Johan Hjerqvist; Om skurkaktiga advokater


1982


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

skurkaktiga
advokater
Har ni lagt märke
advokaterna i vårt land blivit?
kesheder – om de har någon längre
kraftigt ifrågasatt. Bakom
mornas blanka mahognydörrar
man sig åt illegal skatterådgivning,
åt narkotikahajar och Gud vet
här kan det ju inte få fortsätta,
brukar heta.
Detta är i alla fall den bild som
oftare ges av advokatkåren i S
ternationella paralleller finns.
bör bli: tyder i verkligheten något
advokater blivit mindre hederliga?
som en följdfråga: finns det någon
skulle ha intresse av att framställa
katkåren om ett moraliskt råttbo?
Den första frågan kan såvittjag
besvaras nekande. Tvärtom
jämförelse med 30-talet eller
falla till fördel för 80-talets
Det finns ingenting i
dets, domstolarnas eller statliga
myndigheters rapportering som
att advokaterna skulle visa prov
dan klandervärd eller brottslig
het.
Men kan det då vara så, att
tema visserligen inte kunnat
Advokatsamfundet eller
om besticklighet eller
men ändå ”agerar i en anda” som
mot ”samhällsmoralen”? Att de,
att bryta mot Advokatsamfundets
regler, ändå arbetar oetiskt sett
gon ”högre” synpunkt?
Vi är då inne på den andra
kan inte besvaras utan att vi först
staterar huruvida någon sådan
bedömningsgrund finns, vilken
i konflikt med de rättsintressen
kåren kan sägas företräda.
”l
e
visst finns ett sådant, förment
’, intresse. Eller låt mig bli mer
Det intresset uppstår, om vi acatt politiska majoriteter, starka
och påtryckargrupper kan
den rättsliga normbildningen
klimat i vilket denna sker.
”starkt samhälle” har ambitioatt kunna styra utvecklingen på de
områden. Under efterkrigstiden
delvis som en följd av denna makten sammansmältning ägt rum
IP.IIrf•nm•.n staten, allehanda offentliga
och medborgarna. Trendmassmedia och opinionstyckare
snabbt det amorfa begreppet
”. Denna utveckling ligger
i alla fall lagom politiskt kortsikide socialistiska partiernas intresse.
klassiska motsättningen mellan
, medborgarna och domstosuddas på detta sätt ut. I stället
bilden av ”samhället”, som
vill känna oss inlemmade i, med
sina tentakler: riksdagen, Apotekssocialkontoret i Höör, General- ’ Karin Söder, kronofogdelldJghetl:n i Västerås, snickare Karlsoch pensionerade vårdbitrå-
i Vuollerim – alla är kuggar i
”samhälle”. På så sätt kan ekvahyfsas, ur politisk och/eller cyutgångspunkt: den som inte är med
samhälle, i dess krav (också bra
på nya regler, förbud och
igheter, är mot det! Den som
att ”samhället” tar itu med
motverkar ”samhällsintresset”
sig apriori i de ”samhällsfargrupp.
sfarliga” är inte bara vålds- , narkotikaförsäljare och gro- 167
va skattesmitare. Nej, ju fler områden
”samhället” vill övervaka, ju fler systemavvikare upptäcker man. Den som
fifflar med färdmätaren för att slippa betala fordonsskatt, bränner hemma, förmedlar den arbetskraft AMS inte kan få
fram eller illegalt adopterar barn från Filippinerna saboterar alla ”samhällets”
spelregler.
Inte kan det väl finnas någon konflikt
mellan att skydda ”samhället” mot dessa sabotörer genom att skärpa lagarna,
påverka domstolarna till en mer kategorisk bevistolkning och utmåla advokaterna som skumraskfigurer? Och sådana
måste de väl vara, advokaterna, som inte
drar sig för att motarbeta polisens, åklagarmyndigheternas och politikernas
idoga strävan att ta itu med den organiserade brottslighetens alla Mr X, Mr Narkotika, Undre Vär!dens Kung och vad
de nu heter …
Rikskriminalens nye chef är denna andas barn. De historiska landvinningar,
som gjordes inom senmedeltidens rättsskipning i England med dess krav att
domstolen måste överbevisa den anklagade om hans skuld, vill han kasta på
sophögen. En av västerlandets etiska
och juridiska pelare, som rests i hård
strid med feodalt envälde och politiskt
godtycke, skulle inte längre passa i ” vårt
moderna samhälle”. Nej, detta skulle
snarare fordra att misstänkta ekonomiska brottslingar, som inte själva kan bevisa att de fått sina pengar på laglig väg,
skulle anses skyldiga! ”Samhället” dvs
aktivister inom statsappararen, begär
också helt logiskt att få göra lagligt sanktionerade inbrott för att placera ut dolda
mikrofoner hos misstänkta brottslingar.
Att en fristående advokatkår inte pas- 168
sar detta ”samhälle” säger sig självt. En
principiellt grundad rättssyn ställs mot
en nyttojustis, anpassad till Socialstyrelsens och Rikspolisstyrelsens tjänstemän
och deras behov av att kunna styra och
ställa. Eftersom makthavarna trots allt
är så medvetna om sin begränsning, att
de inte tror sig kunna vinna en intellektuell och principiell debatt, föredrar de att
bakvägen misstänkliggöra advokaterna.
Cyniska eller lättlurade journalister och
politiker spelar med i ”samhällets” förmenta korståg.
Oberoende advokater, som följer lagen sådan den är skriven, inte som
”samhällets” avant-garde skulle vilja att
den såg ut, är impopulära i alla system
med mer eller mindre totalitära
ra minst populära är de i stater som
tyskland, Kina, Guatemala eller
Där blir de inspärrade eller mö,rda1dell•
I Sverige nöjer sig ”samhället”
länge med verbala dödspatruller.
angriper via kväll pressen, Dagen
och högröstade s k kriminologer.
ambitionen är klar. I ”vårt
samhälle” är det statligt auktori
och av Rättshjälpsverket anställda
kater (kanske ska titeln bli något
jämlikt, som ”rättsassistent”) som
der den åtalade inför domstolen.
Då kan äntligen ”samhället”
tryggt.