Erik Herbertson: Frihetens förkämpar träffades i Oslo

Den 1–3 juni deltog jag för fjärde gången i Oslo Freedom Forum, en konferens med människorättsaktivister och dissidenter från hela världen som hålls årligen i Oslo och anordnas av The Human Rights Foundation. Fokus ligger på auktoritära stater, hur man bekämpar dem och hjälper de som är oppositionella.

De första en och halv dagarna hölls den i Konserthuset, återstående tid i konferenscentret Transformator som även det ligger i centrala Oslo. Det är runt tusen från hela världen som deltar i publiken. Man har sedan några år även liknande mindre events i andra städer. Man kan läsa mina tidigare rapporter för Svensk Tidskrift här, här och här. För tretton år sedan intervjuade jag i New York HRF:s grundare och VD Thor Halvorssen för Svensk Tidskrift.

HRF har ingen specifik ideologi. Man verkar för liberal demokrati och stöder internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilken faller inom ramen för en klassiskt liberal rättighetssyn. De flesta i HRF:s ledning, som Halvorssen, är klassiska liberaler men man vill nå en bred skara som är center-höger och center-vänster och som är eniga i försvaret av den liberala demokratin.

Här följer ett urval av vad som fanns på programmet. Flera tal var inför hela publiken, sedan fanns det panelsamtal och workshops som man fick välja vilka man skulle gå på då de pågick samtidigt. Det finns som alltid även musikinslag. Halvorssen hade ett öppningsanförande och därefter höll precis som förra året Oslos borgmästare Anne Lindboe ett välkomsttal. Under konferensen hölls även tal av presidenten för HRF, Céline Assaf-Boustani, som leder organisationens kampanjer och program och ordföranden för HRF:s styrelse, Julia Navalnaja, änka till den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj, som dödades i fängelse.

Georgiens förra president Salomé Zurabisjvili talade om det tilltagandet förtrycket i landet och närmandet till Ryssland under de senaste premiärministrarna och hennes försök att motverka detta utifrån den begränsade makt presidenten har. I huvudstaden Tbilisi har protester pågått dagligen i över ett och ett halvt år.

Lobsang Sangay, tidigare premiärminister för den tibetanska regeringen i exil (han bor i USA), talade om vikten att inte bara avsätta auktoritära regimer utan även om att man måste bygga upp regeringar, parlament och domstolar i exil som kan bidra till ett maktskifte som leder till en liberal demokrati, så att inget nytt auktoritärt styre växer fram.

Claudia Ortiz, oppositionspolitiker i El Salvador, talade om det tilltagande förtrycket under president Nayib Bukele. Den krimtatariska aktivisten Lia Gazi berättade om de svåra förhållandena för krimtatarerna, både nu efter Putins invasion och tidigare i historien.

Den jordanske visselblåsaren Abdullah Ibhais talade via länk om korruptionen inom FIFA och sina uppgifter om missförhållandena för migrantarbetarna under kafala-systemet (trafficking) i Qatar inför fotbolls-VM 2022, med bland annat uteblivna löner. Han fängslades i Qatar och släpptes efter tre år. Han har sedan även haft problem med jordanska myndigheter. Han fråntogs nyligen sitt pass och kunde inte åka till Oslo.

I ett panelsamtal om Irans framtid var det fyra deltagare med många intressanta synpunkter. Samtalet leddes av amerikanskiranska juristen Gissou Nia från The Atlantic Council. Norskiranska Zohreh Abdollahkhani är ordförande för Human Rights in Sport. Svenskiranska psykoterapeuten Azadeh Afsahi, bosatt i USA, grundade och leder The Iran House, som hjälper offer för politiskt förtryck som har trauman efter fångenskap, exempelvis tortyr. Kanadensiskiranska Nazanin Afshin-Jam MacKay är medgrundare av Stop Child Executions och Iranian Justice Collective. IJC arbetar med att hjälpa till i byggandet av en bred iransk koalition med syftet att upprätta en sekulär demokrati i Iran. Hon är gift med Kanadas tidigare försvarsminister Peter MacKay. Norskkurdiska Zhino Babamiri är styrelseledamot i Hiwa Life som vill främja kurders och andra minoritetsgruppers rättigheter i Iran.

Afshin-Jam beskrev iraniernas situation: ”Föreställ er en fönsterruta där folket är bakom glaset och de skriker och det verkar som om världssamfundet inte hör dem.” Afshin-Jam menar att man inte kan förhandla med en regim som den iranska och de förhandlingar som görs tar inte upp mänskliga rättigheter, fångar och avrättningar. Det behövs sanktioner, bekämpande av regimens propaganda och desinformation och mer hjälp till oppositionen från Västs regeringar, anser hon. I likhet med Lobsang Sangay önskar hon se en exilregering eller ett pluralistiskt råd för framtida maktskifte.

Azadeh Afsahi framförde att Iran House kan vara en röst för offren. Hon sa att det är motsägelsefullt att kräva att det iranska folket ska göra uppror samtidigt som man förhandlar med regimen.

