Print Friendly, PDF & Email

Försvar och reformer

Av Redaktionen | 31 december 1957


1957


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

FÖRSVAR OCH REFORMER
DET VORE alltför pretentiöst att vid
övertagandet av ansvaret för en publikation med Svensk Tidskrifts
traditioner försöka avge någon
mera vidlyftig programförklaring.
En sådan skulle för övrigt vara befogad endast om avsikten vore att
bryta med dessa traditioner – att
bygga dess redigering på nya principer.
Men detta är inte avsikten.
Svensk Tidskrift har i den politiska debatten företrätt den reformvänliga konservatism, vars paroll Harald Hjärne präglade med
orden: Försvar och reformer.
Denna paroll har fortfarande sin
fulla aktualitet. Den kommer som
hittills att prägla tidskriftens insatser.
Frågeställningarna kring försvars- och reformpolitiken har ju
efter hand förskjutits. Medan motsättningarna i försvarsfrågan hitintills kunnat mildras genom en
samling åtminstone kring de vä-
sentliga punkterna, bryter sig meningarna i de sociala och kulturella
reformfrågorna liksom kring de
ekonomiska möjligheterna och metoderna för reformverkets fullföljande. Men den ekonomiska politiken, främst skattepolitiken, har
under det senaste årtiondet blivit
den centrala politiska krigsskådeplatsen. Det är sant att de partipolitiska uppgörelserna i riksdagen
och under valrörelserna därigenom
blivit mera tekniskt invecklade och
svårbegripliga. Men en gynnsam effekt har denna debattens koncentration till de ekonomiska frågorna
dock haft; allmänhetens insikter i
dessa ting har påtagligt ökats. Här
har den demokratiska debatten
fyllt en uppfostrande funktion. En
argumentation i t. ex. skattefrå-
gorna av den typ, som socialdemokratien ännu i slutet av 40-talet
förde fram, är numera dömd att
misslyckas. Huruvida opmwnen
ännu är mogen att acceptera den
radikala omläggning av den ekonomiska politiken och främst skattepolitiken, som läget oundgängligen kräver, är dock ovisst.
Medaljens frånsida är att principdiskussionen kring de avgörande
sociala och kulturella reformfrå-
gorna trängts åt sidan. Härvidlag
är alla partier medansvariga. Så
mycket större skäl är det då att en
publikation med Svensk Tidskrifts
traditioner gör en ansträngning för
att bidraga till att återge meningsutbytet i dessa principfrågor dess
4:
forna betydelse. Detta måste emellertid medföra en viss förskjutning
ifråga om tidskriftens karaktär.
Det blir inte möjligt att i fullt
samma omfattning som tidigare bereda utrymme åt det kulturhistoriska material, som så länge givit
tidskriften dess särskilda prägel.
Det är vår förhoppning att denna
koncentration till frågor av betydelse för den aktuella samhällsdebatten skall vinna förståelse hos
Svensk Tidskrifts läsekrets. Vi hoppas också att denna läsekrets skall
kunna vidgas. Vi tycker rentav att
det finns skäl till en viss optimism
på denna punkt. Efter årets valrö-
relse har socialdemokratiens ledning försökt trösta sina besvikna
trogna med den vid dylika tillfällen
klassiska förklaringen att den borgerliga oppositionens framgångar
berott på en hämningslös demagogi
och att sådana framgångar inte kan
bli bestående. Var och en som haft
tillfälle att deltaga i valarbetet på
borgerlig sida vet hur felaktigt
detta är och hur grundlösa trösteorden kommer att visa sig.
Vad som hänt är att borgerlighetens stora latenta reserver kommit i rörelse, reserver, nämligen,
ifråga om personer med kunskaper
och förmåga till en personlig politisk insats. Under de senaste valrörelserna har man kunnat se hur
tiotusentals och åter tiotusentals
människor utfört ett hängivet arbete på borgerlig sida i de otaliga
små lokala sammanhang, där valen
till sist vinns eller förloras. Dessa
människors ansträngningar är den
säkra grund på vilken ett borgerligt regeringsalternativ kan byggas
och kommer att byggas. I deras
krets finns ett glädjande stort intresse för den politiska samhällsdebatten. Alldeles särskilt känner
de ett starkt behov av att få den
