Print Friendly, PDF & Email

Företagsledaren som ropade varg

Av Amanda Wollstad | 26 mars 2021



“Bara i fantasin” är inte så bara, i alla fall inte om du frågar klåfingriga politiker och ambitiösa jurister. Amanda Wollstad försvarar den fria tanken, och rätten att bejaka mörkret inom oss.

”Somnar inte valpen snart sätter jag ut henne i skogen.”

Klockan är en bra stund efter midnatt, den senaste timmen har vi varit ute tre gånger, druckit vatten två, letat efter favoritgosedjuret en bra stund och vaggat och vyssat jag vet inte hur mycket. Meddelandet skickas iväg till en nära anhörig i viss desperation – ett rop på sympati.

Jag skulle naturligtvis aldrig göra det. Aldrig tänka tanken på riktigt. Hon är redan en högt älskad familjemedlem, och jag gör vad jag kan för att hon ska bli en lugn och frisk vovve. Det förstår mottagaren. Säkert denna publikations högt ärade läsare också. Men jag får kanske hoppas att jag inte är avlyssnad.

Sagan om Karl Hedin och Vargen har otaliga vändningar. Till slut var det inte ens säkert att det någonsin funnits en varg. Och än så länge är det inte olagligt med våldsamma fantasier.

I alla fall i huvudsak.

Från tid till annan diskuteras det om handlingar som skulle vara olagliga om de inträffade i verkligheten borde vara likaledes olagliga om de beskrivs i fiktionen. På film, men också i tecknad och skriven form. Verk som – oavsett hur grova de är – garanterat inte skadar någon levande varelse, och borde vara en angelägenhet enbart för de som – frivilligt, får vi hoppas – tar del av dem.

Det är en problematisk diskussion. Skildringar av exempelvis en våldtäkt eller grovt fysiskt våld i syfte att upphetsa kan absolut väcka anstöt, men det är det mycket som kan. Många sexuella fantasier förblir fantasier. Och verkliga övergrepp var en realitet långt innan pornografin. Fördomarna från moralisterna är dessutom ofta direkt felaktiga. Tittar man på statistik från de stora leverantörerna av erotisk film på nätet är till exempel övergreppsfantasier och våldsamt sex populärt hos kvinnliga användare. Är det alltså de som ska skyddas från sin egen sexualitet?

Det blir inte lättare när man börjar fundera över gränsdragning. Vilka skildringar har till exempel till syfte att upphetsa? Eller i alla fall kittla? Är det en slump av så många av de omåttligt populära kriminalserierna kretsar kring sexuellt våld mot kvinnor? Att nakna, bleka kvinnolik visas i sin helhet? Är de hämndfantasier thrillers om ensamma män med stort våldkapital thrillers så ofta kretsar kring uppmaningar eller uppmuntran till våld?

Borde Rödluvan och Vargen förbjudas för sin vargfobiska handling och vällustiga skildring av stympning av de ädla djuren? Hur många gånger läste Karl Hedin den egentligen som liten?

De juridiska turerna lär fortgå – Hedin har kapital och ork att gå till motattack. Hur sagan slutar lär vi bli varse.

Men i fantasin måste vi kunna vara precis så omoraliska som en människa förmår vara.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

När postmodernismen kom till sverige/

fplus

Läs mer här

Samtida röster om konservatism