Dag Detter: Statliga bolagsstyrelser är inte en politisk lekstuga

Skall en kärnkraftsmotståndare vara styrelseledamot i Vattenfall – Sveriges största elproducent och tillika största ägare av svensk kärnkraft? Diskussionen kring nomineringar till statliga bolag har i somliga fall avspeglat en syn som om att statliga bolag är en politisk lekstuga för ideologiska drömmar och idéer. En lekstuga som i det här fallet har påverkat Sveriges elförsörjning och riskerat inte bara industrins och näringslivets försörjning, utan även hushållens och hela samhällsapparatens kostnader för el. Ansatsen visar även politikernas ansvarslöshet inför statens finanser, det vill säga skattebetalarnas pengar, när det kommer till statliga bolag. En portfölj som enligt Regeringskansliets egen redogörelse är värd mer än 800 miljarder kronor, och där en till synes marginell värdeförändring kan motsvara kostnaden för till exempel hela polisens verksamhet.

Kommersiell verksamhet och politik passar inte ihop. Betydande teoretisk och empiriskt baserad forsknings­litteratur har under flera årtionden visat att statliga bolag i snitt lyckas sämre än motsvarande verksamheter i den privata sektorn. Enligt IMF är offentligt ägda bolag runtom i världen i snitt mindre effektiva, i genomsnitt så mycket som en tredjedel. Inte helt oväntat visar många studier att graden av konkurrens är avgörande för prestationsnivån. En del forskning tyder på att offentligt ägda bolag kan prestera i nivå med privata ägare, förutsatt att konkurrensen är tillräcklig samtidigt som de följer bästa praxis och erfarenheterna från den privata sektorn vad gäller ledning och bolagsstyrning. Men att utkräva ansvar av bolag som ges inbördes motstridiga och politiskt föränderliga mål är en omöjlig uppgift.

Därför krävs det att politik och politiker hålls på behörigt avstånd från statliga bolag. För att förbättra och effektivisera kapitalanvändningen inom statliga tillgångar gäller det att skapa en strikt skiljelinje mellan politiska och kommersiella mål. Inte minst för att ge lika villkor för privata och statliga företag i samma bransch. De statliga företag som verkar på en kommersiell marknad skall därför frigöras från samtliga kortsiktiga politiska mål och all kortsiktig politisk inblandning.

För att staten skall kunna framstå som en legitim ägare av en kommersiell verksamhet kan målsättningen med ägandet enbart vara en värdeskapande, effektiv, professionell och ansvarsfull ägar­förvaltning. En förvaltning som skall ge en långsiktigt hög värdeutveckling, precis som de privatägda företag de konkurrerar med. Allt annat skulle innebära en snedvridning av konkurrensen.

Regeringens och riksdagens möjligheter till insyn i och övergripande styrning av de förvaltade bolagen ska däremot inte begränsas, utan hålla lika hög nivå som för privata bolag noterade på börsen. Detta innebär att inte bara att statliga bolags redovisning skall vara av samma kvalitet som ett börsbolag. Även statens portfölj som helhet skall redovisas som om det vore ett konsoliderat holding bolag, självklart granskat och reviderat av externa revisorer.

I avvaktan på att den operativa förvaltningen av statens ägande i de statligt hel- och delägda bolagen överförs till ett statligt holdingbolag som kan ge bättre legitimitet och stärka en uppdelning är det avgörande att det närmsta ledet i bolagsstyrningen, utnämningen till bolagsstyrelserna i statliga bolagen, sker på ett sådant sätt att endast kommersiella meriter är rådande för en nominering.

Det är ägarens uppgift att se till att företagen har en styrelse vars kompetens och erfarenheter överensstämmer med de affärsmässiga behov och utmaningar som företaget står inför, inklusive att förbättra den operationella lönsamheten, optimera kapitalanvändningen, samt öka fokuseringen på kärnverksamheten och sälja av tillgångar som inte bidrar till denna. Samt inte minst viktigt att tillsätta kompetens inom styrelsen som kan stödja arbetet med att minimera risken i verksamheten.

Operationell erfarenhet finns ofta hos personer som arbetar i liknande företag. Inte minst i branscher som kanske redan klarat av just de utmaningar med lönsamheten som företaget står inför. Kunskap och erfarenhet att optimera kapitalstruktur kan finnas hos personer som arbetar som finanschefer eller med corporate finance. Affärsutveckling i statliga bolag handlar oftast om att sälja av och renodla verksamheten och endast i undantagsfall om förvärv. Oavsett så finns den kompetensen inom såväl rådgivarsidan som hos företag och investeringsfirmor. Erfarenhet av att minimera risk är fördelaktigt om den motsvara den komplexitet och storlek som det statliga bolaget har.

En transparent och aktiv styrelsenominering är en angelägenhet för samtliga intressenter, inte minst skattebetalarna. En öppen bolagsstämma och transparent valberedning för statliga bolag, som om de vore börsnoterat, är en självklarhet. Baserad på en årlig styrelseutvärdering är det där möjligt att redogöra för de erfarenheter och meriter som respektive kandidat har och hur dessa stöder företagets operationella-, kapitalstruktur och affärsutvecklingsstrategier med syfte att förbättra företagets värdeutveckling, samt vilka kompetenser som behöver tillföras.

Runt millennieskiftet kom Sverige nära den sortens professionell värdeskapande ägarstyrning i den statliga portföljen. Mellan åren 1998–2001 rekryterades professionella personer till mer än 85 procent av alla styrelseplatser och 75 procent av samtlig poster som verkställande direktörer och finanschefer. Sammantaget flera hundra personer, varav 40 procent kvinnor. Under denna period ökade värdet av de statliga bolagen (med försäljningar inräknade) lika mycket eller mer än Stockholmsbörsens OMX-index. När politiken och politiker därefter tilläts krypa in i ägarstyrningen stagnerade värdeutvecklingen för staten, medan OMX-index fördubblades. Om den statliga portföljen hade haft samma utveckling som Stockholmsbörsen, hade staten – eller snarare skattebetalarna – varit 500 miljarder kronor rikare.

Regeringens uppgift är att lagstiftning och regelverket skall vara så långsiktigt transparent så att det är möjligt och lönsamt för samtliga aktörer att våga investera i nya resurser och anläggningar i Sverige, och därmed minska den politiska risken, öka konkurrensen och förbättra prisbilden för användarna.

Om staten misslyckas med att skapa en skarp gräns mellan sin roll som ägare av produktionsmedel och sin roll som reglerare är det inte bara dåligt för staten, då inkomsten från tillgångarna blir mindre, utan även för Sverige som samhälle och industrination då en viktig resurs som elektricitet blir dyrare endast på grund av att klåfingriga politiker inte kan låta bli att ha lekstuga med statliga tillgångar. Då återstår bara att sälja tillgången.

Dag Detter arbetar internationellt som rådgivare till privata och offentliga institutioner med att förbättra värdet på offentliga företags- och fastighetstillgångar.