orientering och de sakliga informationer som krävs för genomtänkta
ståndpunktstaganden till de avgö-
rande problemen på utrikes- och
försvarspolitikens områden liksom
i de principiellt centrala reformfrå-
gorna. Här har Svensk Tidskrift en
stor uppgift att fylla – i samarbete
och under debatt med andra liknande publikationer på borgerlig
sida. Att uppgiften också innefattar en bevakning och samhällskritik i skarpaste motsatsställning till
den socialistiska åskådningens företrädare i vårt land säger sig självt.
Den fasta utgångspunkten för det
borgerliga alternativet är ju insikten att den enskilda äganderätten
representerar en överlägsen princip
för samhällets organisation- överlägsen, därför att den möjliggör en
maximal utveckling av vdra ekonomiska resurser och därmed ett fullföljande av det sociala och kulturella reformarbetet samtidigt som
dess maktfördelande funktion utgör en grundläggande garanti för
den personliga frihetens och rättssäkerhetens bestdnd.
I denna uppgift är Svensk Tidskrift icke bunden åt något håll och
dess redaktörer kommer icke att
känna sig bundna av partihänsyn.
Men ett partipolitiskt hänsyn kommer de att taga – de vill efter förmåga och med utgångspunkt i den
reformvänliga konservatism, som
de omfattar, arbeta för ett utjämnande av motsättningarna mellan
SOCIALA REFORMER
. . . Socialreformen måste ses frän
den rena sociala förpliktelsens synpunkt; det är kort och gott vår skyldighet att efter bästa förrnäga sörja för
ett sådant sakernas tillständ som gör
vårt land till det bästa möjliga hem
för värt folk, på samma sätt som det
är vår skyldighet att bevara detta
land åt svenska män och kvinnor.
. . . Det första målet för allt ekonomiskt-socialt arbete kan aldrig vara
annat än fattigdomens avskaffande,
och därom borde alltså personer av
alla åskådningar kunna enas.
… I verkligheten är produktionens
uppdrivande A och O i all diskussion
om fattigdomens avskaffande. Alla
våra ekonomiska problem äro därför,
från den ena och viktigaste sidan
sedda, endast moment i den stora frå-
gan om hur vårt folk skall få ett bättre
materiellt underlag för sin existens.
Man kan ej undgå att hoppas, att detta
något så när snart skall gå upp för socialreformens alla vänner, så att de ge
sitt stöd åt arbetet på en ekonomiskt
rätt ordnad produktion.
… Frågan om produktionens uppdrivande är emellertid ej enbart ett
kvantitets- och organisationsproblem.
Det är vidare i allra högsta grad ett
moraliskt problem. En av nationalekonomiens djärvaste ehuru mest odisciplinerade tänkare, Friedrich List, har
5
de borgerliga partier, som en gång
måste samlas kring ett regeringsprogram för bevarad frihet och
fortsatta framsteg.
Erik Anners Alf Åberg
sagt det nästan grundläggande ordet:
kraften att skapa rikedomar är viktigare än rikedomarna själva. Det är
därför denna kraft, som framför allt
måste bevaras, om fattigdomen skall
kunna avskaffas – känslan av det
personliga ansvaret, av att var och en
är »Sin lyckas smed».
. . . Men det må till sist sägas med allt
möjligt eftertryck, att alla medel, som
verkligen kunna visas leda till förbättring för samhället som helhet, ha anspråk på att komma till användning
utan alla andra hänsyn. Enskildas välförvärvade rättigheter måste samhället visserligen i stor utsträckning respektera, men ej för vissa enskilda personers utan för sin egen skull, dvs. för
att ej bringa rättssäkerheten i fara.
Även sådana rättigheter kunna dock
ofta utan stor risk modifieras genom
en förnuftig skattepolitik. Men därmed må förhålla sig hur som helst;
det är i varje fall givet, att intet kan
och intet får hindra samhället att
sörja för en bättre ordning i framtiden; ingen institution kan få existera
längre än samhällets väl kräver det.
Salus publica suprema lex, det allmänna bästa är högsta lag. Det är en
konservativ princip om någon.
Ur Eli Beckschers ledare »Sociala
reformer» i Svensk Tidskrift 1912.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism