Edward Hamilton: ”Allierade pansarfordon avgörande för att vända andra världskriget”

Sovjetunionens framgångar på östfronten hade inte varit möjliga utan militärt och materiellt stöd som kom genom Lend-Lease satsningen 1941 till 1945. I flera kritiska moment förstärktes ryssarnas mobila kapacitet genom brittiska och amerikanska pansarfordon och trupptransportenheter. Ett uthålligt stöd stärkte också moralen långsiktigt.

Speciallagstiftningen ”Lend-Lease Act” klubbades av kongressen i början av 1941 och gav president Roosevelt mandat att ge stöd till allierade länder för att stärka krigsansträngningarna mot axelmakterna.

Totalt satsades 50 miljarder dollar under andra världskrigets fyra sista år – motsvarande 720 miljarder dollar i dagens värde och cirka 20 procent av USA:s totala utgifter under kriget. Cirka 20 procent tillföll Sovjetryssland.

Ryska propagandister har med åren försökt tala bort det västliga stödet som viktigt för krigets utgång, men mycket talar för att stödet faktiskt var helt avgörande i flera kritiska skeden: vid försvaret av Moskva, genombrottet i Stalingrad och pansarslaget vid Kursk.

Politbyrån var hårt pressade sommaren 1941. Operation Barbarossa den 22 juni samma år tog Josef Stalin bokstavligen talat på sängen. Trots hundratals varningar om en tysk knivstöt i ryggen, bland annat från Churchill personligen, trodde inte den sovjetiska ledningen på ett till blietzkrieg österut.

Sommaren 1941 stod så ryssarna handfallna med katastrofala förluster som följd. Hela 80 procent av ryssarnas pansarstyrka blev utslagna. En panikartad flytt av industriella enheter genomfördes för att öka produktionen av stridsfordon och stridsvagnar österut var förenat med betydande logistiska utmaningar.

Tyskarna pressade fram mot Moskva i slutet av 1941. Brittiska Matilda (MK-2) och kanadensiska Valentine (MK-3) – båda lätta stridsfordon – användes vid försvaret av den ryska huvudstaden. Brittiska instruktörer anlände redan i november för att ge utbildningsinsatser i och runt Moskva. Sannolikt användes 182 brittiska pansarvagnar i försvaret av Moskva, enligt den senaste forskningen.

Så många som 500 pansarfordon anlände till Sovjet under hösten 1941 i ett läge där krisen var som värst. Till det ska nämnas stöd i form av 2,4 miljoner tunnor med drivmedel, 2 200 amerikanska lastbilar och jeepar, enorma mängder taggtråd, 5 000 fälttelefoner, TNT och stora mängder livsmedel.

Stödet ökade sedermera under året fram till slaget vid Stalingrad. Nu börjar amerikanska lätta stridsvagnar av typen Stuart lyftas in i nykonstruerade ryska brigader. Som understöd användes lastbilar och jeepar av märken som Dodge, Ford och Studebaker för att underlätta logistikkedjor och infanteriets rörlighet. Just Stuart-vagnarna var involverade i strid norr om Stalingrad redan september 1942, vilket drog tyska trupper bort från kritiska försvarspunkter.

Mobila enheter – i alla dess delar – var helt avgörande för att sjösätta den kritiska ”Uranus-offensiven” under Stalingrad under befälhavaren Zhukovs ledning. För första gången fick axelmakterna känna på sin egen medicin. Rumänska regementen fick ta de tyngsta initiala förlusterna, därefter gick general Paulus sjätte armé mot ett sammanbrott.

Det sammantagna stödet i form av fordon, ammunition, spannmål och livsmedel inför och under Stalingrad ”…återställde rörlighet och moral i Stalins arméer när de behövde det som mest”, menar historikern Sean McMeekin som grävt djupt i Lend-Lease stödet. Totalt uppgick antalet allierade pansarfordon till 5 000 inkorporerade i röda armén i november 1942.

Lend-Lease ambitiösa stödpaket fortsatte också inför och under pansarslaget vid Kursk krigsåret 1943. Det handlade om 120 000 kulsprutor, 182 00 ton TNT, 120 000 lastbilar och jeepar, för att inte nämna materiell kritiska till den sovjetiska krigsproduktionen: 5 000 ton pansarplåt, 5 000 ton aluminium, 12 500 ton koppar, 3 000 ton nickel och så vidare.

Det är ett faktum att styrkeförhållandena inför det största pansarslaget i historien sannolikt sett annorlunda ut om inte västmakterna gett sitt fulla stöd.

I takt med tiden ökade stödet av pansarvagnar för att också omfatta tyngre stridsvagnar av typen Sherman, 4 000 totalt till Sovjetunionen under kriget.

Det stora fosterländska kriget är den ryska benämningen på andra världskriget. Sedan president Vladimir Putin kom till makten i början av 2 000-talet har Sovjetrysslands framgångar i kriget för 80 år sedan alltmer använts som ett slags nationalromantiskt kitt för att visa på Rysslands (enda?) seger i modern tid. (Detta trots historiska brott genomförda under samma era som förvisningen av kalmucker, andra etniska minoriteter i Gulag-läger, ryska soldaters massvåldtäkter i marschen mot Berlin, för att inte tala om Stalins grava felkalkyler inför Operation Barbarossa).

De samlade allierade insatserna ledde ofrånkomligen till framgång och lade grunden till en ny världsordning efter andra världskriget – en ordning som nu återigen utmanas i grunden. Västländernas stöd för det ryska avancemanget på östfronten har det skrivits mindre om.

Slutsatsen är viktig: när väst kraftsamlar gör det stor skillnad. När nu kriget i Ukraina närmar sig samma krigsskådeplatser som för 80 år sedan är det en lärdom som borde väcka till eftertanke. Kanske även i Kreml?

Edward Hamilton är egenföretagare och styrelseledamot för Moderaterna Östermalm (Oscar Norra)

Källor:
Sean McMeekin ”Stalin´s War – a new history of World War II” (2021)
Shaun Walker ”The Long hangover – Putin´s Russia and the ghosts of the past” (2018)
Antony Beevor ”Stalingrad – Krigets vändpunkt” (2002)
Andrew Roberts ”The storm of war” (2012)