Eglof Åkesson; Julklappskongressen

Julklapps
kongressen
et var alltså så det
började; på skongressen
Sundsvall 1997.
Annika drog efter
andan när hon läste. Hon minskade
takten så att det knappt märktes att
raderna rullade över skärmen. Annika ville inte gå miste om ett ord av
berättelsen om hur det hade gått till.
Eglof hade dessutom denna gång
överträffat sig själv i sina dagboksanteckningar. – Synd bara att det inte är
självupplevt, tänkte hon. Men Hugo
är väl någorlunda vittnesgill även om
han kan vara väl cynisk ibland.
Annika slöt ögonen ett slag och
manade fram bilden av Eglof Ett slag
tyckte hon till och med att hon hörde hans röst:
”I går kväll berättade Hugo allt om
kongressen. Ingen utanför partitoppen är så välinformerad som han om
vindarna där oppe. Det verkar som
om alla vill anförtro sig åt honom
och den här gången har de tydligen
gjort det med besked.
-Du förstår sa Hugo till mig. GP,
han som bestämmer alltså, har kommit på att det är ett historiskt riktigt
beslut. Det har prövats förr. Första
gången metoden finns skriftligt dokumenterad i Sverige är 1280. Och
den blev med tiden oerhört populär.
Vi har själva jobbat så i rörelsen men
i ganska liten skala och bara gentemot våra egna.
Bra lösning
GP hade uppehållit sig länge vid presentationen och i detalj gått igenom
med sina närmaste om hur man skulle ta delegaterna och medierna med
överraskning. Och det skulle nog gå
bra den här gången också. Han var
påtagligt nöjd med hur frågan om
värnskatten hade skötts.
– Det blev djävligt bra i Rapport,
hade GP sagt. Först sa BJ att värnskatten blir kvar. Och sen kom jag
och förklarade att vi nu fullföljde vårt
löfte att avveckla den. Så har alla fatt
sitt. BJ:s medlemmar tror på honom
och borgarna i näringslivet – de
SVENSK TIDSKRIFT
korkskallarna – tror på mig för jag
har ju sagt dem tidigare mellan skål
och vägg att den ska bort men att det
rar ske stegvis eftersom det ju handlar
om politik. Och sånt vet de att de inte begriper.
Någon hade visst invänt att det här
var mer komplicerat.
– Inte, hade GP sagt. Vi måste gö-
ra klart att det är jag – flåt vi – som
bestämmer och att vi aldrig kommer
att falla till föga för hot och trixerier.
Vi kan låta kongressen ta ett uttalande direkt riktat mot de här enskilda
personerna också. Låt delegaterna kä-
ka några saftiga formuleringar som
antyder att det är näringslivets fel att
det gick som det gick i Motala och
Gävle. MU kan väl skriva ihop ett
utkast. Nå’t lärde hon väl sig under
sin tid i extremvänstern.
GP hade blivit mer än nöjd när han
såg EÅ:s utkast till anförande. – För
helvete du låter ju som om du är på
väg att bura in dom när som helst.
Bra! Mycket bra! Ingen kommer att
ana vad vi har på gång.
27
-Vad ser du så bekymrad ut för.
GP hade rest sig och satte ett finger i
maggropen på ett av sina statsråd som
såg ovanligt moloken ut. Tycker du
att vi gör fel. Seså, fram med kritiken
bara. Du behöver inte se dig om efter
nytt jobb bara för det. Inte ännu åtminstone.
Men innan den sist tilltalade han
öppna munnen fortsatte GP: – Vi är
ju tvungna att göra så här. Annars
sticker de ju. Och vad ska folk tro då.
Hur fan ska du kunna stå på torget
och säga att det är de rika som ska betala om de sitter i Holland och
Storbritannien. Då kan de ju börja
fundera över vem det verkligen är
som betalar. Och då du, då blir det
fest i Kapemaum och du kan se leta i
Sargassohavet efter ditt mandat.
– Får jag se namnlistan nu då? GP
sträckte makligt ut handen efter
pappret. Ett till växten mycket litet
statsråd tittade intresserat på medan
en rodnad steg från halsen och uppåt.
Statsrådet kom att tänka på en sprittermometer en sommarmorgon.
-Vad menas med detta? Finns GD
med på listan? Han måste bort. Ni tar
ändra någonstans i reglerna.
28
Det småväxta statsrådet påpekade
djärvt att konsekvensen skulle bli att
SP som ärvt sitt företag skulle bli kvar
på listan medan GD som hade köpt
sitt för egna pengar skulle hamna
utanför. Men han skyndade sig
snabbt – eftersom termometern började stiga igen – att lägga till att arv ju
inte kunde ses som spekulation men
att köp ju närmast definitionsmässigt
handlade om detta.
Misslyckad poäng
SA, som hade kallats in för att ge goda råd och nu ville lätta upp stämningen, började berätta en historia
om hur Tage Erlander en gång hade
tvingats lägga ner stor möda på att
övertyga Hedlund om att det inte
gick att utesluta Skånska Dagbladet
från presstödet, vilket Hedlund ville
eftersom han ogillade chefredaktö-
ren. SA tystnade dock när han så
småningom insåg att poängen var lite
misslyckad just vid det här tillfållet.
Han mumlade något om att Hedlund
ju var en klok karl, trots allt.
– De talar om julklappskongressen,
sa GP eftertänksamt samtidigt som
han sträckte sig mot fruktfatet bredSVENSK TIDSKRIFT
vid. Han undvek äpplet och tog istället en liten klase vindruvor. Jag tror
att jag måste säga något i TV. Jag kan
ju säga att vi gör allt det här just för
att det inte valår. ”Folk är inte dumma, ska jag säga”. Och att ”de inte
går på lättsinniga löften”.
En yngre medarbetare kom in i
rummet med det glädjande beskedet
att KGB hade sagt på morgon-TV att
GP var genial och underskattades bara för att han kom från landet. ”I inrikespolitiken är han väl så skicklig
som Bildt”, läste medarbetaren troget
upp ur utskriften. De jämför dig med
Fälldin, fullföljde medarbetaren nå-
got aningslöst. Och det var nog menat som en komplimang, sa den unge
mannen med en lätt darrning på
stämman, när han insåg att KGB
kunde ha tillagt att Fälldin ju lät sig
springas om av moderatema och halverade sitt parti.
-Vem har anställt den där, sa GP
när ynglingen hade lämnat rummet
för att söka sig en ny framtid. Och
den småväxte meddelade förbindligt
att den ansvarige för tillfållet innehade posten som näringsminister.