väl knappast ha fatt en mer
grundlig prövning än under 1990-talet.
Under de senaste två åren har i Sverige
budgetunderskotten varit större än 200
miljarder om året. Helt parallella erfarenheter finns i andra europeiska länder.
Men arbetslösheten har visat sig märkvärdigt immun mot alla sådana mediciner.
SVENSK T!DSKRIFT 323
HöJd produktivitet och lägre
sysselsättning
Det faktum att traditionell ekonomisk
politik inte längre kan användas betyder
inte att det saknas säkra observationer
och slutsatser. Den sysselsättningslösa tillväxten har flera komplicerade orsaker.
Den forsta är att den europeiska tillväxten sedan mitten av 1970-talet har åstadkommits genom att höja produktiviteten, särskilt i den privata sektorn: en
bättre utbildad aktiv arbetskraft har styrts
mot att använda allt mer sofistikerade
maskiner.
Uppdrivna kostnader for arbetskraft i
Europa har motiverat foretagare att välja
sådana strategier for anställning. Med
fackliga lagar som gjort det så svårt att avskeda eller ens omplacera arbetskraft, blir
det nästan alltid fordelaktigt for ett foretag att vidareutbilda sin arbetsstyrka i stället for att nyanställa. Rationaliteten i strategin understryks också av att ingångslönerna for ny arbetskraft är höga.
Ökat kunnande
En sådan strategi åstadkommer nu verkligen tillväxt, men ger fi nya arbeten. Vi
fir ett sådant mönster som vi kunde se
under 1980-talet. Det genomsnittliga
kunnandet for den aktiva arbetsstyrkan
fortsatte att stiga så mycket att det uppkommit ett gap i efterfrågan mellan lågutbildade och välutbildade på arbetsmarknaden. Lönerna for välutbildade har
stigit kraftigt, men åstadkommer bara att
spärrarna blir högre for sämre utbildade
att ta sig in: centraliserade löneforhandlingar har möjliggjort for aggressiva fackfereningar att driva sådana krav på utjämning mellan grupperna att foretagen inte
blir särskilt intresserade av att byta politik
for anställning.
Den diskussion som fOrs i dagens
Sverige kring varfor fOretag hellre väljer
att ta ut övertid av sina anställda än att
anställa ny arbetskraft, kan forklaras mot
denna bakgrund. Det är inte heller troligt
att ens en långvarig högkonjunktur for
exportforetagen kommer att leda till särskilt mycket nyanställningar. I denna mening är den nuvarande krisen i arbetsmarknaden inte av traditionell typ. Det är
sannolikt att den svenska arbetslösheten
kan komma att permanent stanna på den
genomsnittligt höga europeiska nivån.
Det finns inga unika ”svenska” recept
som skulle forklara att sysselsättningen
varaktigt skulle bli högre i Sverige under
resten av 1990-talet.
Få nya arbeten i Europa
många i USA
I Europa skapades omkring 1O miljoner
nya arbeten från böljan av 1970-talet till
böljan av 1990-talet. Det är märkvärdigt
fi. Nya arbeten skapades också i stor utsträckning inom två problematiska områ-
den: den offentliga sektorn och de
mycket stora foretagen. Innan vi kommenterar detta, kan det vara lämpligt att
järnfora med USA under samma tid.
Mellan 1971 och 1990 tillkom mer än
30 miljoner nya arbeten i USA. En stor
del av dessa jobb kom i små eller nybildade foretag, med relativt låga kapital- 324 SvEN sK TI DSKII.I FT
och lönekostnader. Lägre lönekostnader
medförde att amerikanska arbetare med
lägre kunnande löpte lägre risk att bli arbetslösa än sina europeiska kollegor. Gapet i efterfrågan mellan hög- och lågutbildade blev helt enkelt inte lika stort
som i Europa. En mer gynnsam atmosfär
av regleringar och skatter- som en följd
av att fackföreningarna är svagare – bidrog säkert också till det bättre resultatet.
LÄgre produktivitet
Det svagare europeiska resultatet ska tolkas mot bakgrund av att de stora fåretagen betalar de högsta lönerna och dessutom har hög fackfåreningsanslutning.
Det drev upp den genomsnittliga inkomsten väsentligt. Den andra källan till nya
arbeten har dock en helt annan karaktärden offentliga sektorn, med avsevärt lägre
produktivitet.