Jag hade förmånen att få prata lite med både Afshin-Jam och Afsahi under pausen.

Noor Pahlavi, dotter till Reza Pahlavi, som är son till den störtade shahen, höll ett tal. Reza Pahlavi har för många iranier blivit en samlande person inför ett maktskifte. Hans roll bland oppositionella iranier är dock omtvistad. Bland en del av kritikerna finns de som menar att han kan ha en roll, men att det är viktigt med en väldigt bred koalition. De framför även vikten att erkänna brutaliteten som shahens säkerhetstjänst SAVAK stod för.

Noor Pahlavi betonade att ”det inte är tronen vi eftertraktar utan demokrati”. Reza Pahlavi har sagt att om det blir en folkomröstning efter regimens fall och folket röstar för republik ska det bli det. Om det blir monarki, ska den vara konstitutionell.

Via länk talade den belarusiske oppositionsledaren Siarhej Tsichanouski, som nyligen släpptes efter fem år i fängelse. Hans fru Svjatlana Tsichanouskaja har lett oppositionen i exil.

World Liberty Congress, som lanserades 2022 i samarbete med HRF och OFF, är en allians av dissidenter och demokratiförespråkare som leds av Carine Kanimba, dotter till Paul Rusesabagina (Hotel Rwanda). Dessa båda har varit på OFF tidigare. Flera från denna organisation, inklusive Kanimba, samlades på scenen och pratade om sitt arbete.

Fredspristagaren María Corina Machado talade om Venezuela och hur hoppet om förändring har ökat. Hon hade inte behövt ge medaljen till Donald Trump, men hon har betytt väldigt mycket för oppositionen i Venezuela och hon har en nyckelroll för förändring där, liksom även för övriga Latinamerika.

I ett panelsamtal om Latinamerika deltog bland annat den venezuelanske liberale statsvetaren Pedro Urruchurtu som tillhör Machados parti Vente Venezuela och som var med förra året då han berättade om ambassaddramat i Caracas där han och några till efter en längre belägring lyckades fly från landet. Han menar att det har öppnats möjligheter till förändring även om stora utmaningar kvarstår.

Ett tema som återkommit under konferenserna är användandet av AI och Bitcoin i kampen mot diktaturer. Även i år var det en serie föredrag på temat. HRF har ett program sedan tidigare under namnet AI For Individual Rights.

I ett panelsamtal om journalisters rapportering om auktoritära regimer sa den ukrainska journalisten Oksana Romaniuk att 80 procent av krigskorrespondenterna i Ukraina är kvinnor på grund av att så många män är ute i kriget. Andra deltagare var från Georgien, Ungern och Iran.

Atlas Network samordnar ett nätverk av 500 tankesmedjor och organisationer, även Svensk Tidskrift, med syftet att främja individens frihet, marknadsekonomi och liberal demokrati. De är en av OFF:s supportrar och hade även i år ett panelsamtal. Det leddes av VD:n Brad Lips och handlade om hur man främjar liberala idéer i Iran, Libanon och Turkiet. Deltog gjorde Husain Maschinetchian, Kristelle Mardini och Medeni Sungur. Det var gripande att höra Maschinetchians återgivning av sitt eget deltagande i protesterna i Iran i januari då det beräknades att regimen dödade minst 30 000 på några dagar.

En annan supporter av OFF är det klassiskt liberala Institute for Humane Studies, som jag följt sedan länge. De var inte med på programmet, men jag hade förmånen att i pauserna få prata med två som är verksamma där, Landry Ayres och Aaron Ross Powell. Ayres är dessutom en av redaktörerna på den utmärkta klassiskt liberala publikationen The UnPopulist.

Vidare fick jag även åter träffa Lars Peder Nordbakken, ekonom på den norska liberala tankesmedjan Civita som är partner med OFF.

Varje år delar Oslo Freedom Forum ut The Václav Havel Prize for Creative Dissent (Havel var HRF:s förste ordförande). I år var skådespelaren Richard Gere utdelare. Han hade dessförinnan ett samtal med Thor Halvorssen om bland annat sitt långvariga engagemang för Tibets frihet. Han avslutade det samtalet med en besk kommentar om tillståndet i USA under Trump.

Priserna gick till artisterna Sai från Myanmar och Gao Zhen från Kina. Det återstod en tredje mottagare (det brukar vara tre priser). Halvorssen förklarade att man efter oenighet kom fram till att Gere i stället skulle få det, som för övrigt kände Havel. Han var helt ovetande. Han tillägnade priset alla människorättsaktivister.

Oslo Freedom Forum är alltid väldigt intressant, gripande och inspirerande. Som Halvorssen sagt behöver man inte hålla med talare, då meningen precis som i en demokrati är att man kan ha meningsskiljaktigheter, något de auktoritära regimerna som konferensen fokuserar på inte tillåter.

Erik Herbertson arbetar inom bokbranschen. Han bloggar på http://herbertson.wordpress.com och twittrar som @ErikHerbertson