Edward Hamilton: Bered väg för försvaret utan beredskapsskatt

S föreslår att en ny värnskatt ska införas. Motivet sägs vara att finansiera delar av försvarsmaktens utbyggnad. Men utspelet ska snarare ses som ett sätt för socialdemokratin att återigen höja marginalskatterna på ideologiska grunder, trots att de statsfinansiella effekterna är försumbara. Försvaret bör finansieras genom en skärpt arbetslinje.

Finansminister Mikael Damberg (S) presenterade nyligen ett av socialdemokratins viktigaste vallöften. Utspelet kan inte tolkas på annat sätt än att en ny variant av värnskatt ska införas. Återigen ska särdeles höga straffskatter på flit och ambition införas.

Den förra värnskatten införfördes under tidigt 1990-tal och beskrevs då som en ”tillfällig” skatt för att stärka statskassan efter bank- och fastighetskrisernas dramatiska efterskälvningar. Till slut tog det 25 år innan straffskatten kunde förpassas till historien.

Liksom när bankskatten nyligen forcerades igenom riksdagen så anför regeringen att ”beredskapsskatten” särskilt ska användas för att finansiera en specifik utgiftsökning – i det här fallet försvaret.

Det är så klart rent nonsens. Samma skatteintäkt kan lika gärna gå att finansiera vänstersidans utgiftsprioriteringar på andra områden: t.ex. Familjeveckan, höjda bidragsnivåer i A-kassan, eller varför inte höjda bostadssubventioner?

Leder höga marginalskatter ens till ökade skatteintäkter? Tveksamt. Långtidsutredningen konstaterade redan 2011 att värnskatten kunde tas bort utan att staten förlorade skatteinkomster. Till och med Finansdepartementet har slagit fast att självfinansieringsgraden av ett avskaffande av värnskatten landade på 100 procent.

Anledningen är att drivkrafterna till arbete försämras dramatiskt när marginalskatten på den sista intjänade kronan skjuter i höjden. Då minskar antalet arbetade timmar och därmed sjunker skatteinkomsterna till statskassan.

Allt detta vet finansminister Mikael Damberg (S). Men regeringen vill sätta fart på konstruerade klasskonflikter för att mobilisera arbetarrörelsen. Då spelar det ingen roll att skattesystemet närmar sig pomperipossa-nivåer som resultat.

Orkar Centerpartiet stå emot i en eventuell förhandling om en ny värnskatt om vänstersidan vinner valet? Det är inte säkert. Bankskatten gick igenom med Centerns goda minne och de två övriga vänsterpartierna i Magdalena Anderssons (S) regeringsunderlag har inget emot höjda marginalskatter – tvärtom.

Beredskapsskatten är således ett illa konstruerat politiskt slagträ. Det finns andra vägar framåt för att finansiera ett stärkt försvar. Ett tydligt sätt att frigöra medel är att kostnader för arbetslöshet och utanförskap minskar.

Enbart den samlade kostnaden i transfereringssystemen uppgår till 270 miljarder kronor per år. För varje person som lämnar utanförskap till arbete sker en dubbel vinst sett till skatteinkomster, och givetvis för den enskilde.

Politiken måste orka att prioritera på utgiftssidan. Det innebär att alla eventuella planer på att permanenta bidragsuppbyggnaden i arbetslöshetsförsäkringen måste bromsas, ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder stoppas och vidlyftiga familjeveckor får sättas på paus.

Arbetslinjen och företagarlinjen måste sättas i främsta rummet. Annars blir inte finansieringen av försvaret uthålligt.

Edward Hamilton är riksdagskandidat för Moderaterna Stockholms Stad