I själva verket förefaller det som om
den europeiska ekonomiska tillväxten
särskilt mycket använts for att finansiera
en närmast explosionsartad tillväxt av den
offentliga sektorn. Den genomsnittliga
nivån får totala offentliga utgifter i de europeiska OECD-länderna (hela Västeuropa) steg från 28 procent av BNP år
1960 till omkring 44 procent år 1990. En
stor del av finansieringen har skett genom skatter på löneutbetalningar. Tyska,
franska eller svenska arbetsgivare betalade
som mest 4o-SO procent i sådan löneskatt, ibland kallad arbetsgivaravgift.
Fackföreningarnas nya strategi
Fackföreningarna gick under 1980-talet
– med accepterandet av hög arbetslöshet
– in i en ny strategi. Centraliserade lönefårhandlingar tenderade att driva upp lö-
nen får lågutbildade mycket högt och
samtidigt garantera en snabb ”löneglidning” – löneökningar utöver de centrala
avtalen – får de högproduktiva. Det
innebar att fårhandlingarna försvagade
sambandet mellan löneutbetalning och
produktivitet. Marknaden kom att reagera på ett rationellt vis – hög efterfrågan
på välutbildad arbetskraft och fallande efterfrågan på lågutbildade.
Det kanske i förstone kan verka förvå-
nande, att fackföreningarna bidragit till
att skapa arbetslöshet och dessutom fortsätter agera efter en strategi, som bidrar
till att permanenta arbetslösheten. Det
blir lättare att förstå, om vi istället väljer
att uppfatta fackföreningar som ombud
får dem som har arbete – ”insiders” –
och därfår primärt blir intresserade av att
skydda höga lönenivåer får dessa. Som en
följd blir det då rationellt att skärma av
konkurrens från arbetslösa- ”outsiders” i
vid mening. Höga ingångslöner och hög
arbetslöshetsersättning kan lösa uppgiften
att avskärma.
Drakonisk inkomstpolitik
Fackföreningarnas nya roll gör att tankarna på ett ”socialt kontrakt” knappast
kan uppfattas som möjliga. Det är osannolikt att man skulle vara intresserade av
att hålla tillbaka löneökningarna mot att
vissa generella offentliga utgifter skulle
behållas, så som nu föreslås i debatten. Finansiärer och mottagare av fårmånerna är
S v e N sK TIDsKRI FT 325
inte samma grupp. För att genomfora en
sådan finansiering av offentliga utgifter
skulle det krävas en relativt drakonisk
statlig inkomstpolitik. Ty annars skulle
arbetsmarknaden genom ”löneglidning”
garantera att löneökningarna kommer till
stånd i alla fåll. Men veterligt är inget politiskt parti berett att foreslå detta.
Ett inslag i fackforeningamas ointresse
for de arbetslösa kan också vara, att de
uppfattas som svåra att anställa, åtminstone utan att kvalificera sig for höglönearbete genom utbildning. Arbetsplatser
med stora inslag av lågkvalificerad arbetskraft har forskjutits bort från Europa under perioden. De arbetare som friställts
har då helt enkelt hamnat vid sidan av arbetskraften med kunskaper som snabbt
blivit foråldrade.
Det tyska exemplet
Det komplicerade i denna insider-outsider-strategi kan belysas med hjälp av ett
tyskt exempel från maj 1993. De västtyska fackforeningama uppmuntrade östtyska arbetare att strejka for kravet att lö-
nerna skulle höjas till 80 procent av den
västtyska nivån. Men eftersom produktiviteten bland de östtyska arbetarna är
vida lägre, blev därmed de östtyska arbetarna betydligt dyrare att anställa än de
västtyska. Den östtyska arbetslösheten
fortsatte att vara hög och den höga lönenivån avskärmade de västtyska fackforeningsmedlemmarna från östtysk konkurrens.
Det tyska exemplet ger ovanligt tydligt bilden av de två sektorerna av arbetsmarknaden, så som den delar upp sig
mellan högproduktiva och lågproduktiva
arbetare. Arbetslösheten är mycket hög i
östra Tyskland och relativt låg i västra
Tyskland. De västtyskt styrda fackfåreningama garanterade att de högproduktiva
västarbetarna gavs möjlighet att flytta sin
verksamhet till östra Tyskland, där de är
konkurrenskraftiga. Den högre östtyska
tillväxttakten har gjort detta alternativ
attraktivt. Samtidigt blockerades de östtyska arbetarna från att konkurrera med
de västtyska, sedan generalstrejken drivit
upp kostnaderna for dem alltfor högt.
Den accelererande östtyska ekonorrriska
tillväxten har därmed skapat ta nya arbeten får östtyska arbetare.
skattepolitik och ”låglönechock J1
För att ta en jämforelse kan den avsevärt
lägre löneskatten i USA jämforas. Där
ligger dessa skatter mellan 12-15 procent,
vilket också gäller Storbritannien. Vi har
här ett arv från Reagan-perioden i USA
och Thatcher-epoken i Storbritannien.
För USA:s del kan vi sedan ett år se den
starkaste återhämtningen i Västvärlden,
där tillväxter på årsbasis ligger mellan 3
och 4.5 procent. Och Storbritannien är
det forsta land i Västeuropa som inlett en
ekonomisk återhämtning, trots betydligt
sämre forutsättningar än till exempel
Frankrike.
För att forstå den snabbt ökande arbetslösheten bland de lågutbildade kan
det vara av betydelse att påminna sig, att
1980-talet definitivt sett fodelsen av ett
världskapitalistiskt system. Det är framfor
326 SvENsK TJOsKRIFT
allt de centrala finansmarknaderna som i
dag är sammankopplade på ett sätt som
det inte finns historiska föregångare till.
Kapitalet är blixtsnabbt rörligt över hela
jorden, och det reagerar på skillnader i
fårdelar och nackdelar mellan olika regioner sitt sökande efter bästa
investeringsmiljö.
Ny global rörlighet
Gynnsamma institutionella fårhållanden
och l;lga lönekostnader har placerat särskilt Ostasien som en särskilt intressant
region får europeiskt kapital under det
senaste decenniet. Det är särskilt europeisk industri som expanderar i Ostasien.
Lågproduktiva arbetare i Europa kan inte
konkurrera med ostasiatiska arbetare, vars
löner ligger på omkring 30 procent av
den europeiska lönenivån får samma arbeten. Den nya globala rörligheten hos
kapital gör att denna konkurrens blivit
permanent. I längden kan inte en svensk
arbetare betalas avsevärt mer än till exempel en arbetare i Malaysia. En världsvid utjämning av löner pågår. Om europeiska fackföreningar fortsätter att hävda
bastanta löneskillnader, åstadkommer
man bara ännu högre arbetslöshet.
Lågskatteregim
Europeiska länder som Sverige och Finland har svarat med att etablera en lågskatteregim. Det har attraherat utländska
investeringar, men sådana rörelser måste
alltid bli begränsade så länge aggressiva
fackföreningar kan antas påverka lagstiftningen i framtiden och den massiva
stadsskulden gör hög inflation i Sverige
till en definitiv möjlighet. Det är också
tveksamt hur mycket till exempel den
svenska kapitalimporten påverkar arbetslösheten. Importen verkar främst ske i så-
dana sektorer som ger sysselsättning
bland välutbildade arbetare, det vill säga
på områden där arbetslösheten redan är
liten.
Europa har via arbetsmarknaden helt
enkelt utsatts får en häftig relativprischock som yttrat sig i en permanent
hög arbetslöshet. Det är svårt att se hur
problemet ska kunna lösas utan mycket
djupgående fårändringar i den europeiska arbetsrätten. Förändringar i beskattning, regleringar och fackföreningarnas
rollligger i förlängningen. Det är svårt att
se något sådant uppvaknande i de europeiska regeringarnas politik eller allvarliga fårsök i EV-kommissionens omskrivna Vitbok över europeiska arbetsmarknader.
”Realräntechock”
En annan förbisedd faktor är att den
svenska ekonomin – i mindre grad de
europeiska – utsatts får en realräntechock, med början från maj 1991, då
kronan knöts till EU:s avräkningsvaluta
ECU:n. Höga räntor och låg inflation
har gjort att ett fundamentalt pris i ekonomin- priset på kapital- har höjts rejält
och i ett slag. Det flr utomordentligt
långtgående konsekvenser. Låt oss ge
några exempel.
