Johanna Trapp: Sociala medier behöver normer mer än lagar

Sociala medier är ett fantastiskt exempel på spontan ordning – ett självreglerande system som växer fram människor emellan. Men beteenden på sociala medier ändras genom skolan, uppfostran och framväxten av sunda normer, snarare än genom lagar och förbud.

Internet, och i förlängningen sociala medier, har under de senaste 20 åren revolutionerat världen och i grunden förändrat hur människor lever. På det stora hela är det tydligt att den digitala revolutionen framför allt har förbättrat människors liv. Vi kan enklare ta del av information, vänner och inspiration än någonsin tidigare. I spåren av den digitala revolutionen lyfts dock sociala mediers skadliga sidor fram allt mer. Särskilt relevant är frågan om sociala medier kopplat till barn. De har inte samma konsekvenstänk som vuxna, men kan bli precis lika beroende av sociala medier. Stoppar skärmen dessutom från att koncentrera sig i skolan, leka med kompisar eller röra på sig leder det ofta till problem. Men att förbjuda sociala medier i sig är inte lösningen.

Det som är nytt behöver alltid en fas av att anpassa sig in i samhället. När ny mat, som socker eller ananas, först kom till Europa tog det också tid för kulturen att vänja sig. Var saker en varm- eller efterrätt? Just nu är vi mitt uppe i en sådan anpassningsperiod med tekniken. I den föränderligheten blir sociala medier en tacksam syndabock för det mesta. Det är boven bakom att inga barn föds, att unga är olyckliga, att människor inte läser och att ingenting är bra på teve längre. Vissa drar det till och med till att utvecklingen på marknadsekonomin i sig, men det är att missförstå systemets natur. Kapitalismen är i sig inte på väg någonstans. Det är blott en canvas varpå saker skapas – en infrastruktur och en möjliggörare. Sociala medier är också en möjliggörare för mänskligt skapande, precis som kapitalismen, men ägs och styrs till skillnad från den av ett par aktörer.

Techjättarna skapar verktygen, men det behövs människor i apparna för att de ska få sitt värde. Det är i sin tur de människor som skapar normer och ger värde till sakerna för att de ska spela roll. Kapitalismen är otrolig på att frambringa innovationer som sociala medier, men vi måste också kunna erkänna att det är vi människor som sätter värdet på plattformarna genom hur vi använder dem. Staten hade aldrig kunnat planera eller bygga dessa nätverk. Det är mänsklig kreativitet och efterfrågan som drivit fram dem.

Allting som skapas av människor och marknaden är dock inte av godo. När människor interagerar alltmer med sociala medier inser de även dess baksidor. Det gör att allt fler stater vill gå in och skydda människor från sociala mediers konsekvenser. Australien har länge varit det kända exemplet, där en 16-årsgräns stoppar tonåringar från att få ha egna sociala medier, men nu verkar det som att även Sverige kanske följer efter. Den 2 juni presenterade socialminister Jakob Forssmed (KD) ett liknande förslag, ett delbetänkande av en utredning som föreslår en åldersgräns på 15 år för sociala medier. Detta för att, enligt Forssmed, “Vi håller på att förlora en hel generation i oändligt scrollande”.

Visst är det så att sociala medier påverkar unga mycket, men att staten ska gå in med förbud skulle antagligen inte ge det resultat Forssmed hoppas på. Allting som har negativa effekter behöver och bör inte regleras genom lag. Bättre normer och beteenden på sociala medier kommer snarare av hur andra människor i samhället beter sig. Vill föräldrar att deras barn ska spendera mindre tid på sociala medier borde de göra samma sak.

Lagar skapar inte förändring i sig, det behöver finnas en samhällelig acceptans från början. Vår lagstiftning mot rattfylleri är ett bra exempel. Lagen fungerar till viss del på grund av konsekvenserna av att åka fast, men den efterlevs framför allt för att människor håller med om lagens innebörd – de vet att det är otroligt farligt att köra full, därför undviker man det. Samma moraliska kompass måste byggas kring vår digitala konsumtion. Förbud stoppar sällan tonåringar från att göra saker de verkligen vill. Vi behöver prata mer om vett och etikett på sociala medier om vi vill att barn ska hantera dem annorlunda. Den typen av förändring kommer från civilsamhället och familjen, inte från staten.

Johanna Trapp är förbundsordförande för Fria Moderata Studentförbundet