Politik & ekonomi

I början av maj presenterade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet den gemensamma budgetmotionen ”Ny färdriktning – Fler jobb, grön omställning och mindre klyftor för hela Sverige”. Mona Sahlin och Thomas Östros bekräftade nyligen på DN Debatt att motionen kommer att utgöra grunden för den rödgröna politiken efter en eventuell valvinst. Även om motionen innehåller en del vällovliga utgångspunkter uppvisar den både motsägelsefulla beräkningar och vilseledande formuleringar. Mycket tyder också på att oppositionens budget är underfinansierad, skriver Andreas Bergh och Henrik Jordahl.

Att Sverige nu äntligen nu fjärmat sig från Kuba och Nordkorea kan tyckas vara rätt okontroversiellt. Men apoteksreformen från 2009 är som tandvärk för vänstern. Monopolkramarnas största bekymmer är nu hur reformen ska kunna avskaffas – hur man nu kan vilja det med 6 600 nya försäljningsställen och ständigt nya apotek. Det skriver Cecilia Brinck.

Samtliga sju föregångare till statsminister Reinfeldt var tvungna att avgå efter sin första mandatperiod – ingen borgerlig statsminister har överlevt ett riksdagsval. Men i höst har Alliansregeringen goda möjligheter att bryta de borgerliga regeringarnas förbannelse. Anders Johnson berättar varför.

Boken Jämlikhetsanden har varit föremål för debatt sedan den gavs ut. Den svenska vänstern har inte varit sparsamma med sina hyllningar av boken vars slutsatser är att ojämlikhet i sig är problemet. Om din granne får löneförhöjning, argumenterar författarna, kommer risken för att du får cancer att öka. Men vänstern saknar kritiskt granskande kring boken och ignorerar det faktum att författarnas tes helt har motbevisats i den vetenskapliga debatten. Det skriver Nima Sanandaji.

Det ryska folkets förtroende för president Medvedev och premiärminister Putin har visserligen minskat sedan de omfattande bränderna kommit igång, men det mycket mariginellt. Att överheten bär ansvar för brändernas omfattning vet ryssarna. Men högsta ledningen blir knappast lidande, inte i ett land där president Medvedev anklagar dem som kräver att andra än underhuggare ställs till svars för att försöka utnyttja katastrofen i politiska syften. Det skriver Bo Ture Larsson.

Miljöpartiets politik är inte en politik för små företag utan en politik mot växande företag. I partiprogrammet blir visionen för Sverige tydlig – människors möjligheter att arbeta efter egen vilja eller låta ett framgångsrikt företag växa sig större ska inte tillåtas. Den som skrapar på Miljöpartiets nyanlagda fernissa finner snart en annan bild än den som partiets ledande företrädare försöker sätta. Det skriver Oscar Hållén.

Trots att Georgien har obestridlig rätt att besluta om sin egen säkerhetspolitik har den västvänliga inriktningen uppfattats som ett hot i Moskva och Ryssland har infört tveksamt underbyggda handelsembargon mot Georgien. Rysslands agerande gentemot Georgien visar på att man inte accepterar demokratiskt valda regeringars rätt till en självständig politik. Det skriver Tomas Brandberg.

Det som skulle blivit en fredlig demonstration för Gazaborna misslyckades totalt. Israel erbjöd Ship to Gaza flera gånger att lasten kunde bogseras in till hamnen i Ashkelon för att varorna skulle komma Gazaborna till godo. Men Ship to Gaza handlade inte om att förse Gazabor med förnödenheter utan om att bryta Israels partiella blockad mot Gaza. Det skriver Lisa Abramowicz.

Den folkliga förankringen har saknats kring författningen. Grundlagen har inte varit ett verktyg för enskilda människor att hävda sina grundläggande fri- och rättigheter gentemot stat och myndigheter. Men det är något som snart kan komma att ändras. Författningspolitiska reformer har redan i en omgång röstats igenom av riksdagen. Det skriver Henrik von Sydow.

Med kalla krigets upphörande i skiftet mellan 80- och 90-tal och förändringarna i Sydafrika trodde många att Afrika nu skulle komma till sin rätt, och kunna utvecklas politiskt och ekonomiskt som herre i eget hus. Tyvärr har detta hus har sedan 1990 upplevt ett tjugotal allvarliga konflikter. För 50 år sedan var Afrika ekonomiskt i nivå med eller bättre än Kina, Indien och Sydkorea. Så är det inte idag. Det skriver Bo Ture Larsson.