Kapitalintensiv produktion konkurreras ut. Det tydligaste exemplet är fastigSVENSK TIDSKRIFT 327
—– . – … .. ~—
hets- och byggnadskrisen. Fastighetsforetagen har tappat börsvärde på 80-85
procent på några år. Byggvolymen har på
ett par år fallit med omkring 60 miljarder
kronor. Hushållen har dragit ned alla
investeringsplaner. Ett högt sparande
motiveras av att realräntechocken ökat
hushållens relativa skuldsättning och att
hushållen forväntar sig fortsatt höga realräntor. Det rationella är då att spara genom att betala tillbaka lån i en så hög takt
som möjligt och avstå från att ta upp nya.
flla grundadeförslag
Det leder till att inhemsk efterfrågan fallit
bort. Det slår särskilt mot svensk industri,
som har en hög koncentration på vitvaror, bilar och andra varaktiga konsumtionsvaror. Byggindustrin registrerar en
”all-time high” i arbetslösheten, nära 30
procent, med regionala variationer upp
mot 40 procent. Men orsakerna till den
fallande efterfrågan är sådana, att forslag
om att någon tänkt regeringen skulle
”öka efterfrågan” och på så sätt ”skapa
jobb” förefaller illa grundade. Om en så-
dan regering höjer skatten och köper fler
kylskåp och bilar till polisen, faller till exempel i andra änden mer privat efterfrå-
gan bort som en fciljd av den högre
skattesatsen.
I den svenska diskussionen – men den
finns också hos europeiska socialister –
har man observerat att hushållen i massiv
skala övergått från konsumtion till sparande under 1990-talet. Det är en av effekterna av realräntechocken. Det har
lett till att gamla strategier på nytt kommit fram hos flera partier som går ut på
att höja skatten på hushåll. Det antas helt
enkelt att hushållens sparande ger politiker upplysning om att det fins ett ”utrymme” fcir att omvandla spararrdet till
skatt. Sedan 50 år har detta varit ett återkommande argument fcir skattehungriga
politiker att expandera den offentliga
sektorn.
Högre rationalitet
Men bakom skattehöjande forslag finns
en hel rad invecklade överväganden, som
alla går tillbaka på någon grumlig foreställning om statens roll i en samhällsekonomi. Staten antas ha någon sorts högre
rationalitet än medborgama – staten kan
spendera hushållens sparande på något
mer effektivt eller ”rättvist” sätt än vad i
grunden ansvarslösa medborgare är beredda att göra. Det faktum att hushållen
drivs av helt rationella – och långsiktigamotiv fcir att klara hushållets eget ekonomiska åtagande hörs mer sällan i diskussionen. Det är heller inte vanligt i
statsrådspläderingar att påminna om att
hushållens strategi äventyras av en politik
som hela tiden vrider åt skatteskruven,
när medborgare anpassar sig genom att
öka sparandet.
Politikers hegelianska – alternativt
beströrnianska – statsuppfattning har
egentligen mycket lite som talar fcir sig.
Det är mer fruktbart att uppfatta offentliga tjänster som vilka andra tjänster som
helst som bjuds ut i en marknad. Staten
ska bäst järnforas med till exempel en
oljepanna, där konsumenten betalar ett
328 SVENSK TIDSKRIFT
bestämt pris för att fl ut tjänster som uppvärmning av bostad och varmvatten. När
det kommer bättre teknologier för uppvärmning ändrar sig konsumenten och
slutar utnyttja tjänster från oljepannan.
Därmed faller också hans betalningsansvar för de gamla tjänsterna bott.
Nya strategier behövs –
men kommer de fram?
Det nya mönstret i den europeiska arbetslösheten medför, att den som accepterar bara traditionella politiska metoder,
mest kan förvärra. Den som vill åstadkomma väsentliga förändringar flr gå till
roten -djupa ingrepp i arbetsrätten förefaller vara ett ofrånkomligt första steg.
Men samtidigt är arbetsmarknadspolitiken bevakad av samhällets allra starkaste
intressegrupper. Europeiska politiker –
för att inte tala om svenska – har länge
visat sig svaga gentemot dessa intressen.
Prognosen för att det ska gå den här
gången är kanske inte lysande.
SvENsK TmsKRIFT 329